Kaffrepet, Lägenheten och Livet!

Mitt relativt regelbundna bloggande dog visst bort när jag flyttade, ska se om jag kanske kan ta upp det igen. Det där kafferepet som jag talade om en del ett tag är genomfört med mycket lyckad utgång. Kakorna var nio till antalet, människorna var 12, åldrarna blandade, fikat välsmakande och stämningen mycket god. På det hela taget en mycket lyckad tillställning och jag var mycket stilig som en femtiotalets hemmafru.

Bostadsfrågan löste sig till slut genom att jag slog till på en lägenhet i högdalen. Nu ska här renoveras och fixas istället för ful beige plastmatta ska jag ha laminatgolv. Och de hiskeliga intensivblå tapeterna med en gul bård på mitten som sedan upp mot taket har två olika intensivblå ränder för att sedan avslutas med en annan gul bård ska absolut bort. Istället ska man där finna puder pärlemor på tre av väggarna och aloe eller olivblad på den fjärde väggen(www.alcro.se). Lite saker i köket skulle behöva fixas men inget akut så det får vänta. Fast problemet är ju att jag helst vill att någon annan gör det tråkiga fixarbetet så jag kan koncentrera mig på det roliga, nämligen hitta alla underbara inredningsdetaljer. Som den där underbara lampan jag hittade på blocket för bara 1800(http://www.blocket.se/vi/15485220.htm?ca=11_s), som hittat liksom 🙂

Förhoppningsvis så blir det bra till slut även om det tar ett tag för alla bitar att falla på plats, men inflyttningsfesten får kanske vänta längre än två veckor denna gång. Appropå inflyttningsfest så funderade jag på coctailparty med vintagetema, inriktat på 20-50 talet. Får se hur det blir med det känns som det mesta bara är en ursäkt för att jag ska få klä upp mig i fina kläder och jag kanske kan ursäktas med det iaf.

Livet har känts väldigt upp och ner på sistone, känner massa saker och jag är inte så bra på det där med att känna och inte så särskilt van vid det heller. Vill att allt ska falla på plats på en gång trots att jag vet att det inte är särskilt rimligt. Sen vet jag egentligen att jag har det ganska bra, att de vänner jag har är bra vänner. Jag har en familj som ställer upp på mig och ett jobb som även om det inte direkt är mitt drömjobb är ganska bra. Men sen när ensamheten tränger sig på så känns det som man inte har något. Jag vet inte vad det är om det är en ovana att vara själv, ren otillfredställelse, för höga krav, eller bara mig själv det är fel på. Det är till stor del slarv med maten tror jag, när jag hoppar över för många mål mat och kanske bara äter ett om dagen har jag helt plötsligt mycket svårare att hantera allt. Men det är ju faktiskt ganska logiskt, det blir svårare att tänka rationellt, energin blir låg, positiv input minskar etc. Undrar hur mycket av ens problem som skulle vara ickeproblem eller iaf snabblösta om man åt regelbundet och bra. Klart inte allt kan förklaras med mat men nog ganska mycket, för när jag äter bra så kan jag lättare tänka logiskt och hantera mina känslor, har jag en jämn energinivå så kan jag lättare hålla en positiv grundton etc. Jag tror att jag ska börja äta igen(alltså inte så att jag inte äter nu men det är inte så organiserat och ibland allt för sällan).

Om ni känner att ni vill så är ni hjärtligt välkomna att hjälpa till med lägenhetsupprustning och/eller flytt. Och är det någon som har några häftiga, roliga, snygga lampor eller en stringhylla att sätta ovanför mitt skrivbort så ska ni veta att jag är inte är den som tackar nej.

Nä nu får ni ha det så bra så ska jag laga mat.
Kram//Åsan