Att leva genom något annat

Ni vet när man tittar på en film eller läser en bok och man lever sig in i det de känner och upplever. Jag vet inte hur många gånger jag kommit ut ur en biosalong och blivit chockad över att det är soligt för i filmen jag just såg spöregnade det. Även känslomässigt blir det så för mig, fast där handlar det nog mer om att kanalisera sina egna känslor genom fiktiva karaktärer. De senaste dagarna har jag intensivkollat på Hart of Dixie, jag blev magsjuk natten till torsdag och från ingenting är jag helt plötsligt på avsnitt 17 i säsong två. Så i senaste avsnittet så framkom det att huvudkaraktärens pojkvän varit otrogen och hon blev hjärtekrossad. Och jag säger bara satan vad jag grät, så mycket mer än hon vars hjärta faktiskt krossades där. Jag är nog sämst i världen på att ta tag i mins känslor, jag tillåter visserligen mig själv att känna mycket mer nuförtiden men jag är rätt bra på att låtsas som ingenting och bara fortsätta som inget har hänt. Senaste ett och halvt året har varit en känslomässig berg- och dalbana för mig när det kommit till relationer och jag har växlat mellan hopp och förtvivlan men kanske inte tillåtit mig att känna allt. Hur får man ut allt när man inte är van att känna? Jag har inte tid att köra seriemarathon jämt. Jag önskar att det här med livet, känslor och relationer kom med en instruktions- och regelbok, för det är svårt att lista ut allt på egen hand.

20131110-013902.jpg

Som ett litet tillägg så kan jag säga att min reaktion stärktes av att jag har en grej för den manliga motspelaren och för de som ett par.

/Åsa

Uppdateringar om livet…

Hej kära försummade blogg, jag har börjat arbete med att bättre kategorisera och tagga inlägg, ska snart börja jobb med att faktiskt skriva inlägg 😉 detta är en början.

Jag har gjort något jag tänkt länge nu, skickat iväg papper för att byta vårdcentral, jag har ju inte skrivit klart inlägget om Åsan och sjukvården som ligger som utkast, men man skulle utan att överdriva ett dugg kunna påstå att jag har lite svårigheter med att söka vård. Dessa svårigheter har inte blivit bättre av att jag känt typ noll förtroende för den vårdcentral jag går hos, men nu ska jag försöka ta tag i dels min problematik med cystont och den berömda tröttheten jag har nämnt här ibland och då är ett första steg att byta till en vårdcentral som jag kan tänkas gå till. Jag hade överliggning malmö från igår till idag, en tur där man kommer rätt tidigt till malmö och efter en stunds läsande så begav jag mig ut på stan och stack in på camperbutiken som låg där och som tyvärr har begärts i konkurs, köpte ett par skor på 60% rea iaf. Sen vandrade jag vidare till Solde där jag fikade lite och pratade med han som jobbade där. Efter ett tag kom min kompis Tuva som bor i malmö och som jag inte träffat på år dit och vi fikade lite till och vandrade sen ut i Malmö, promenerade omkring, njöt av omgivningarna och pratade en massa. Det är roligt hur det är med vissa människor man kan inte ses och knappt höras på år men så när man väl ses så är det på sätt och vis som om det vore igår. Kom tillbaka till hotellet vid strax efter åtta, åt lite mer, drack lite te, chattade och skypade och sov sen. Gick upp strax innan fyra imorse, gjorde mig en macka och sen började jag för dagen. Slutade visserligen strax efter tio, men det är hopplöst för jag vaknar liksom inte upp efter min tupplur så hela dagen försvinner, dessutom måste jag in och sova på jobbet då jag har jour från 5 imorgon, men efter det så har jag ledigt i dagarna tre.

Imorgon flyttar syster med familj upp till Stockholm på riktigt, vilket är kul gillar att ha dem på nära håll. I tisdags träffades jag och syster på söder och åt indisk, fikade och snackade en massa innan hennes jobb, förutom det faktum att jag tappade bort mitt sl-kort så var det väldigt lyckat (och Åsan gillar att ha kortet registerat och sl:s förlustgaranti då vilket innebär att jag har reskassa några dagar men sen får ett nytt kort). Förhoppningsvis blir det fler såna kvällar och kanske picknickar etc. framöver, jag som är väldigt dålig på att ha tillställningar har till och med planerat en grillfest här snart. Sen har ju parkteatern kommit igång igen så planen är ju att se kåldolmar och kalsipper bland annat.

Annars så var Jonas i Sverige nyligen, vi umgicks lite när han kom och lite innan han åkte hem igen, var väldigt trevlig men tror att det förvirrade min stackars hjärna lite, jag önskar att människor, relation och känslor var lätta saker där allt är rationellt och logiskt men tyvärr är det långt ifrån sanningen. Men jag funderar lite på vad jag behöver göra för att få mer kontroll över situation än vad jag har just nu, jag vet på sätt och vis men det är fan inte lätt. 15 år och säga att jag trivs med dig som med ingen annan, jag kan prata med dig som med ingen annan och jag tycker sjukt mycket om dig och just därför så kan jag inte se eller prata med dig, eventuellt är det ett val jag behöver göra för ett tag men så jävla svårt och hjärtekrossande. Men man kan inte ta tag i människor åt dem och just det här mellantinget tar sönder mig och jag måste göra val som håller mig hel, för jag kan däremot välja hur jag själv tänker och agerar och jag är ansvarig för att ta hand om mig själv på bästa sätt.

Nu ska jag rycka upp mig igen och fixa mig någon middag, ska försöka att blogga lite till och lyssna gärna på podcasten http://radiojenkins.se

/Åsa

Turkiet och demokrati…

http://www.dn.se/dnbok/dnbok-hem/orhan-pamuk-doms-till-skadestand

Ja och de funderar på att släppa in Turkiet i EU, men så länge demokratin inte är mer etablerad än så här så tycker jag inte ens att de ska överväga det. Men om jag minns rätt så får man numera säga att det finns kurder, framstegen kanske finns där men de är inte tillräckligt stora. Nog för att man ibland kan ifrågasätta demokratin när man betraktar vissa medmänniskor och intelligensnivån, men jag tror att genomsnittet får väga upp och att alternativet knappast är bättre.

Om ansvaret för sin egen lycka, om att våga, att slappna av och om att leva…

Fick inte riktigt sagt allt jag vill säga i det förra inlägget, men kände att det fick bli två olika inlägg. Dels så vill jag inte skriva för långt, men även att det var lite så att jag ville ge en bakgrund till vem jag är för att det jag skriver ska få ett sammanhang. Jag har funderat en del på hur mycket jag kan förändras, vad man kräva av en annan människa och hur mycket ens värderingar kan skiljas åt om man är tillsammans utan att det innebär att man gör avkall på allt man tror på.

Jag är stark i tron om att vi är ansvariga för vår egen lycka. Jag måste göra mig själv lycklig, jag måste se till att tillfredställa mina behov, mina viljor, mina mål och mina drömmar. Men självklart är det viktigt med de runt omkring en, för även om någon annan inte kan göra en lycklig så innebär ju inte det att dina relationer inte har någon del i din lycka. Dels så innebär det att jag får vara tydlig med vad jag vill ha och behöver från en annan människa, jag måste ge vad jag kan för att relationen ska lyckas (gäller oavsett vilken typ av relation det handlar om). Det gäller att känna efter vad som är viktigt för mig, vad jag kan ge efter på och vad som är obligatoriskt för att det ska funka. Dels så handlar ansvaret för ens egen lycka om att på egen hand göra saker som får mig att må bra, jag kommer aldrig kunna få allt i en människa, inte kunna få allt från en människa. Men sen handlar det om kommunikation, att inte förvänta sig att någon vet vad jag känner, vill ha, behöver om jag inte förmedlar det. Sen handlar det ibland att göra ett val, att känna efter om man tror att det är värt det, att inte bara titta på nuet utan vad man tror har hänt om tio år och om utveckling verkar vara av det slag man kan leva med eller ej.

Men jag tror att jag vet vad jag vill så det handlar för min del om att våga, om att tro och om att känna tillit till att saker kommer utvecklas åt rätt håll. Ibland så får min flyktmekanism och mitt tänkande överhanden, när jag bara måste slappna av och leva.

/Åsa

Om att veta vem man vill vara, att leva medvetet och om att utvecklas…

De som känner mig väl vet att jag är vad man kallar en tänkare, periodvis är det grubblande, andra gånger är det bara att jag formulerar mina värderingar och tankar för mig själv. Det har varit väldigt mycket tänkande på senaste tiden, funderingar kring vem jag vill vara, vad jag tycker är viktigt, vad jag vill göra och hur jag vill leva mitt liv. Jag var väldigt politiskt aktiv och engagerad i min omvärld när jag var yngre, vice ordförande i elevrådet på gymnasiet, pow-wow genom ungdom mot rasism, arrangerande av temadagar, med i styrelsen både i länet och vår lokalförening i ett av de politiska ungdomsförbunden, medlem i amnesty m.m. Men när jag mådde som sämst fick jag sluta med allt, jag slutade läsa dagstidningar och jag slutade titta på nyheter. Det var inte hållbart då jag gick och hade dåligt samvete för allt dåligt i världen (kan ha tendenser till det ibland fortfarande).

Jag har fått försöka hitta allt igen, vad är mina värdering, vad har förändrats och vad är detsamma. Jag kan växla lite på en skala politiskt numera även om jag självklart lutar åt ett håll. Men det jag kan säga är att vissa saker är sånt jag nog alltid kommer bära med mig. Jag är självklart feminist, jag tycker att lika rättigheter och möjligheter är något som bör vara självklart. Även om jag är medveten om att det finns biologiska skillnader så tror jag mer på våra individuella skillnader, att man som individ får möjlighet att utvecklas och att jag kan välja vem jag ska vara. Jag tror på att man ska ge barn alla möjligheter, inte begränsa lekarna, färgerna, möjligheterna, sättet vi pratar med dem eller vilket beteende som uppmuntras.

Jag gillar självklart och bryr mig om min och andras utsida men det viktigaste är vem man är innanför. Vad man har att ge, vad man tror på, vad man förmedlar. För mig är det viktigt att vara en god människa, kanske inte att vara perfekt även om jag ibland strävat efter det, men att känna att jag kan stå för det jag gör. Att veta att jag lever ett liv som är förenligt med mina värderingar. Jag tror att man som individ hela tiden får och bör ta ansvar för sitt liv och hur man lever, men jag känner även att vi har ett ansvar utanför oss själva. Dels att vi har ett gemensamt ansvar för varandra, men också om att tänka utanför vad jag vill ha här och nu och ta ansvar för miljö och omvärld.

Jag tror att det är viktigt att fråga sig själv då och då, vad man tycker, vem man vill vara och hur man vill leva. Tankar och värderingar förändras och utvecklas, ofta har man dock en grund där man landar. Men att känna efter så man lever förenligt med sina värderingar. Om det är något som måste förändras för att man ska få det liv som man vill ha. Tanken är att man något år senare ska kunna se sig själv i ögonen och veta att man levt medvetet och ärligt mot sig själv.

/Åsa

Yta vs. Inre Liv!

Häromdagen när vi yogade på gymmet kom jag och tänka på en sak. Jag har ju funderat på att skaffa linser, inte för att ha jämt, dels är jag för bekväm och dels så gillar jag mina glasögon men det finns situationer där det skulle vara praktiskt/bekvämt/trevligt att kunna se utan glasögonen. Min far kunde inte se några argument för att ibland välja linser, utan enligt honom så kunde enbart bero på att man skämdes över att vara glasögonbärare ungefär. Men när jag försökte se vad yogainstuktören gjorde när jag stod med kroppen i allsköns positioner så kan jag säga att det hade varit helt klart mer praktiskt och bekvämare med glasögon. Och när jag ska på fest och för en gångs skull sminkat mig skulle det ibland vara trevligt med linser. Men jag tror jag kom på vad det handlar om, vissa människor, särskilt män i min fars ålder, känner som att det finns någon slags motsättning mellan att bry sig om sitt yttre och att ha ett intellekt och ett inre känsloliv. Men den behöver inte finnas där finns riktigt smarta människor som är väldigt måna om sitt yttre och stolpskott som aldrig lägger ner någon möda och tvärtom.
Själv är jag väl i något slags mellansegment, jag färgar ögonfransar och ögonbryn, plockar brynen, vill ha kläder som sitter bra och så, men lägger ner väldigt lite tid till vardags och jag är smart. Men jag har i alla fall svårt att se var motsättningen ligger i att vilja ha en snygg rumpa och att kunna läsa och ta till sig en bok med en djupare mening.

– Posted using BlogPress from my iPhone