En bra dag och tankar kring en massa dagar som inte är fullt så bra….

Idag har jag haft en fin dag, jag sov hos David inatt och efter frukost och dusch så åkte jag till slussen där jag mötte upp Niklas och Tove för ett besök på fotografiska och Nick Brandt-utställningen. Efter en bra stund i kö så kom vi in och fick gå på toa och äntligen börja trängas där inne. Bilderna var fantastiska och alla elefanter, gud vad jag älskar elefanter (men aldrig är det någon som ger mig en elefantbebis). Vi tittade runt på de andra utställningarna lite och gick sen tillbaka till slussen och åt en sen lunch på tacobar. Därefter träffade jag min Emman som varit borta i Arvika och innan dess jobbat som en tok, vi fikade på Drop Coffee och tog en lång promenad innan vi skildes åt. Vi ska var extra duktiga på att umgås den kommande månaden för sen åker hon upp till riksgränsen för att jobba på ett hotell där till någon gång i maj.

Jag har dock insett att jag inte mått så bra på sistone, jag har känt mig otroligt ensam.  En nackdel med att ha få med nära vänner är att om någon av dem försvinner så blir det väldigt märkbart. En av mina närmaste vänner, vet jag inte om hon är min vän överhuvudtaget längre och jag kan inte säga exakt varför det blivit så, men det är som om någon plockat ut en pusselbit och lämnat ett tomrum. Jag har ju flera kompisar, men just vänner som jag delar saker med och tillåter komma riktigt nära har det varit sämre med. Emman, Anette, syster och David är väl dem jag pratar mer med (eller så har det varit) och inte ens där alltid. Sen har jag känt en del press då jag haft väldigt ont om pengar i och med att jag jobbar halvtid och varit sjuk och jag har inte riktigt klarat av att betala tillbaka pengar jag har lånat och haft svårt att gå runt och samtidigt så har anledningen till att jag är tjänstledig inte fungerat, jag märker ju att jag är smart och fattar men ändå får jag mig inte att göra det jag ska. Det är som en enorm inre press att jag ska lyckas perfekt och annars är det ingen idé. Jag kan märka det även när det kommer till bagatellartade saker som ett spel, jag laddade ner reversi till min nya jobbtelefon och jobbade mig upp från jättelätt till svår nivå, men när jag började förlora på svår nivå gick jag ner till medium igen där det ibland ser ut såhär.

För på svår nivå behöver jag ibland nöja mig med detta och ve och fasa ibland förlorar jag

Det är rätt absurt att jag inte kan tillåta mig få vara en medelmåtta inom något utan om jag inte kan göra ett perfekt resultat så låter jag bli, jag gör alltså ingenting. Och det är ju inte hållbart det vet jag ju, för i mitt fall innebär mitt prokrastinerande och undvikande av presterande att jag inte kommer någonstans, jag står och stampar på samma ställe och jag gör det på ett sätt som får mig att må dåligt. Men ändå klarar jag inte riktigt att berätta hur det är utan oftast säger jag att det går bra. Jag känner att jag behöver hitta ett sätt att jobba med det här, jobba dels med min självkänsla och mitt självförtroende men också specifikt få hjälp med prokratstinerande och de känslor jag får kring mig själv. Jag är trött på att falla tillbaka i något där jag ifrågasätter mig själv så mycket för det har varit lite bättre periodvis men så faller jag igen. Jag ställer mig frågor som om jag är en dålig människa, säger att jag inte är en sån som andra människor gillar. Och mitt ickepresterande får mig att ifrågasätta om jag kan något överhuvudtaget. Jag måste hitta ett sätt att få många fler dagar att kännas som bra dagar och att vända spiralen uppåt igen.

Advertisements

Till alla duktiga flickor

Du är bra som du är, du måste inte prestera för att vara värd något. Ingen tackar dig för att du kör slut på dig själv innan du nått 35 års ålder. Du måste prioritera, bestäm dig för en högst två grejer att vara sjukt bra på och tillåt dig vara medelmåttig inom något annat. Tänk dig att ditt liv, din tid, din energi är ett cirkeldiagram, får något ta mer plats så naggar det på något annat, du kommer inte undan. Det är ingen annan som kräver perfektion av dig, det är bara du och du är den med makten över dig själv så du kan ändra på det. Förresten så gillar vi människor inte det perfekta, vet du varför? För vi kan inte identifiera oss med det.

Sen om du tycker att alla andra verkar ha allt och ha så perfekta liv så har du fel, du vet inte allt och de använder precis som du fasaden som ett skydd. Våga släpp garden och våga göra misstagen, världen finns kvar precis som innan. Våga be om hjälp och våga erkänna när du är svag, du får mer stöd än du tror.

Du är fantastisk! Du kan åstadkomma och vara så mycket. Men du kan inte vara bästa mamman, vännen, dottern, flickvännen, kollegan, snyggast, smartast, i full kontroll, med ett perfekt hem, perfekta kläder och perfekt kropp på samma gång. Du måste börja lyssna på ditt inre, vad vill du och vad vill du allra mest. Glöm vad du tror förväntas av dig, fundera på vad du vill och varför du vill det. Välj! Välj vad du vill göra, vem du vill vara och var medveten om varför du vill det. Skratta, känn glädje, älska dig själv, vet ditt värde, var din egen bästa vän och gråt om du behöver det.

Försök inte vara allt på en gång, utan njut av det du är. Ta till vara på det du har. Kom ihåg, du duger, du är värdefull och det är inget du behöver bevisa utan det bara är så.

/Åsa

20110909-230510.jpg