Om hur det onda kan följa cykeln utan att vara gynekologiskt…

Den uppmärksamma läsaren kan ha läst att min magvärk följt min cykel och det är därför och pga att man hittade en cysta på äggstocken andra gången jag var akuten som jag kopplat magontet till att vara gynekologiskt (och att det är placerat främst i nedre delen av magen) tydligen finns det logiska förklaringar där som att det bildas en gulkropp i samband med ägglossning som avger gulkroppshormoner och att de kan förstärka ontet, det fanns en till alternativ förklaring också men jag minns bara fragmentariskt vad han sa. Nu ska jag bara fortsätta äta saker som gör min mage missnöjd så att jag kan få svar på vad det är den reagerar på egentligen.

/Åsa

Advertisements

inga löften men en förhoppning.

Jag slutar med de falska löftena och säger istället att jag har en förhoppning om att komma igång att blogga igen, inga löften vi tar det som det kommer ok?

I höst har jag lovat att satsa på mig själv, lära mig hitta rutiner, att jobba på att få till mat, sömn, träning m.m. med mina jobbtider så är det ju inte det lättaste att hitta en rytm i det man gör men jag ska göra mitt bästa. Jag anmälde mig till en studie där man skulle testa kbt mot prokrastinering, jag uppfyllde kriterierna men de lottade bland alla som gjorde det och jag kom inte med. Men det hindrar inte att jag kan jobba på det ändå, jag är trött på förspillda chanser så jag ska jobba för att lära mig få saker gjort. Min nästa podcast planerar jag ska handla om just prokrastinering, det ironiska är att jag började skriva manuset till den två dagar efter förra podcasten och det är första podden jag inte prokrastinerat på väldigt länge. En sak jag prokrastinerade väldigt länge är ju det där med att kolla upp min mage och värken därifrån, men så till slut hände det jag har varit iväg till gyn och lärt mig att det i alla fall inte är gynekologiskt. Det är bra på ett sätt, dels endometrios är inget man vill ha, sen så är att utesluta en grej ett steg på vägen till att komma på vad som egentligen är fel. Nästa steg blir att kolla matintolleranser som glutenintollerans, vetemjölsallergi, mjölkproteinallergi etc.  jag hade dragit ner på mjölk- och mjölprodukter lite men har nu dragit upp det för att få korrekt resultat på de tester jag ska göra, tyvärr älskar inte min mage det men så får det vara ett tag.

Att jag ska satsa hösten på mig själv innebär också att jag alltså ska vara singel (ni kan alltså dra slutsatser om det som det står om två inlägg ner) bli ihop med mig själv och bli bäst på att göra mig själv lycklig.

Jag har också gått och blivit medlem i ett parti sen sist, får se hur pass engagerad jag blir till slut men det känns bra iallafall än så länge.

Vi hörs någon gång, kanske snart, kanske om lång tid ha det så bra tills dess/Åsa

Vad hände?

Hej kära blogg, ja jag vet att jag lovade ett längre inlägg och det ligger som utkast väntandes på att bli färdigskrivet. Men det var liksom så att jag jobbade på ett tåg (ok jag har jobbat på flera tåg) efter jag skrev sist och på det här tåget så var det en pojke som blev intresserad av mig och jag fick helt plötsligt lite ändrade arbetsuppgifter av min kära kollega den dagen för att jag och denna pojke skulle ha chansen att prata mer med varandra. Sen gick vi på en dejt, dejten gick bra och nu har jag varit borta väldigt mycket på sistone. Idag ska jag städa i ordning mitt hem för att denna pojke ska hem till mig och jag vill inte skrämma bort honom med mitt kaos så jag får helt enkelt försöka göra detta hem lite mer hemlikt och mindre kaosartat. Så jag kommer tillbaka men jag har så ont om tid just nu, eller jo mitt dygn har fortfarande 24 timmar som alla andras men jag prioriterar vissa saker med min tid helt enkelt och just nu är det inte att blogga massa.

Vi hörs/Åsa

Ack och ve så trött jag är…

Jag har ju som sagt tagit tag i det där med att byta vårdcentral och nu ska jag äntligen ta tag i det där med min förlamande trötthet det visar sig dock inte vara det lättaste. En halvtimmes telefontid på vilken det tutar upptaget hela tiden, ett bra telefonsystem vore önskat. Men imorgon försöker jag igen. Sov i Falun inatt, igår började jag vid 7.18 i Stockholm, åkte till Skövde, pass tillbaka till Sthlm obetald rast och sen upp till Falun. Efter att jag bytt om promenerade jag hem till Karin och Calle för lite kvällsfika, de hade sjukstuga och flyttkaos men det var trevligt att svänga förbi. Somnade rätt tidigt, innan jag hade hunnit klä av mig och borsta tänderna men dels hade jag varit förutseende nog och ställt väckarklockan och sen vaknade jag efter en timme, öppnade fönstret och gjorde mig iordning för att sova på riktigt. Men trots att jag sov ok inatt och att min tupplur när jag kommit hem blev lite längre än planerat så har jag varit helt slut här på eftermiddagen. Gjorde nyss lite nyponsoppa så jag fick upp energinivåerna något. Jag menar ska jag orka rädda världen så måste jag ha energi.

Nu ska jag göra middag och ta tag i ett annat lite längre blogginlägg som inte är av dagbokskaraktär/Åsan

Uppdateringar om livet…

Hej kära försummade blogg, jag har börjat arbete med att bättre kategorisera och tagga inlägg, ska snart börja jobb med att faktiskt skriva inlägg 😉 detta är en början.

Jag har gjort något jag tänkt länge nu, skickat iväg papper för att byta vårdcentral, jag har ju inte skrivit klart inlägget om Åsan och sjukvården som ligger som utkast, men man skulle utan att överdriva ett dugg kunna påstå att jag har lite svårigheter med att söka vård. Dessa svårigheter har inte blivit bättre av att jag känt typ noll förtroende för den vårdcentral jag går hos, men nu ska jag försöka ta tag i dels min problematik med cystont och den berömda tröttheten jag har nämnt här ibland och då är ett första steg att byta till en vårdcentral som jag kan tänkas gå till. Jag hade överliggning malmö från igår till idag, en tur där man kommer rätt tidigt till malmö och efter en stunds läsande så begav jag mig ut på stan och stack in på camperbutiken som låg där och som tyvärr har begärts i konkurs, köpte ett par skor på 60% rea iaf. Sen vandrade jag vidare till Solde där jag fikade lite och pratade med han som jobbade där. Efter ett tag kom min kompis Tuva som bor i malmö och som jag inte träffat på år dit och vi fikade lite till och vandrade sen ut i Malmö, promenerade omkring, njöt av omgivningarna och pratade en massa. Det är roligt hur det är med vissa människor man kan inte ses och knappt höras på år men så när man väl ses så är det på sätt och vis som om det vore igår. Kom tillbaka till hotellet vid strax efter åtta, åt lite mer, drack lite te, chattade och skypade och sov sen. Gick upp strax innan fyra imorse, gjorde mig en macka och sen började jag för dagen. Slutade visserligen strax efter tio, men det är hopplöst för jag vaknar liksom inte upp efter min tupplur så hela dagen försvinner, dessutom måste jag in och sova på jobbet då jag har jour från 5 imorgon, men efter det så har jag ledigt i dagarna tre.

Imorgon flyttar syster med familj upp till Stockholm på riktigt, vilket är kul gillar att ha dem på nära håll. I tisdags träffades jag och syster på söder och åt indisk, fikade och snackade en massa innan hennes jobb, förutom det faktum att jag tappade bort mitt sl-kort så var det väldigt lyckat (och Åsan gillar att ha kortet registerat och sl:s förlustgaranti då vilket innebär att jag har reskassa några dagar men sen får ett nytt kort). Förhoppningsvis blir det fler såna kvällar och kanske picknickar etc. framöver, jag som är väldigt dålig på att ha tillställningar har till och med planerat en grillfest här snart. Sen har ju parkteatern kommit igång igen så planen är ju att se kåldolmar och kalsipper bland annat.

Annars så var Jonas i Sverige nyligen, vi umgicks lite när han kom och lite innan han åkte hem igen, var väldigt trevlig men tror att det förvirrade min stackars hjärna lite, jag önskar att människor, relation och känslor var lätta saker där allt är rationellt och logiskt men tyvärr är det långt ifrån sanningen. Men jag funderar lite på vad jag behöver göra för att få mer kontroll över situation än vad jag har just nu, jag vet på sätt och vis men det är fan inte lätt. 15 år och säga att jag trivs med dig som med ingen annan, jag kan prata med dig som med ingen annan och jag tycker sjukt mycket om dig och just därför så kan jag inte se eller prata med dig, eventuellt är det ett val jag behöver göra för ett tag men så jävla svårt och hjärtekrossande. Men man kan inte ta tag i människor åt dem och just det här mellantinget tar sönder mig och jag måste göra val som håller mig hel, för jag kan däremot välja hur jag själv tänker och agerar och jag är ansvarig för att ta hand om mig själv på bästa sätt.

Nu ska jag rycka upp mig igen och fixa mig någon middag, ska försöka att blogga lite till och lyssna gärna på podcasten http://radiojenkins.se

/Åsa

Radio Jenkins

Jag nämnde ju någon gång i februari att jag skulle börja med redaktörskap i Radio Jenkins, nu har jag publicerat tre avsnitt och under morgondagen ska jag spela in det fjärde som ska publiceras på söndag. Varannan vecka jag och varannan vecka Joel som är den som startade podden för ett antal år sen.

Mina avsnitt hittills är

Våldtäktskultur och samtyckeskultur
Kaffepod
Könsroller, patriarkala system och internaliserat mans- och kvinnohat

I söndagens avsnitt ska jag prata om kroppssyn, självhat och sinnenas utvidgande.

Ni kan lyssna antingen via hemsidan eller t.ex. via itunes app podcaster.

/Åsa

Var kom alla vackra människor ifrån?

Jag vet inte om det är våren/försommaren, att jag trots sånt jag skrev om i förra inlägget är rätt livsglad just nu, men jag märker att jag kollar in folk rätt mycket just nu. Allt från en extra blick på stan eller kaféet till att människor jag träffar lite längre stunder väcker mitt intresse lite mer. Upptäckte att en kille på stan i London kollade in mig, han kan ju givetvis reagerat på att jag såg konstig ut/hade något i ansiktet etc. men till skillnad från tidigare versioner av Åsan så är det inte längre min första tanke.

För ett antal år sen så invigde Johan & Nyström sin konceptbutik, jag var där på invigningen och en kille sätter sig bredvid mig, presenterar sig och börjar konversera. Denna tidigare utgåva av Åsan tänker då inte att han tycker att jag ser trevlig/söt/snygg/charmig/intressant ut, utan hon tänker att oj, såg jag jag så ensam och patetisk ut. Som tur är var även denna Åsa smart nog att inse att det är skit att tänka så och tog sig ett snack med sin självkänsla och sitt självförtroende. Strax därefter var jag ute och åt middag med två vänner och jag berättade denna historia och sa att nä jag borde kanske testa detta med att dejta. Dagen efter det så var jag på en fest och där snackade jag med en kille en stor del av kvällen, när han gick så tog vi varandras nummer och bestämde att fika i veckan. Därefter så började jag snacka med den där snygga killen jag sett i rummet bredvid och vi pratade och så vidare till han följde med mig hem. Jag gick faktiskt på fika med första killen, men eftersom mina och Davids dejter ledde till att vi blev tillsammans så blev det inte så mycket dejtande den gången.

Nu funderar jag på att ge det en ny chans, jag är inte riktigt ute efter att bli tillsammans med någon riktigt än men vill gärna träffa folk och tänkte att det kan vara ett bra sätt. Men som ni förstår så är mina erfarenheter av detta ytterst begränsade. Så alltså hur gör man? Hur funkar sånt där? Måste rådgöra med någon mer erfaren på området. Vad har ni för tips? Jag är liksom rätt kass på sånt, är inte alltid den bästa på att läsa av folks intresse när det inte är väldigt tydligt (finns vissa luckor i programvaran och ibland dyker spår från tidigare versioner upp även i Åsan 3.0.)

Och hur kommer det sig att det helt plötsligt är så mycket vackra människor överallt, var kom de ifrån?

/Åsan

om schemalagd smärta och en sjukvård med ohållbart system.

IMG_0267

Den lilla blomman betyder ägglossning, fertilitet och smärta. Sen jag var på akuten för min cysta så har jag haft schemalagt ont, först kring ägglossning, sen vid mensen, ingen vanlig mensvärk, för trots att jag varit relativt förskonad på det området har jag ändå haft tillräckligt för att veta hur det känns. Jag har ju en stark motvilja mot att gå till läkare, så så fort smärtan är över för den här gången så tänker jag att det inte är något värt att kolla upp. Visst det gör ju ont, men inte på ‘det där dubbelvikta ögonen tåras-sättet’ som jag åkte in för innan. Så jag bara accepterar att det känns som någon jävligt stark, tar mina äggstockar i sin knytnäve och klämmer åt hårt som attan, och att det ibland strålar ut i hela buken. Jag accepterar att den smärtan återkommer vid mens, ibland med en kombination av att det känns som någon hugger med en kniv vid själva slidan. Att jag drabbas av trötthet som får mig att somna med telefonen i handen, glasögonen på kudden bredvid mig och ibland med kläderna på, vaknar mitt i natten gör mig i ordning på riktigt ser till att sätta telefonen på laddning innan jag lägger mig ned igen för att inte vakna utan batteri och sover sen massa timmar igen.

Jag kan skylla att jag inte går och kollar upp saker på min oförmåga att ta tag i saker, men det är inte hela sanningen. Sanningen är att jag har svårt för sjukvården, den är inte gjord för mig, den är gjord för de som orkar kämpa, som orkar överdriva, som inte förminskar, som är bra på att kommunicera med läkare. Inte för oss som efter varje misslyckat möte med vårdcentralen blivit mer övertygade om att det inte finns någon läkare som är intresserad av att hjälpa (har träffat bevis på motsatsen men de har alltid varit tillfälliga). Men jag vet att det i många fall är systemets fel, ett system som vill ha snabba lättdiagnosticerade patienter, för att de får betalt för antalet patienter och inte för tiden de lägger ner. Ett system som får de flesta som jobbar inom det att avskärma sig, avtrubba sig för att det är enklast så. Kanske därför jag ändå orkar gå när jag har just något lättdiagnosticerat och snabbt.

Ibland säger jag till någon att jag kanske skulle kolla upp det och sen fortsätter jag som vanligt och vet att min smärta ändå är relativt schemalagd, jag vet när jag kommer ha ont och ungefär när det kommer ta slut till nästa gång kanske det är någon tröst, sen om det bara kunde vara det samma med den där tröttheten, men man kan inte få allt här i världen, men kanske ska jag kolla upp det någon dag jag ska bara få upp orken först.

en uppdatering.

Hej, jag förstår att ni gnager av er naglarna i undran över vad som händer i mitt liv under mina långa bloggpauser. Jag har varit på teater, umgåtts med vänner, gått på moderna, fyllt 30, haft 30årsfirande, gått på lakritsfestival och jobbat m.m. Jag har också blivit med mixerbord och spelat in min första podcast som dyker upp på söndag här.

Imorgon ska jag jobba till Götlaborg tur och retur och sedan ska jag inte jobba förrän 8 maj, däremellan ska jag ha lite vårsemester och åka till London.

Och nu ska jag sova. Kanske ska jag blogga lite snart igen.