Om det där med mående…

Jag uppfattas ofta som en glad och positiv person och kanske är de inte helt fel ute men ibland fastnar jag i ett beteende som nästan kan upplevas som deprimerat trots att jag inte direkt ägnar mig åt att gråta mig igenom dagarna. Men jag fastnar i att göra ingenting och runt omkring mig gror mitt hem och mitt liv igen och jag orkar inte göra något åt det. För mig har det varit så så länge att det har blivit det normala men kanske är det inte normalt. För tillfället är det ganska bra, jag behöver inte allt för lång tid för att komma ur sängen vissa dagar, jag orkar ta hand om disken. Jag hör folk säga att alla mår dåligt ibland, men mitt ibland varar ibland lite längre och när jag då är på väg att resa mig upp är det så mycket skräp som trillar ner på mig. Jag ska ta tag i mitt hem, mitt liv, allt jag inte orkat läsa inför kurser och det blir mig övermäktigt.

Oavsett vad den där oförmågan att ta itu med saker kommer ifrån, teorierna är många, så är det något som hindrar mig i vardagen. Jag skjuter inte bara upp saker till det är dags för deadline och sen blir klar i sista sekunden. Jag skjuter upp saker tills det aldrig blir färdigt. Jag låter ångest ta bort det bästa av mig, låter den sluka min tid och energi. Ångest är inte bara något som finns där ibland det är något som äter mig. Men om jag inte ändrar beteende när jag möts av den så växer den, kanske är det därför jag satt alla mål, för att ändra fokus. För jag behöver hitta sätt att göra allt det där jag inte klarat tidigare. Så att jag lär mig att jag inte kommer att dö, gå under, krevera. Så jag inser att mitt undflyende beteende är mer troligt leda till dessa saker än när jag tar tag i saker och ting.

Kanske denna gång om jag känner att det blir mig övermäktigt så orkar jag sträcka ut en hand, till en vän, till en vårdcentral, inte bara slå på mig själv och tänka att jag borde, borde, borde klara detta trots att det blivit mig övermäktigt så många gånger tidigare.

Jag fyller snart 30 år och jag hoppas och vill att det blir året då jag orkar leva fullt ut, utan att fastna i några hål som jag gräver själv. Jag hoppas att det blir året då jag orkar be om hjälp, inse att jag är starkast i sällskap av andra. Jag hoppas att det blir året då jag slutar stirra in i en skärm samtidigt som måstena lägger sig på hög.

Jag hoppas på ork, på mod, på vänskap. 2013 ska få bli året då demonerna får stryk.

hemmingsson070220_231960w

hemmingsson060406_209756w

Hemmingsson_438_361232w

/Åsa

Advertisements

Såå trött, såå trött...

Den senaste tiden har jag alltför ofta varit så trött att jag i slutet av arbetsdagen/arbetsveckan vill lägga mig en en hög och gråta av utmattning. Jag tolkar det som tecken på att något är fel, riktigt fel till och med och det gäller att identifiera vad som är orsaken och göra förändringar då jag tror att man måste lyssna på kroppens signaler.

Till stor del handlar det om jobbet, tågen blir allt tyngre att jobba på med fler resenärer, fler arbetsmoment utan att bemanningen ökar. Sen får jag ett pissigt schema med mycket långa vändturer, mycket sena turer och jag har en stark misstanke om att jag gör för mycket timmar varje månad. Detta i kombination med att tågen väldigt ofta är sena och att det i många fall handlar om långa förseningar gör att chanserna till återhämtning inte är så stora.

Sen finns det saker förutom att klaga på schemat(i hopp om att de kan göra även mitt schema mer varierat med mer överliggningar) jag kan göra för att försöka göra tillvaron drägligare. Dels hitta korta stunder till återhämtning till exempel genom att meditera. Planera tiden bättre så att det inte känns som den bara rinner genom fingrarna på mig. Sen att inte boka upp all min lediga tid utan låta det finnas hål i schemat och ge mig tid för mig.

Idag när jag var hos mor och far för att hämta äppelmos, så passade jag på att låna badkaret, hade i lite badolja med lavendel och låg och njöt. Imorgon är jag ledig, det enda jag har bestämt är att jag ska koka lite bönor och laga mig lite god mat i övrigt är dagen öppen för precis vad jag vill ägna den åt.
Men nu ska jag dricka te och sen ska jag sova.

//Åsan