dumheter och trötthet

Igår var jag trött rent allmänt när jag kom hem och sen gick jag in på kurirens hemsida och läste lite mer om situationen på Tunaskolan och gjorde misstaget att gå in och läsa kommentarerna och blev då trött på ett helt annat sätt, ett vad är det för värld jag lever i-sätt och kände att jag inte ville vara med. (Botades med lite läsning på www.gamlanyheter.se)

Läste dock en eminent artikel på feministiskt perspektiv som ni hittar här. Sen är artiklarna hos kuriren bra bara man undviker kommentarerna. Men allra mest känner jag att Astrid som var den som gjorde att diskussionen kom upp till ytan verkar så vettig och bra, dels de citat man sett i artiklarna men också i tv4:s nyhetsmorgon.

Idag är tron på världen bättre igen, ska bara vara försiktigare i vad jag läser.

Här hittar ni en krönika om Tunaskolan.
Här resonerar Åsa Petersen om att skolan behöver en haverikommission pga den mobbing de utsatte Astrid för i samband med allt detta.
Och här kan ni se Astrid i Nyhetsmorgon.

/Åsa

Advertisements

Tankar som nästlar sig in ens hjärna och hur en bryter påverkan

Jag har funderat lite på det där med utseendenormer och fixering på sistone. Jag ägnar ganska lite tid åt mitt utseende för det mesta, men är absolut inte obrydd. Faktum är att jag märkte en sak nyligen. Jag skaffade pinterest nyligen. Där pinnar jag allt möjligt, inredning, elefanter, kläder, frisyrer och smink. Och för mig som inte brukar läsa tjejtidningar blev en sak tydlig. När jag tittade på och la upp alla dessa bilder på vackra ansikten så kände jag mig så mycket lättare ful (självklart inte bara därför). Att de var ganska mycket snyggare än mig var en petitess i sammanhanget jag ser vackra människor lite hela tiden. Det som påverkade mest är nog det faktum att det recenserande, rangordnande etc. trycker på det faktum som hela vårt samhälle tycks tycka att utseende är viktigt. Och ju viktigare det blir för oss desto lättare blir det att när man tittar sig i spegeln börja skärskåda och recensera sig själv. Detta sker varje dag. Men om man ständigt konsumerar populärkultur så är det lätt att missa vad som händer i hjärnan. Om man inte tittar på sitt samhälle med en analys så blir det ännu svårare. Därför tyckte jag att detta inlägg av Tuva Minna Linn var så intressant.

Det är så lätt av missa den här påverkan den nästlar sig subtilt in i våra hjärnor. Det är oerhört lätt att tänka att det faktiskt är ens näsa det är fel på och inte sättet på vilken man betraktar den. Så mitt bästa tips till unga osäkra tjejer är, skaffa en analys. Det är även mitt bästa tips till vuxna som vill ändra synen på sig själva eller hjälpa unga osäkra tjejer och killar, ta på lite olika glasögon och betrakta världen igenom.

/Åsa

Ett nej är ett nej, eller kanske ett ja är ett ja….

Det finns alltid något nytt att bli upprörd över idag är det det här fallet.

“Kvinnan sade nej och försökte hålla ihop benen. Men när mannen fortsatte “stängde hon av”, har kvinnan berättat i förhör. Nu har Värmlands tingsrätt friat mannen från våldtäkt, trots att domstolen tror på hennes berättelse.

– Hon har inte kunnat beskriva vare sig våld eller hot, då är det ingen våldtäkt enligt lagen. Vi har ett problem här, man tutar i unga kvinnor att ett nej räcker, säger åklagare Barbro Brännlund till Nya Wermlands-Tidningen.”

Det jag finner mest skrämmande i det här fallet är att Barbro Brännlund inte bara tycks säga att en kvinnas nej är oväsentligt, hon lägger över ansvaret på den som blir utsatt. Det som är så frustrerande är synen på att det som är viktigt är nej och inte ja. Helt enkelt vi borde inte nöja oss med att ett nej är ett nej, vi borde istället helat tiden i sexuella relationer titta efter om vi får ett ja antingen i ord eller handling. Vi borde börja med steg ett kolla om ens sexpartner är med på det hela, nu tycks man hoppa över det och gå vidare till steget där man ska protestera och man ska fanimej göra det tydligt nog hur skulle han annars kunna vetat.

Jag har funderat på det här med samtyckeslagstiftning, kanske är det inte så dumt det måste fortfarande finnas bevis men istället för att man ska kolla men protesterade hon mycket nog så är ansvaret på den som fortsätter att kolla att signalerade hon verkligen att hon ville. För med dagens lagstiftning så tycks ansvaret ligga på den som är utsatt, det signalerar det här fallet det signalerar fallet med tjejen som blev våldtagen när hon hade tagit sömtabletter, med tjejen med asperger. Ett nej är ett nej, eller ett ja är ett ja, tänk på saken.

Om man vill läsa en riktigt bra text om sexuell kommunikation och synen på vår sexualitet så måste jag tipsa om det här blogginlägget The myth of the boner werewolf

Tjejer och skulddilemmat

Nu ikväll började jag fundera på ett dilemma som man som tjej ställs inför. Jag var idag på ett sextioårsfirande och när de flesta av gästerna gått hem så blev jag kvarbjuden på middag, så klockan hann bli ganska mycket innan jag skulle hem och då jag bor bara två tunnelbanestationer så övervägde jag att promenera hem. Dock så skulle jag aldrig ta den kortare vägen som jag på dagtid skulle välja då den är för dåligt upplyst och för fullt med ställen där det är svårt att få uppsikt. Detta trots att jag är av den åsikten att det aldrig är tjejens ansvar om hon blir utsatt för något. Detta trots att jag vet att överfallsvåldtäkter är undantag och det vanligaste är att man blir utsatt inom fyra väggar av någon man känner. Trots att jag vet detta väljer jag och många med mig att undvika vissa “risksituationer”, trots att det är större risk att någon blir för närgången när jag åker tunnelbana eller buss så är det den där dåligt upplysta vägen jag undviker, detta trots att jag varit med med om de närgångna typerna på publika färdmedel men aldrig runt hörnet av den där busken. Det beror på saker som att man som tjej får lära sig att undvika vissa ställen, att man kan få ifrågasatt varför man hade på sig vissa kläder, varför man valde en viss väg. Medan förövaren inte får ifrågasatt varför han gick den vägen trots att han visste att han kunde bli frestad att förgripa sig på någon, varför han inte valde en annan väg när han blev frestad av det där tjejen, varför ringde han inte efter hjälp när han kände att han var nära att begå ett brott.

På ett sätt förstår jag resonemanget, om du har ett val mellan två vägar varav den ena är väl upplyst och du är väl synlig och den andra är några minuter kortare och dåligt upplyst och flera skymda platser så känna det logiskt att välja första alternativet. Men problemet är inte att ena alternativet känns säkrare än det andra, problemet är att om man valde det “sämre” alternativet så tycks en stor del av skuldbördan föras över på offret.

Grejen är att oavsett om du springer naken och påverkad genom stan så är det fortfarande den som bestämmer sig för att utnyttja sitt övertag som har ansvar för den handlingen. Därmed inte sagt att att det är bra eller önskvärt att göra så bara att det inte gör det ok. På samma sätt som en kille i kostym som en utekväll är trevlig mot alla och bjuder några bekanta på drinkar anklagas för att ha varit för generös, hur skulle de kunnat veta att han inte ville dela med sig av plånboken nu? Om han inte ville det kanske han inte skulle gått hem full den där vägen.

Att lägga skulden någon annanstans än på förövaren sänder en signal att den typen av brott inte är av vikt och att tjejers rätt till sina kroppar inte är så betydelsefullt.

Om ett debattklimat som gör att folk både får och orkar komma till tals.

I förra veckan skrev My Vingren ett debattinlägg på aftonbladet om hatet mot feminister, hon hade några dagar innan skrivit ett mycket uppmärksammat blogginlägg om de hot hon har fått som aktiv offentlig feminist.

Något intressant som där blev tydligt är det här att från det här “Jag delar inte dina åsikter men jag är beredd att dö för din rätt att framföra dem.” så verkar vi ha gått mot “Jag delar inte dina åsikter och jag ska döda dig för att du framför dem” för oavsett hur man själv tolkar världen, patriarkat eller inte patriarkat, könsroller håller tillbaka och begränsar oss eller vi behöver tydliga könsroller så borde man väl ändå anse att hot mot ens motståndare är fel. Men det är inte vad som visar sig i kommentatorsfält efter kommentatorsfält, en stor del av kommentarerna på debattartikeln går direkt på åsikten “men om inte feministerna vore så dumma” etc. istället för att jag håller inte med om dina åsikter men du har rätt debattklimatet är inte ok. Jag har tidigare skrivit om det där med debattklimat i inlägget pragmadialektik, debattklimat och konsten att lyssna. För att så många som möjligt ska orka uttrycka sina åsikter så behöver vi ha ett klimat i vilket folk inte ifrågasätter om de kommer orka reaktionerna, för reaktionerna är alldeles för ofta inte på vad som uttrycks i det aktuella tillfället utan på vad andra som sätter en liknande titel på sig någon gång har sagt. Och självklart förstår jag att långt ifrån alla beter sig så här eller tycker det är ett ok beteende. Men det behövs nog att foten sätts ner ordentligt nu, bara för att det sägs på internet är det inte på låtsas. Jag är lika riktig när jag knappar ner det här på min dator som jag är om du skulle se mig öga mot öga och jag är inte mer riktig än någon annan. Visst vissa trollar, men vi är alla riktiga personer bakom varje skärm och som sådana så tjänar vi på att behandla varandra med respekt. Men jag tror inte det hjälper att säga kan inte alla bara vara snälla mot varandra. Jag tror vi behöver bättre digitala lagar, vi behöver diskussioner om debattklimat, vi behöver politiker som tar tag i dessa frågor och vi behöver ett polisväsende som inte arkiverar anmälningar om hot på nätet i en hög utan som sätter in det i ett sammanhang och ser att det är frågor värda att ta på allvar.

//Åsa

Varför kroppshår inte är en icke-fråga men borde vara det…

Såg att Cissi Wallin och Lady Dahmer ska diskutera kroppsbehåring idag på i radio1, eftersom det är ett ämne som jag funderat på och tänkt skriva om förut så tar jag tillfället i akt.

Hur du personligen gör bryr jag mig inte särskilt mycket om för varken förekomsten av hår eller bortavaron av densamma är något som stör mig. Men när den kommer till denna och många andra frågor så tycker jag att det kan finnas en poäng med att fråga sig varför man göra det, vad fyller det för funktion, om jag tycker att det är ofräscht med hår under armarna hur kommer det sig att jag tänker så. Vad har gjort mig uppmärksam på att jag har hår på kroppen och varför är det något som jag har uppmärksammat.

Jag kom i puberteten hyfsat tidigt och detta var någonstans i brytpunkten mellan när rakat och orakat var ungefär lika vanligt. Mamma hade alltid haft orakade armhålor, men jag läste ju tjejtidningar och blev i skolan uppmärksammad på detta med hår på kroppen. Någon gång under högstadiet så började jag raka mig minns inte om jag gjorde det jämt eller bara ibland, minns att detta blev ifrågasatt både av pappa och min bror. Min uppväxt och mitt politiska engagemang som yngre gjorde att jag fick möjlighet att diskutera och problematisera dessa frågor ganska tidigt och rakningen blev mer och mer en då och då-grej.

En gång på gymnasiet en sån där vårdag då det började bli varmt så satt vi ute ett gäng och snackade. Jag tog av mig min sommarkofta som jag bar över ett linne och en kille som jag till den dagen upplevt som vettig stirrade på mig och sa
– Men du har ju hår under armarna
– Javisst, har inte du?
– Eh, mmm, men jag är ju kille
– Jaså men vad har det med saken att göra?
– Men alltså tjejer ska inte ha hår under armarna
– Jaså och varför inte det
– Men eh
– Vad är skillnaden?
– Men alltså jag tänder inte på tjejer med hår under armarna
På bussen på vägen hem så kom jag på vad jag borde ha svarat, att om det bara handlade om vem han tänder på så spelar det ju ingen roll om jag hade hår under armarna (för vi hade ju ingen sådan relation att det där med att tända på eller ej spelade någon roll).

För som sagt om du som individ tycker bu eller bä om din egen eller om tjejers i allmänhets kroppsbehåring så är det helt ok, men det där med att lägga över dina tankar och åsikter om hur det “borde vara” på någon annan och förvänta dig att de ska vilja rätta sig för din syn på det hela är befängt. Om jag älskar saabbilar och tycker att det är den bästa bilen och det man borde ha så ger det mig ju ingen rätt att börja ifrågasätta andras bilval
– Men va fan kör du Skoda, det fattar du väl att du inte kan köra det
– Nähä och varför inte då
– Nä men man ska ju köra Saab
– Men jag gillar min Skoda
– Jo, men skoda är inte bra alltså, man ska köra Saab
Den här typen av diskussion kan ju också dyka upp men då de det inte finns någon allenarådande norm när det kommer till bilval och detta är en mindre laddad fråga skulle de flesta tycka att det vore absurt att ifrågasätta någons val och att ens poängtera valet med en negativ utgångspunkt. Men när det kommer till kroppsbehåring så är det många som tycker att det är i sin fulla rätt att ifrågasätta, peka ut och tycka till om ditt val.

Men just den här typen av diskussioner, just det faktum att de bilder vi får i media är släta och när motsatsen porträtteras så väcker det diskussion och pekas ut på ett negativt sätt gör att det faktiskt inte är ett val vi gör helt fritt. För det är lätt att påverkas av normer, det är till och med naturligt, det är lättare att leva enligt normen, då du får mindre kritik. Men det är viktigt att vi tittar på dem normer som vi omges av, det är bra att någon gång fråga sig varför man gör som man gör.

Jag har antagligen haft tur jag växte upp i ett hem där diskussioner var naturligt, jag växte upp i en politisk miljö och hamnade bland människor som också diskuterade, funderade och bröt dessa normer. Mina vänner har ofta delat en syn med mig på detta, vilket gjort att bilden som kommer från media och andra delar av samhället inte varit den enda bilden jag mött, den har ständigt varit i konflikt med en annan bild men för många är det inte så och det är därför som diskussionen om det här är viktigt.

Jag minns att Mo’Niques ben i samband med röda mattan och filmen Precious (som jag fortfarande inte sett, dålig Åsa) var aktuell uppmärksammades mycket det var även någon modekampanj för ett tag sen med håriga modeller som rörde upp debatt och förhoppningsvis kan det om vi tar debatten nu göras till en icke-fråga i framtiden

/Åsa

Har av någon underlig anledningen få bilder som som koncentrerar sig på mina armhålor/underben 😉 men när jag provade min 70-tals baddräkt somras så ägnade jag mig tydligen åt den oerhört “kvinnliga” sysslan att ta spännisbilder på mina muskler