Saker som är ok så länge de drabbar någon annan

Häromdagen läste jag den här artikeln och den skavde, den gjorde mig minst sagt obekväm. Det känns som att inställningen är denna: vi är vita, snälla, laglydiga svenskar från en kulturell medelklass så varför registrerar ni oss. Ingen kritik mot registret som sådant, det som är dåligt är att de och deras familj är registrerade ingenting mer. Och det känns som att det är en allt vanligare utgångspunkt, man gör ingen strukturanalys, man ifrågasätter enbart det som drabbar en själv eller ens närmaste. Det pekas åt ett annat håll, titta inte på oss titta på dem. Men jag kommer ju från en bra invandrargrupp, titta på dem från det landet istället, istället för att ifrågasätta själva sättet att dela upp människor på så ifrågasätter man enbart vart gränsen ska dras och att den ska dras på rätt sida om en själv. Och jag kan säga att jag har lättare att acceptera när det är en invandrargrupp som pekar mot den andra, inte så att jag tycker att det är ok eller bra men det handlar om utifall du sparkar uppifrån eller nerifrån. Den här familjen i artikeln, kommer inte ha problem med att få jobb på grund av sitt namn, inget problem att ta lån, de kommer inte förföljas i mataffären för att man tänker att de ska snatta, de har en ganska privilegierad position i det svenska samhället, Och de får prata ut i en av sveriges största dagstidningar, men de utnyttjar inte sin position till att på något sätt kritisera de rasistiska strukturerna bakom registret eller något sådant utan istället så säger de såhär:

– Jag har egentligen inget emot övervakning. Varken kameraövervakning eller övervakning av kriminella. Men att registrera mig och min fru för att bekämpa kriminella nätverk går så långt bortom det.

Det viktiga tycks inte vara registreringen i sig det viktiga tycks vara att det nu drabbat just dem och det är ju inte ok, om lite romer råkar registreras så visst bara man inte själv drabbas. Jag längtar så efter ett samhälle med mer solidaritet, med mer insikt i och kritik mot systematisk rasism. Jag önskar ett samhälle som såg bortom det egna jaget och faktiskt valde att inte göra skillnad på vi och dom.

/Åsa

Till elitismens försvar

Jag gjorde för ett tag sen en pod om konsumtionen och vem som egentligen betalar, jag har tidigare bloggat om ämnet och jag bad i programmet om ursäkt för om jag lät elitistisk, men sedan på vår facebooksida så tog jag tillbaka det.

ursäktelitism

Detta är varför

Jag tänker att kanske har både elitismen och moralismen sin plats i utvecklingen. Det behövs en elitist som kräver att vi höjer nivån, för ja problemen med överkonsumtion, dåliga produktionsvillkor, miljöförstöring etc. kommer inte lösas av enskilda individer MEN om inte enskilda individer tar upp och ifrågasätter, ser till att frågan hamnar på dagordningen, får oss att skärskåda vårat handlade (ja i dubbel bemärkelse) så kommer inte frågan bli aktuell på en högra nivå, den nivå som verkligen har makten att förändra. Men kanske har också moralisten en plats, den som påpekar att det inte är individens ansvar utan att det ligger högre upp, den som påpekar att andra kan ha svårare att göra de val jag kan göra. Jag går gärna en del elitister och moralister till försvar för jag tycker att de är att föredra framför människor som är likgiltiga, som istället för att diskutera var ansvaret ska ligga inte bryr sig om ansvaret för någonting utanför dem själva. Vi behöver elitister, moralister, realister, pessimister och optimister alla dem har sin plats i att för utvecklingen framåt, det vi inte behöver är folk som bara rycker på axlarna och säger äh, varför ska man bry sig.

/Åsa

Radio Jenkins

Jag nämnde ju någon gång i februari att jag skulle börja med redaktörskap i Radio Jenkins, nu har jag publicerat tre avsnitt och under morgondagen ska jag spela in det fjärde som ska publiceras på söndag. Varannan vecka jag och varannan vecka Joel som är den som startade podden för ett antal år sen.

Mina avsnitt hittills är

Våldtäktskultur och samtyckeskultur
Kaffepod
Könsroller, patriarkala system och internaliserat mans- och kvinnohat

I söndagens avsnitt ska jag prata om kroppssyn, självhat och sinnenas utvidgande.

Ni kan lyssna antingen via hemsidan eller t.ex. via itunes app podcaster.

/Åsa

om schemalagd smärta och en sjukvård med ohållbart system.

IMG_0267

Den lilla blomman betyder ägglossning, fertilitet och smärta. Sen jag var på akuten för min cysta så har jag haft schemalagt ont, först kring ägglossning, sen vid mensen, ingen vanlig mensvärk, för trots att jag varit relativt förskonad på det området har jag ändå haft tillräckligt för att veta hur det känns. Jag har ju en stark motvilja mot att gå till läkare, så så fort smärtan är över för den här gången så tänker jag att det inte är något värt att kolla upp. Visst det gör ju ont, men inte på ‘det där dubbelvikta ögonen tåras-sättet’ som jag åkte in för innan. Så jag bara accepterar att det känns som någon jävligt stark, tar mina äggstockar i sin knytnäve och klämmer åt hårt som attan, och att det ibland strålar ut i hela buken. Jag accepterar att den smärtan återkommer vid mens, ibland med en kombination av att det känns som någon hugger med en kniv vid själva slidan. Att jag drabbas av trötthet som får mig att somna med telefonen i handen, glasögonen på kudden bredvid mig och ibland med kläderna på, vaknar mitt i natten gör mig i ordning på riktigt ser till att sätta telefonen på laddning innan jag lägger mig ned igen för att inte vakna utan batteri och sover sen massa timmar igen.

Jag kan skylla att jag inte går och kollar upp saker på min oförmåga att ta tag i saker, men det är inte hela sanningen. Sanningen är att jag har svårt för sjukvården, den är inte gjord för mig, den är gjord för de som orkar kämpa, som orkar överdriva, som inte förminskar, som är bra på att kommunicera med läkare. Inte för oss som efter varje misslyckat möte med vårdcentralen blivit mer övertygade om att det inte finns någon läkare som är intresserad av att hjälpa (har träffat bevis på motsatsen men de har alltid varit tillfälliga). Men jag vet att det i många fall är systemets fel, ett system som vill ha snabba lättdiagnosticerade patienter, för att de får betalt för antalet patienter och inte för tiden de lägger ner. Ett system som får de flesta som jobbar inom det att avskärma sig, avtrubba sig för att det är enklast så. Kanske därför jag ändå orkar gå när jag har just något lättdiagnosticerat och snabbt.

Ibland säger jag till någon att jag kanske skulle kolla upp det och sen fortsätter jag som vanligt och vet att min smärta ändå är relativt schemalagd, jag vet när jag kommer ha ont och ungefär när det kommer ta slut till nästa gång kanske det är någon tröst, sen om det bara kunde vara det samma med den där tröttheten, men man kan inte få allt här i världen, men kanske ska jag kolla upp det någon dag jag ska bara få upp orken först.

dumheter och trötthet

Igår var jag trött rent allmänt när jag kom hem och sen gick jag in på kurirens hemsida och läste lite mer om situationen på Tunaskolan och gjorde misstaget att gå in och läsa kommentarerna och blev då trött på ett helt annat sätt, ett vad är det för värld jag lever i-sätt och kände att jag inte ville vara med. (Botades med lite läsning på www.gamlanyheter.se)

Läste dock en eminent artikel på feministiskt perspektiv som ni hittar här. Sen är artiklarna hos kuriren bra bara man undviker kommentarerna. Men allra mest känner jag att Astrid som var den som gjorde att diskussionen kom upp till ytan verkar så vettig och bra, dels de citat man sett i artiklarna men också i tv4:s nyhetsmorgon.

Idag är tron på världen bättre igen, ska bara vara försiktigare i vad jag läser.

Här hittar ni en krönika om Tunaskolan.
Här resonerar Åsa Petersen om att skolan behöver en haverikommission pga den mobbing de utsatte Astrid för i samband med allt detta.
Och här kan ni se Astrid i Nyhetsmorgon.

/Åsa

Människorna och kemikalier…

Jag sitter och har rast i Falun och läste att Underbara Clara skrivit ett blogginlägg om kemikalier jag har tidigare skrivit något inlägg om detta ämne. Jag såg Underkastelsen på bio när den kom 2010 och jag som redan var inne på eko och bra grejer blev än mer övertygad. Dock är det lättare sagt än gjort ibland, jag som nästan bara har begagnade möbler har ändå dator och skärm med plast och ingen aning om vad de består av. Och om man tittar på min lunch som jag ätit här på rasten så blev det visst lite okända plaster där också.

20130130-160635.jpg

Men det går att minska antalet plaster i sin omgivning helt klart, Clara hade färre av de hormonstörande ämnena än övriga bloggmammor som fått sitt damm analyserat. Och Naturskyddsföreningen som låtit göra analyserna har många tips på sin hemsida. Boken badskumt har mycket tips om kemikalier och jag läste tips i Claras kommentarer om en bok som hette förgiftad.

Sen kan man alltid gå med i Naturskyddsföreningen, vilket jag nog till slut ska ta tag i själv och inte bara tänka på det.

/Åsa

Konsumtionen och vem som egentligen betalar.

Jag köpte ju flygbiljetter häromsistens, jag ska flyga till Dublin för att därifrån ta mig till Belfast bussledes. Det fanns tre bolag att välja mellan SAS, Ryan Air och Aer Lingus, varav bara två av dem var för mig reella alternativ. Varken aer lingus eller sas är några änglar eller perfekta bolag, men det är Ryan Air jag har problem med. För att vara ärlig så har jag flugit med dem ett antal gånger i det förflutna, men har valt att aldrig mer göra det.

Dels så kallar de sina kunder dumma i huvudet, men det är inte där mitt största problem ligger. I slutänden när alla avgifter för bagage, skatter m.m. är betalda så sparar du inga jättesummor på att ha valt ryan air, företaget gör dock stora vinster det råkar till och med vara ett av de bolag som går bäst. Men dessa vinster tas från saker som säkerhet och personalvillkor. Ryan air hymlar inte med ett förakt för facket och kollektivavtal, de hymlar inte heller med ett förakt för människor och kanske framförallt för kvinnor (deras kvinnliga personal objektifieras ganska rejält). Men tillbaka till det här med kollektivavtal och facket. Deras personal har alltså några av dem sämsta villkoren på den svenska arbetsmarknaden och visst råkar du vara en av dem som säger solidaritet schmolidaritet så kan det vara lugnt. Du säger att de som jobbar där får skylla sig själv när de tar jobbet (för i ställen som nyköping kan man ju verkligen välja och vraka mellan jobben), men jag skulle uppmuntra att man tänkte längre. Om man tänker ‘men på min arbetsplats har vi ju ok löner och avtal så det där är inget som jag bryr mig om’, tänk längre. Arbetsmarknaden förändras just nu, den är definitivt annorlunda mot när mina föräldrar kom ut på den, jag vill till och med hävda att det hänt en del sen jag hade mitt första jobb. Dessa förändringar sker med vårat tillåtande. Om vi säger ‘priset är allt’ och alltid köper det vi vill ha när vi vill ha det utan en tanke på vem som betalar och hur (människor med arbetsmiljö, naturen med miljöförstöring etc.) så uppmuntrar vi dessa förändringar. Men branscher och företag påverkas av varandra och om företag ser att här kan vi få mer vinst, betala mindre i löner och förmåner och några få protesterar men de flesta fortsätter konsumera våra produkter bara priset är rätt, så kommer fler och fler få dessa villkor.

Det är självklart oerhört bekvämt med ett samhälle där man kan få det man vill ha när man vill ha det, omedelbar behovstillfredsställelse är lätt att vänja sig vid. Tröja 69 kr taget, flygresa för 500 kr som hittat etc. Men kanske kan det vara värt att bryta denna konsumtionsspiral, köpa saker som håller, köpa begagnat, spara pengar innan man köper något. Jag har numera ett sätt att tänka där utgångspunkten är att samma typ av sak har alltid ett motsvarande grundpris, det som är skillnaden är vem som betalar. Är det den som syr plagget, är det miljön, är det du? Och visst när man tänker som jag, tänker på konsekvenserna av sitt handlande (i två betydelser) hela tiden så visst komplicerar det lite grann när man vill ha något, men jag köper sällan något som jag inte använder sen, kvaliteten gör att det håller. Sen så blir det att jag står för mina värderingar fullt ut, jag kan ju inte å ena sidan prata om allas lika rättigheter, om engagemang i miljön, om vikten av ett samhälle som inkluderar och å andra sidan låta mina pengar stödja sådant som framhäver helt motsatta ideal som säger att så länge vi tjänar pengar på att folk köper produkten så är vad som helst ok.

/Åsa

Tjejer och skulddilemmat

Nu ikväll började jag fundera på ett dilemma som man som tjej ställs inför. Jag var idag på ett sextioårsfirande och när de flesta av gästerna gått hem så blev jag kvarbjuden på middag, så klockan hann bli ganska mycket innan jag skulle hem och då jag bor bara två tunnelbanestationer så övervägde jag att promenera hem. Dock så skulle jag aldrig ta den kortare vägen som jag på dagtid skulle välja då den är för dåligt upplyst och för fullt med ställen där det är svårt att få uppsikt. Detta trots att jag är av den åsikten att det aldrig är tjejens ansvar om hon blir utsatt för något. Detta trots att jag vet att överfallsvåldtäkter är undantag och det vanligaste är att man blir utsatt inom fyra väggar av någon man känner. Trots att jag vet detta väljer jag och många med mig att undvika vissa “risksituationer”, trots att det är större risk att någon blir för närgången när jag åker tunnelbana eller buss så är det den där dåligt upplysta vägen jag undviker, detta trots att jag varit med med om de närgångna typerna på publika färdmedel men aldrig runt hörnet av den där busken. Det beror på saker som att man som tjej får lära sig att undvika vissa ställen, att man kan få ifrågasatt varför man hade på sig vissa kläder, varför man valde en viss väg. Medan förövaren inte får ifrågasatt varför han gick den vägen trots att han visste att han kunde bli frestad att förgripa sig på någon, varför han inte valde en annan väg när han blev frestad av det där tjejen, varför ringde han inte efter hjälp när han kände att han var nära att begå ett brott.

På ett sätt förstår jag resonemanget, om du har ett val mellan två vägar varav den ena är väl upplyst och du är väl synlig och den andra är några minuter kortare och dåligt upplyst och flera skymda platser så känna det logiskt att välja första alternativet. Men problemet är inte att ena alternativet känns säkrare än det andra, problemet är att om man valde det “sämre” alternativet så tycks en stor del av skuldbördan föras över på offret.

Grejen är att oavsett om du springer naken och påverkad genom stan så är det fortfarande den som bestämmer sig för att utnyttja sitt övertag som har ansvar för den handlingen. Därmed inte sagt att att det är bra eller önskvärt att göra så bara att det inte gör det ok. På samma sätt som en kille i kostym som en utekväll är trevlig mot alla och bjuder några bekanta på drinkar anklagas för att ha varit för generös, hur skulle de kunnat veta att han inte ville dela med sig av plånboken nu? Om han inte ville det kanske han inte skulle gått hem full den där vägen.

Att lägga skulden någon annanstans än på förövaren sänder en signal att den typen av brott inte är av vikt och att tjejers rätt till sina kroppar inte är så betydelsefullt.

Om ett debattklimat som gör att folk både får och orkar komma till tals.

I förra veckan skrev My Vingren ett debattinlägg på aftonbladet om hatet mot feminister, hon hade några dagar innan skrivit ett mycket uppmärksammat blogginlägg om de hot hon har fått som aktiv offentlig feminist.

Något intressant som där blev tydligt är det här att från det här “Jag delar inte dina åsikter men jag är beredd att dö för din rätt att framföra dem.” så verkar vi ha gått mot “Jag delar inte dina åsikter och jag ska döda dig för att du framför dem” för oavsett hur man själv tolkar världen, patriarkat eller inte patriarkat, könsroller håller tillbaka och begränsar oss eller vi behöver tydliga könsroller så borde man väl ändå anse att hot mot ens motståndare är fel. Men det är inte vad som visar sig i kommentatorsfält efter kommentatorsfält, en stor del av kommentarerna på debattartikeln går direkt på åsikten “men om inte feministerna vore så dumma” etc. istället för att jag håller inte med om dina åsikter men du har rätt debattklimatet är inte ok. Jag har tidigare skrivit om det där med debattklimat i inlägget pragmadialektik, debattklimat och konsten att lyssna. För att så många som möjligt ska orka uttrycka sina åsikter så behöver vi ha ett klimat i vilket folk inte ifrågasätter om de kommer orka reaktionerna, för reaktionerna är alldeles för ofta inte på vad som uttrycks i det aktuella tillfället utan på vad andra som sätter en liknande titel på sig någon gång har sagt. Och självklart förstår jag att långt ifrån alla beter sig så här eller tycker det är ett ok beteende. Men det behövs nog att foten sätts ner ordentligt nu, bara för att det sägs på internet är det inte på låtsas. Jag är lika riktig när jag knappar ner det här på min dator som jag är om du skulle se mig öga mot öga och jag är inte mer riktig än någon annan. Visst vissa trollar, men vi är alla riktiga personer bakom varje skärm och som sådana så tjänar vi på att behandla varandra med respekt. Men jag tror inte det hjälper att säga kan inte alla bara vara snälla mot varandra. Jag tror vi behöver bättre digitala lagar, vi behöver diskussioner om debattklimat, vi behöver politiker som tar tag i dessa frågor och vi behöver ett polisväsende som inte arkiverar anmälningar om hot på nätet i en hög utan som sätter in det i ett sammanhang och ser att det är frågor värda att ta på allvar.

//Åsa