Uppdateringar om livet…

Hej kära försummade blogg, jag har börjat arbete med att bättre kategorisera och tagga inlägg, ska snart börja jobb med att faktiskt skriva inlägg 😉 detta är en början.

Jag har gjort något jag tänkt länge nu, skickat iväg papper för att byta vårdcentral, jag har ju inte skrivit klart inlägget om Åsan och sjukvården som ligger som utkast, men man skulle utan att överdriva ett dugg kunna påstå att jag har lite svårigheter med att söka vård. Dessa svårigheter har inte blivit bättre av att jag känt typ noll förtroende för den vårdcentral jag går hos, men nu ska jag försöka ta tag i dels min problematik med cystont och den berömda tröttheten jag har nämnt här ibland och då är ett första steg att byta till en vårdcentral som jag kan tänkas gå till. Jag hade överliggning malmö från igår till idag, en tur där man kommer rätt tidigt till malmö och efter en stunds läsande så begav jag mig ut på stan och stack in på camperbutiken som låg där och som tyvärr har begärts i konkurs, köpte ett par skor på 60% rea iaf. Sen vandrade jag vidare till Solde där jag fikade lite och pratade med han som jobbade där. Efter ett tag kom min kompis Tuva som bor i malmö och som jag inte träffat på år dit och vi fikade lite till och vandrade sen ut i Malmö, promenerade omkring, njöt av omgivningarna och pratade en massa. Det är roligt hur det är med vissa människor man kan inte ses och knappt höras på år men så när man väl ses så är det på sätt och vis som om det vore igår. Kom tillbaka till hotellet vid strax efter åtta, åt lite mer, drack lite te, chattade och skypade och sov sen. Gick upp strax innan fyra imorse, gjorde mig en macka och sen började jag för dagen. Slutade visserligen strax efter tio, men det är hopplöst för jag vaknar liksom inte upp efter min tupplur så hela dagen försvinner, dessutom måste jag in och sova på jobbet då jag har jour från 5 imorgon, men efter det så har jag ledigt i dagarna tre.

Imorgon flyttar syster med familj upp till Stockholm på riktigt, vilket är kul gillar att ha dem på nära håll. I tisdags träffades jag och syster på söder och åt indisk, fikade och snackade en massa innan hennes jobb, förutom det faktum att jag tappade bort mitt sl-kort så var det väldigt lyckat (och Åsan gillar att ha kortet registerat och sl:s förlustgaranti då vilket innebär att jag har reskassa några dagar men sen får ett nytt kort). Förhoppningsvis blir det fler såna kvällar och kanske picknickar etc. framöver, jag som är väldigt dålig på att ha tillställningar har till och med planerat en grillfest här snart. Sen har ju parkteatern kommit igång igen så planen är ju att se kåldolmar och kalsipper bland annat.

Annars så var Jonas i Sverige nyligen, vi umgicks lite när han kom och lite innan han åkte hem igen, var väldigt trevlig men tror att det förvirrade min stackars hjärna lite, jag önskar att människor, relation och känslor var lätta saker där allt är rationellt och logiskt men tyvärr är det långt ifrån sanningen. Men jag funderar lite på vad jag behöver göra för att få mer kontroll över situation än vad jag har just nu, jag vet på sätt och vis men det är fan inte lätt. 15 år och säga att jag trivs med dig som med ingen annan, jag kan prata med dig som med ingen annan och jag tycker sjukt mycket om dig och just därför så kan jag inte se eller prata med dig, eventuellt är det ett val jag behöver göra för ett tag men så jävla svårt och hjärtekrossande. Men man kan inte ta tag i människor åt dem och just det här mellantinget tar sönder mig och jag måste göra val som håller mig hel, för jag kan däremot välja hur jag själv tänker och agerar och jag är ansvarig för att ta hand om mig själv på bästa sätt.

Nu ska jag rycka upp mig igen och fixa mig någon middag, ska försöka att blogga lite till och lyssna gärna på podcasten http://radiojenkins.se

/Åsa

Advertisements

Om det där med mående…

Jag uppfattas ofta som en glad och positiv person och kanske är de inte helt fel ute men ibland fastnar jag i ett beteende som nästan kan upplevas som deprimerat trots att jag inte direkt ägnar mig åt att gråta mig igenom dagarna. Men jag fastnar i att göra ingenting och runt omkring mig gror mitt hem och mitt liv igen och jag orkar inte göra något åt det. För mig har det varit så så länge att det har blivit det normala men kanske är det inte normalt. För tillfället är det ganska bra, jag behöver inte allt för lång tid för att komma ur sängen vissa dagar, jag orkar ta hand om disken. Jag hör folk säga att alla mår dåligt ibland, men mitt ibland varar ibland lite längre och när jag då är på väg att resa mig upp är det så mycket skräp som trillar ner på mig. Jag ska ta tag i mitt hem, mitt liv, allt jag inte orkat läsa inför kurser och det blir mig övermäktigt.

Oavsett vad den där oförmågan att ta itu med saker kommer ifrån, teorierna är många, så är det något som hindrar mig i vardagen. Jag skjuter inte bara upp saker till det är dags för deadline och sen blir klar i sista sekunden. Jag skjuter upp saker tills det aldrig blir färdigt. Jag låter ångest ta bort det bästa av mig, låter den sluka min tid och energi. Ångest är inte bara något som finns där ibland det är något som äter mig. Men om jag inte ändrar beteende när jag möts av den så växer den, kanske är det därför jag satt alla mål, för att ändra fokus. För jag behöver hitta sätt att göra allt det där jag inte klarat tidigare. Så att jag lär mig att jag inte kommer att dö, gå under, krevera. Så jag inser att mitt undflyende beteende är mer troligt leda till dessa saker än när jag tar tag i saker och ting.

Kanske denna gång om jag känner att det blir mig övermäktigt så orkar jag sträcka ut en hand, till en vän, till en vårdcentral, inte bara slå på mig själv och tänka att jag borde, borde, borde klara detta trots att det blivit mig övermäktigt så många gånger tidigare.

Jag fyller snart 30 år och jag hoppas och vill att det blir året då jag orkar leva fullt ut, utan att fastna i några hål som jag gräver själv. Jag hoppas att det blir året då jag orkar be om hjälp, inse att jag är starkast i sällskap av andra. Jag hoppas att det blir året då jag slutar stirra in i en skärm samtidigt som måstena lägger sig på hög.

Jag hoppas på ork, på mod, på vänskap. 2013 ska få bli året då demonerna får stryk.

hemmingsson070220_231960w

hemmingsson060406_209756w

Hemmingsson_438_361232w

/Åsa


Om att lyssna på rätt röster, tro på det bra och att jobba med sig själv…

Försöker bli bättre på att tro på det som är bra, på att inte lyssna på vissa onda vassa tungor som har som mål att förstöra. Som tur är har jag många bra människor i mitt liv, men då jag ibland haft svårt att tro på och tycka om mig själv så har jag haft alltför lätt att lyssna på och bli påverkad av negativa röster och kanske inte tagit åt mig av det bra som jag hör. Dags att sluta upp med det. Jag menar jag är den enda människan jag garanterat kommer ha att göra med hela mitt liv och definitivt den som jag kommer att ha runt mig mest och vars tankar jag kommer att få ta del av mest. Då gäller det att jag blir min egen bästa vän, är konstruktiv i min kritik till mig själv, uppmuntrar mig, väljer att göra det som gynnar mig mest och faktiskt ser till att älska mig själv med fel och brister. För om jag gör detta så kommer jag få lättare att stå emot det som är dåligt, att ta till mig av de bra saker som andra säger och gör och att lita på att jag är omtyckt.

Har flera gånger blivit beskriven som glad av människor som träffar mig. Och det är absolut en del av sanningen, men ibland har jag alldeles för mycket dippar och jag är ärligt talat ganska trött på det. Det är tråkigt och tröttsamt och ganska påfrestande att bli så märkbart påverkad av saker som händer i min omgivning och för mitt eget tankemönster. För ibland när vi blir sårade, ledsna, arga eller irriterade så handlar det till stor del om hur vi väljer att tolka det som sägs eller en handling och inte alls att göra med avsikten. Och även om det är något som sägs eller görs med avsikt att skada så kan det ofta vara mera konstruktivt att välja att tycka synd om den människa som gör sådär än att ta åt sig och jaga upp sig. För när människor beter sig på vissa negativa sätt så är det ju för att de själva inte mår bra och ett beteende som på ett sätt eller annat kommer att straffa sig utan att jag behöver lägga energi på det eller låta det påverka mitt mående.

Enda sättet för mig att förändra och förbättra dessa saker är att jobba på det. Att ta hand om mig själv både fysiskt och psykiskt. Att göra det som jag inte tidigare vågade, att bevisa för mig själv att jag klarar det jag inte trodde att jag klarade, att bryta gamla dåliga mönster. Och framför allt att jobba på att hitta det som är bra med mig och att tycka om mig själv oavsett om jag gör fel eller rätt. Tror det ibland kan hjälpa att fundera på vem som är avsändaren till ett budskap, vad den personen har för relation till mig och vad avsikten bakom det som sägs eller görs troligtvis är och därefter ta ställning till hur jag ska tolka informationen och vad jag ska ta åt mig av. Och när jag pratar med mig själv, fundera ett varv på hur jag skulle ha sagt om den jag pratade med vara någon kär vän och behandla mig själv med samma respekt som jag skulle gett den.

Nu ska jag försöka sluta grubbla, dricka lite te, kanske äta något mer och sen städa ett varv.

/Åsa