Att leva genom något annat

Ni vet när man tittar på en film eller läser en bok och man lever sig in i det de känner och upplever. Jag vet inte hur många gånger jag kommit ut ur en biosalong och blivit chockad över att det är soligt för i filmen jag just såg spöregnade det. Även känslomässigt blir det så för mig, fast där handlar det nog mer om att kanalisera sina egna känslor genom fiktiva karaktärer. De senaste dagarna har jag intensivkollat på Hart of Dixie, jag blev magsjuk natten till torsdag och från ingenting är jag helt plötsligt på avsnitt 17 i säsong två. Så i senaste avsnittet så framkom det att huvudkaraktärens pojkvän varit otrogen och hon blev hjärtekrossad. Och jag säger bara satan vad jag grät, så mycket mer än hon vars hjärta faktiskt krossades där. Jag är nog sämst i världen på att ta tag i mins känslor, jag tillåter visserligen mig själv att känna mycket mer nuförtiden men jag är rätt bra på att låtsas som ingenting och bara fortsätta som inget har hänt. Senaste ett och halvt året har varit en känslomässig berg- och dalbana för mig när det kommit till relationer och jag har växlat mellan hopp och förtvivlan men kanske inte tillåtit mig att känna allt. Hur får man ut allt när man inte är van att känna? Jag har inte tid att köra seriemarathon jämt. Jag önskar att det här med livet, känslor och relationer kom med en instruktions- och regelbok, för det är svårt att lista ut allt på egen hand.

20131110-013902.jpg

Som ett litet tillägg så kan jag säga att min reaktion stärktes av att jag har en grej för den manliga motspelaren och för de som ett par.

/Åsa

Advertisements

Var kom alla vackra människor ifrån?

Jag vet inte om det är våren/försommaren, att jag trots sånt jag skrev om i förra inlägget är rätt livsglad just nu, men jag märker att jag kollar in folk rätt mycket just nu. Allt från en extra blick på stan eller kaféet till att människor jag träffar lite längre stunder väcker mitt intresse lite mer. Upptäckte att en kille på stan i London kollade in mig, han kan ju givetvis reagerat på att jag såg konstig ut/hade något i ansiktet etc. men till skillnad från tidigare versioner av Åsan så är det inte längre min första tanke.

För ett antal år sen så invigde Johan & Nyström sin konceptbutik, jag var där på invigningen och en kille sätter sig bredvid mig, presenterar sig och börjar konversera. Denna tidigare utgåva av Åsan tänker då inte att han tycker att jag ser trevlig/söt/snygg/charmig/intressant ut, utan hon tänker att oj, såg jag jag så ensam och patetisk ut. Som tur är var även denna Åsa smart nog att inse att det är skit att tänka så och tog sig ett snack med sin självkänsla och sitt självförtroende. Strax därefter var jag ute och åt middag med två vänner och jag berättade denna historia och sa att nä jag borde kanske testa detta med att dejta. Dagen efter det så var jag på en fest och där snackade jag med en kille en stor del av kvällen, när han gick så tog vi varandras nummer och bestämde att fika i veckan. Därefter så började jag snacka med den där snygga killen jag sett i rummet bredvid och vi pratade och så vidare till han följde med mig hem. Jag gick faktiskt på fika med första killen, men eftersom mina och Davids dejter ledde till att vi blev tillsammans så blev det inte så mycket dejtande den gången.

Nu funderar jag på att ge det en ny chans, jag är inte riktigt ute efter att bli tillsammans med någon riktigt än men vill gärna träffa folk och tänkte att det kan vara ett bra sätt. Men som ni förstår så är mina erfarenheter av detta ytterst begränsade. Så alltså hur gör man? Hur funkar sånt där? Måste rådgöra med någon mer erfaren på området. Vad har ni för tips? Jag är liksom rätt kass på sånt, är inte alltid den bästa på att läsa av folks intresse när det inte är väldigt tydligt (finns vissa luckor i programvaran och ibland dyker spår från tidigare versioner upp även i Åsan 3.0.)

Och hur kommer det sig att det helt plötsligt är så mycket vackra människor överallt, var kom de ifrån?

/Åsan

Livet…

Ibland när man är osäker och känslorna far fram och tillbaka så har det sina anledningar. Det jag hade hoppats på blev inte. Jag fick mitt hjärta krossat igen, trots att jag bett honom vara försiktig med det. Vissa människor blir kanske aldrig redo, jag vet att det inte görs av elakhet, men däremot av obetänksamhet. Jag har insett att även om det alltid finns en del av mig som kommer vara rädd när känslor är involverat så är jag redo att försöka ändå, för jag faller, jag reser mig upp och jag är redo att göra saker även när jag inte riktigt vågar. Att inte leva på grund av rädslan skrämmer mig mer än något annat. Så jag grät några dagar, jag kommer vara besviken längre men jag reser mig upp och fortsätter gå. Så det jag tar sats mot blir något annat men jag ska ändå göra massa sånt jag inte vågat, se till att få lite mer utveckling på det dära livet.

Jag hoppas att du en dag vågar leva, hittar ett sätt att få kontakt med dina känslor, alla dina känslor och hittar ord för dem. Livet är bättre när man vågar blunda och hoppa.

Jag går vidare och jag går längre, tiden går och jorden snurrar runt sin egen axel och runt solen oavsett vad jag gör, så jag bör fortsätta innan allt annat förändrats men inte jag.

/Åsa

Åsan och ångesten

Min hjärna har sätt att göra livet och dess ingredienser så oerhört mer komplicerade än de behöver vara. Ångest och oro drabbar ju som sagt alla, men vi kan ju ta den ångesten och förstora upp den några gånger så har vi hur jag har det ibland. Det är undergångstankar och små små saker kan bli oöverstigliga hinder. Igår och idag kom det igen, så nu idag har jag skrivit ner en handlingsplan till mig själv att använda när tankarna far iväg för mycket med mig. Mitt hjärta har en tendens att rusa iväg pga adrenalinpåslag av saker som för många skulle vara en orsak till nervositet men inte mer, det är en lövhög jämfört med hammarbybacken ungefär.

Så nu har jag ett nytt mantra när jag står inför en chansning som även är en stor risk och vi kan ju konstatera att väldigt mycket värt att ha i livet innebär också risker. Att misslyckas, att bli sårad etc.

“Mitt liv var bra och jag trivdes bra med det innan denna möjlighet kom upp och om det inte skulle funka så finns allt det som gjorde det bra och trevligt kvar och är någon erfarenhet rikare”

För grejen för mig är att jag ofta inte ger saker en chans för att jag inte klarar av att ta risken att lyckas/misslyckas, jag får för mycket ångest då mina tankar rusar iväg och ritar upp scenarior så jag kommer mig inte ens för att öppna böckerna, worddokumentet, att öppna upp mig innan det är försent. Självklart vet jag om att detta är ganska improduktivt och destruktivt, men det är ett mönster som för mig kan vara svårt att bryta.

Mina steg är alltså att använda mig av mantrat, fråga mig själv vad är det värsta som kan hända, vad blir konsekvenserna om detta händer och hur troligt är det att detta kommer hända? Andas och räkna till tio. Meditera varje dag för att dra ner min stressnivå. Använda mig att nogranna, tidsatta att göra-listor. Och att höra Emmans eller systerysters röst i huvudet om tankarna drar iväg med mig.

Mitt tidigare mantra har varit att citera Pär Lagerqvist

Ångest, ångest är min arvedel,
min strupes sår,
mitt hjärtas skri i världen.
Nu styvnar löddrig sky
i nattens grova hand,
nu stiga skogarna
och stela höjder
så kargt mot himmelens
förkrympta valv.
Hur hårt är allt,
hur stelnat, svart och stilla!

Jag famlar kring i detta dunkla rum,
jag känner klippans vassa kant mot mina fingrar,
jag river mina uppåtsträckta händer
till blods mot molnens frusna trasor.

Ack, mina naglar sliter jag från fingrarna,
mina händer river jag såriga, ömma
mot berg och mörknad skog,
mot himlens svarta järn
och mot den kalla jorden!

Ångest, ångest är min arvedel,
min strupes sår,
mitt hjärtas skri i världen.

Några av mina tidigare texter om ångest

Om det där med mående

Om det nakna hjärtat

/Åsa

Sånt som är fint…

Saker som gör mig glad för tillfället är sådant som

– Att det finns ärliga människor, jobbplånboken är upphittad och inlämnad och jag kan andas ut.

– Att Skype blivit uppfunnet, typiskt bra sak

– När man får bekräftat att val man gjort var de rätta

– Att jag genom att jobba på bra med stickningen (snart klar) inte bara övar mig i att göra färre saker åt gången utan även visar mig själv att jag kan starta och avsluta saker

20130129-071749.jpg

– Att jag har bra vänner och familj och alla är friska och krya

– Att jag börjat bli ännu bättre på att fylla mina dagar med sånt som gör mig glad som museibesök, bio, konserter

– Att jag snart åker till Belfast

/Åsa


Om att lyssna på rätt röster, tro på det bra och att jobba med sig själv…

Försöker bli bättre på att tro på det som är bra, på att inte lyssna på vissa onda vassa tungor som har som mål att förstöra. Som tur är har jag många bra människor i mitt liv, men då jag ibland haft svårt att tro på och tycka om mig själv så har jag haft alltför lätt att lyssna på och bli påverkad av negativa röster och kanske inte tagit åt mig av det bra som jag hör. Dags att sluta upp med det. Jag menar jag är den enda människan jag garanterat kommer ha att göra med hela mitt liv och definitivt den som jag kommer att ha runt mig mest och vars tankar jag kommer att få ta del av mest. Då gäller det att jag blir min egen bästa vän, är konstruktiv i min kritik till mig själv, uppmuntrar mig, väljer att göra det som gynnar mig mest och faktiskt ser till att älska mig själv med fel och brister. För om jag gör detta så kommer jag få lättare att stå emot det som är dåligt, att ta till mig av de bra saker som andra säger och gör och att lita på att jag är omtyckt.

Har flera gånger blivit beskriven som glad av människor som träffar mig. Och det är absolut en del av sanningen, men ibland har jag alldeles för mycket dippar och jag är ärligt talat ganska trött på det. Det är tråkigt och tröttsamt och ganska påfrestande att bli så märkbart påverkad av saker som händer i min omgivning och för mitt eget tankemönster. För ibland när vi blir sårade, ledsna, arga eller irriterade så handlar det till stor del om hur vi väljer att tolka det som sägs eller en handling och inte alls att göra med avsikten. Och även om det är något som sägs eller görs med avsikt att skada så kan det ofta vara mera konstruktivt att välja att tycka synd om den människa som gör sådär än att ta åt sig och jaga upp sig. För när människor beter sig på vissa negativa sätt så är det ju för att de själva inte mår bra och ett beteende som på ett sätt eller annat kommer att straffa sig utan att jag behöver lägga energi på det eller låta det påverka mitt mående.

Enda sättet för mig att förändra och förbättra dessa saker är att jobba på det. Att ta hand om mig själv både fysiskt och psykiskt. Att göra det som jag inte tidigare vågade, att bevisa för mig själv att jag klarar det jag inte trodde att jag klarade, att bryta gamla dåliga mönster. Och framför allt att jobba på att hitta det som är bra med mig och att tycka om mig själv oavsett om jag gör fel eller rätt. Tror det ibland kan hjälpa att fundera på vem som är avsändaren till ett budskap, vad den personen har för relation till mig och vad avsikten bakom det som sägs eller görs troligtvis är och därefter ta ställning till hur jag ska tolka informationen och vad jag ska ta åt mig av. Och när jag pratar med mig själv, fundera ett varv på hur jag skulle ha sagt om den jag pratade med vara någon kär vän och behandla mig själv med samma respekt som jag skulle gett den.

Nu ska jag försöka sluta grubbla, dricka lite te, kanske äta något mer och sen städa ett varv.

/Åsa