Om rätten till någon annans kropp…

Jag ska inte skriva ännu ett våldtäktsblogginlägg nu (det skulle jag visst), jag tänker bara länka till systern till hon som blev gruppvåldtagen i sundbyberg och också skicka med en tanke. Vi förfäras av fallet i indien med kvinnan som blev våldtagen på en buss, kastades ur bussen i farten och sen slutligen dog. Vi förfäras över deras, kvinnosyn, över detta fall. Men ändå så är det så många av oss, som tycker att det är ok att säga att du som tjej ska ta en annan väg. Det finns mer än ett Bjästa, där våldtäktsmannen försvaras, där men han är ju en schysst kille en av oss används för att ogiltigförklara offrets upplevelser och återigen förstärka bilden av våldtäktsmän som den fula gubben som lurar runt hörnet. Istället för att inse att det inte syns på honom, det hörs inte på rösten, han går sällan i en blottarrock. Det är killar inte så annorlunda än de flesta du mött, kanske till och med någon du mött. Det handlar om makt mer än om kåthet. Det handlar om att vissa saknar spärrarna som gör att man inser att någon annans makt över sin egen kropp är viktigare än att du ska få makt över denna kropp.

Det kan vara vem som helst men ändå inte, de flesta killar som ligger kåta bredvid en sovande tjej slår bort tankarna, eller runkar tills tankarna lugnat sig. De flesta som går förbi en tjej en sen kväll och tänker att hon var het hon skulle vara något för mig  fortsätter gå. De flesta killar som har sex med en tjej som säger att hon fått ont och fått nog respekterar detta och avbryter. De flesta killar är inte våldtäktsmän, men det betyder inte att just den som är det inte kan vara vem som helst.

Men den retorik som säger att en tjej inte skulle gått den vägen, inte haft den kjolen, inte skulle ha druckit, inte flörtat.  Den är en förolämpning mot alla vettiga killar, den säger inte att det kan vara en av dessa hundra killar, den säger att alla dessa hundra killar är potentiella våldtäktsmän och att det är upp till tjejen att inte väcka odjuret inom honom.

Jag tror på tjejers rätt till sin egen kropp, till att själv få välja vad hon har på sig, vem hon flörtar med, hur mycket alk0hol hon dricker och fortfarande ha minst lika mycket rätt att till makten över sin egen kropp.

Jag tror på killars rätt att bli betraktade som anständiga människor, med kontroll över sina handlingar, med empatisk förmåga och som bara har sex med den som visar att hon vill. Jag tror att de flesta killar är anständiga människor och jag tycker att våldtäktsmännen är de som bör dömas för sina handlingar, inte alla killar, inte den tjej som haft fräckheten att klä upp sig, druckit något glas vin och gått ut för att ha roligt.

Vi som ett samhälle är smartare än så, vi är mer empatiska än så och vi är anständigare än så.

Här kan du läsa tjejens systers inlägg.

Här kan du läsa ett utmärkt inlägg om the myth of the boner werewolf

Och här kan du läsa om våldtäktskultur.

Nu blev det visst ett inlägg om våldtäkt igen, vad kan jag säga det där med att människor tar sig rätten till andra människor och deras kroppar upprör mig, det kommer det nog alltid att göra. Så visst detta ska inte bli en våldtäktsblogg men det var nog inte sista inlägget på temat.

Ett nej är ett nej, eller kanske ett ja är ett ja….

Det finns alltid något nytt att bli upprörd över idag är det det här fallet.

“Kvinnan sade nej och försökte hålla ihop benen. Men när mannen fortsatte “stängde hon av”, har kvinnan berättat i förhör. Nu har Värmlands tingsrätt friat mannen från våldtäkt, trots att domstolen tror på hennes berättelse.

– Hon har inte kunnat beskriva vare sig våld eller hot, då är det ingen våldtäkt enligt lagen. Vi har ett problem här, man tutar i unga kvinnor att ett nej räcker, säger åklagare Barbro Brännlund till Nya Wermlands-Tidningen.”

Det jag finner mest skrämmande i det här fallet är att Barbro Brännlund inte bara tycks säga att en kvinnas nej är oväsentligt, hon lägger över ansvaret på den som blir utsatt. Det som är så frustrerande är synen på att det som är viktigt är nej och inte ja. Helt enkelt vi borde inte nöja oss med att ett nej är ett nej, vi borde istället helat tiden i sexuella relationer titta efter om vi får ett ja antingen i ord eller handling. Vi borde börja med steg ett kolla om ens sexpartner är med på det hela, nu tycks man hoppa över det och gå vidare till steget där man ska protestera och man ska fanimej göra det tydligt nog hur skulle han annars kunna vetat.

Jag har funderat på det här med samtyckeslagstiftning, kanske är det inte så dumt det måste fortfarande finnas bevis men istället för att man ska kolla men protesterade hon mycket nog så är ansvaret på den som fortsätter att kolla att signalerade hon verkligen att hon ville. För med dagens lagstiftning så tycks ansvaret ligga på den som är utsatt, det signalerar det här fallet det signalerar fallet med tjejen som blev våldtagen när hon hade tagit sömtabletter, med tjejen med asperger. Ett nej är ett nej, eller ett ja är ett ja, tänk på saken.

Om man vill läsa en riktigt bra text om sexuell kommunikation och synen på vår sexualitet så måste jag tipsa om det här blogginlägget The myth of the boner werewolf