Att leva genom något annat

Ni vet när man tittar på en film eller läser en bok och man lever sig in i det de känner och upplever. Jag vet inte hur många gånger jag kommit ut ur en biosalong och blivit chockad över att det är soligt för i filmen jag just såg spöregnade det. Även känslomässigt blir det så för mig, fast där handlar det nog mer om att kanalisera sina egna känslor genom fiktiva karaktärer. De senaste dagarna har jag intensivkollat på Hart of Dixie, jag blev magsjuk natten till torsdag och från ingenting är jag helt plötsligt på avsnitt 17 i säsong två. Så i senaste avsnittet så framkom det att huvudkaraktärens pojkvän varit otrogen och hon blev hjärtekrossad. Och jag säger bara satan vad jag grät, så mycket mer än hon vars hjärta faktiskt krossades där. Jag är nog sämst i världen på att ta tag i mins känslor, jag tillåter visserligen mig själv att känna mycket mer nuförtiden men jag är rätt bra på att låtsas som ingenting och bara fortsätta som inget har hänt. Senaste ett och halvt året har varit en känslomässig berg- och dalbana för mig när det kommit till relationer och jag har växlat mellan hopp och förtvivlan men kanske inte tillåtit mig att känna allt. Hur får man ut allt när man inte är van att känna? Jag har inte tid att köra seriemarathon jämt. Jag önskar att det här med livet, känslor och relationer kom med en instruktions- och regelbok, för det är svårt att lista ut allt på egen hand.

20131110-013902.jpg

Som ett litet tillägg så kan jag säga att min reaktion stärktes av att jag har en grej för den manliga motspelaren och för de som ett par.

/Åsa

En liten text om att hålla sig tillbaka av rädsla…

De saker jag vill ha mest lockar och skrämmer som inget annat på samma gång. Tanken på att flyga, på att sväva på att leva, rädslan för att falla, att störta. Alltför många gånger har rädslan tagit tag i modet ryckt det från klippkanten och sagt “visst är det härligt att flyga, men tänk om du störtar vem ska fånga dig då.” Men kanske är det realistens roll att inte bara säga tänk på att du kan göra dig illa, utan tänk så mycket du kan få uppleva om du vågar och tänk att allt förblir som det var om du backar från den där klippkanten igen. Tänk visst vill du leva på riktigt och visst finns det dem som kan tänka sig fånga dig om du faller. Så tänk inte, våga, hoppa, flyg, känn luften under vingarna och lev. Låt dig bara vara och lev.

20130220-152754.jpg

Om det där med mående…

Jag uppfattas ofta som en glad och positiv person och kanske är de inte helt fel ute men ibland fastnar jag i ett beteende som nästan kan upplevas som deprimerat trots att jag inte direkt ägnar mig åt att gråta mig igenom dagarna. Men jag fastnar i att göra ingenting och runt omkring mig gror mitt hem och mitt liv igen och jag orkar inte göra något åt det. För mig har det varit så så länge att det har blivit det normala men kanske är det inte normalt. För tillfället är det ganska bra, jag behöver inte allt för lång tid för att komma ur sängen vissa dagar, jag orkar ta hand om disken. Jag hör folk säga att alla mår dåligt ibland, men mitt ibland varar ibland lite längre och när jag då är på väg att resa mig upp är det så mycket skräp som trillar ner på mig. Jag ska ta tag i mitt hem, mitt liv, allt jag inte orkat läsa inför kurser och det blir mig övermäktigt.

Oavsett vad den där oförmågan att ta itu med saker kommer ifrån, teorierna är många, så är det något som hindrar mig i vardagen. Jag skjuter inte bara upp saker till det är dags för deadline och sen blir klar i sista sekunden. Jag skjuter upp saker tills det aldrig blir färdigt. Jag låter ångest ta bort det bästa av mig, låter den sluka min tid och energi. Ångest är inte bara något som finns där ibland det är något som äter mig. Men om jag inte ändrar beteende när jag möts av den så växer den, kanske är det därför jag satt alla mål, för att ändra fokus. För jag behöver hitta sätt att göra allt det där jag inte klarat tidigare. Så att jag lär mig att jag inte kommer att dö, gå under, krevera. Så jag inser att mitt undflyende beteende är mer troligt leda till dessa saker än när jag tar tag i saker och ting.

Kanske denna gång om jag känner att det blir mig övermäktigt så orkar jag sträcka ut en hand, till en vän, till en vårdcentral, inte bara slå på mig själv och tänka att jag borde, borde, borde klara detta trots att det blivit mig övermäktigt så många gånger tidigare.

Jag fyller snart 30 år och jag hoppas och vill att det blir året då jag orkar leva fullt ut, utan att fastna i några hål som jag gräver själv. Jag hoppas att det blir året då jag orkar be om hjälp, inse att jag är starkast i sällskap av andra. Jag hoppas att det blir året då jag slutar stirra in i en skärm samtidigt som måstena lägger sig på hög.

Jag hoppas på ork, på mod, på vänskap. 2013 ska få bli året då demonerna får stryk.

hemmingsson070220_231960w

hemmingsson060406_209756w

Hemmingsson_438_361232w

/Åsa

Big time recap…

Både jul och nyår och egentligen hela december har passerat utan några uppdateringar som handlar om mitt liv, det här är ju ingen nischblogg egentligen så det ska väl ha sin plats.

Jag var ledig på julafton i år så åkte hem till mamma och pappa på grötbrunch och hängde där en liten stund, slängde även ihop en god rödkålssallad (sånt borde man ju kunna äta utanför julen egentligen) och sen åkte vi över till min moster där vi spenderade resten av julaftonen. Pappa jobbade men hade långrast mitt på dagen och då passade vi på att ta middag och fika. Tittade på Karl-Bertil Jonsson som sig bör, öppnade lite julklappar. Lekte lite med mamma och pappas ena julklapp som var ett sånt där spel som består av en bok med en liten speldosa som trycker fram frågor, så spelade vi spel om Stockholm, fikade lite till och sen åkte vi hem. Jag jobbade fram och tillbaka till Sundsvall på juldagen, åkte till Farsta för att åtminstone ta del lite grand av den där klassiska kalkonmiddagen. På annandagen åkte jag till Falun, vi var nedbemannade och det var sjukt mycket att göra och när jag slutade var jag på sämsta humöret på riktigt länge. Som tur var gick det över som det brukar, just arg är väl kanske inte den känsla man som mest förknippar mig med tror jag.

Jag har gått otroligt mycket på bio såhär på slutet av året, egentligen har jag gått hyfsat mycket hela året men inte så mycket som på slutet. Det började med att jag ville se den fantastiska (fast då visste jag ju inte det) Omar dödade mig och eftersom att den snart skulle gå och jag gärna hade sällskap så la jag upp en länk på facebook och frågade om någon ville gå med och då svarade min gamla kompis Frida som jag nästan tappat kontakten med helt att hon gärna hängde på och sen dess har vi varit rätt mycket på bio. Jag och mamma går ju en del annars. Och nu veckan innan nyår så slog jag rekord genom att gå tre gånger på bio på samma vecka. Äta sova dö (jag tänker inte säga att den inte var bra, men den tilltalade inte riktigt mig men berörde ändå), Uppe på Vallmokullen (tyckte mycket om, helt klart sevärd) och Searching for Sugerman (älskade den, helt underbar).

Men i alla fall i lördags kom min vän Jonas som var hemma från Belfast hem till mig och eftersom att jag pratat om att ha över Karin och Christer som jag känner via honom så passade det utmärkt att kombinera det med hans besök. Så efter lite sista minuten-städning så kom de över på god linssoppa, vin och saffransbullar, blev en trevlig kväll. Dagen därpå så gick vi på Searching for Sugerman med mamma och pappa och sen på en trevlig Indisk restaurang på Söder. Därefter hem för te och ännu mera film framför datorn. På nyårsafton så tog vi det väldigt lugnt på dagen och åkte på kvällen över till mamma och pappa ditt min syster, svåger och de två små söta syskonbarnen hade anslutit från Mariestad. Vi åt god mat, drack gott kaffe och hade det trevligt och sedan vid tolvslaget skålade vi i bubbel och någon timme senare åkte vi hem till mig igen. På nyårsdagen skulle jag jobba men inte förrens 18.59, så efter några timmars segande så tog vi oss bort till Nationalmuseum och tittade på bland annat en utställning om kvinnliga konstnärer. Därefter promenerade vi bort till Upplandsgatan och åt supergod surdegspizza innan jag började mitt pass. På förmiddagen när jag kom hem den andra så hade han vänt tillbaka till Belfast och lämnat osten framme 😉

IMG_8681

IMG_8675

IMG_8678 IMG_8676

I torsdags hade en lite småsnorig Åsa syster med familj över på dagen för lunch, sällskapsspel och fika och på kvällen när hon höll på tvätta så började magen kännas lite oroväckande upprörd och lagom till att jag var på väg upp med sista tvätten så var magsjukan igång. Så har spenderat några dagar med feber, illamående och när magsjukan gick över så tog förkylningen och la i en extra växel, men nu börjar det kännas bättre. Så ikväll ska jag åka till jobbet för att sova för att sen gå upp okristligt tidigt och åka till Götlaborg, där jag förhoppningsvis kan ta mig en sväng bort till Da Matteo för lite gott kaffe innan jag åker hem.

Nu har ni nog hyfsad koll på mig. Ska se om jag kan orka ta tag i alla de där väntande inläggen, har allt för mycket i utkast som är lovande men inte kommer längre än så.

/Åsa

Lägesrapport och sånt…

Sitter och dricker kaffe och förbereder mig för dagens jobb, ska ner till Malmö och sova. Om allt vill sig väl så återkommer jag till Stockholm imorgon strax innan 12, då tänkte jag åka till Farsta där Systeryster, Marcus och Estrid är på besök. På söndag blir det en lång tur och måndag är jag ledig då ska jag på Ansiktsbehandling Vida Lyx som varar i två timmar, kanske träna lite och sen läsa kurslitteratur. På tisdag förmiddag ska jag till naprapathögskolan igen och sen sticka till Karlstad. På torsdagen ska jag hem till Linda och klippa mig och på fredag har jag första seminariet, eftersom jag är fast besluten att lyckas bättre än vid tidigare studier denna gång, så tänkte jag förbereda mig och faktiskt läst in mig en del på litteraturen innan, även om jag vet att det mest är introduktion och lära känna varandra grejer första gången. Har mycket lyx, men även mycket att göra framöver, tror att det är en bra grej att det kommer ungefär samtidigt så det annars blir så att när jag har mycket som ska göras så glömmer jag bort att slappna av, gå ner i varv och att lyssna inåt.

Igår så var jag på söder och lämnade in mina nya jeans hos skräddaren och sen mötte jag upp David på webhallen, han köpte en wake-up light för att efter att han testat min så ville han inte leva ut en. Sen gick vi och åt på Taco bar och sen var det bort till Gallerian där jag köpte ett par till jeans på JC (där får man hjälp med uppläggningen snabbt och gratis) och en skjorta på The Shirt Factorys rea och min underbara handkräm från Body Shop. Upptäckte att det verkar som om det kommit fler jeansmodeller som passar min kropp, provade tre par jeans de två första var helt ok, det tredje paret satt perfekt. Ett tag så fanns det nästan bara skinnymodeller och de tog stopp redan vid mina vader (som även skapar problem när jag vill hitta stövlar), men nu har det blivit mycket lättare. Nu har jag i och för sig av okänd anledning gått ner lite i vikt, men tror inte att det är bara det utan även att jeansmodet som allt annat har sina svängningar (kanske borde hamstra jeans nu). Sen åkte vi hem till David och drack te, myste och såg Succéduon (med Anders och Måns). Har mycket bra i mitt liv nu, eller så är jag bara bra på att se det som är bra, trivs gör jag oavsett iaf.

Nu ska jag se till att bli klar så jag kommer till jobbet i tid.

/Åsa

Det blev att åka in till göteborg några timmar tidigare. Ett bra val enligt mig.


Har varit på benetton och köpt en lammullscardigan. Nu sitter jag på Da Matteo och är inne på fikadelen av lunchen. Lyssnar på Camille och känner att livet är rätt fint ibland.
– Posted using BlogPress from my iPhone

Sover i Halmstad i natt, imorgon ska vi egentligen åka pass härifrån vid ett-tiden men jag funderar på att ta ett tåg vid nio typ och hänga några timmar i Göteborg istället för här men jag får väl se hur trött jag är då, klockan är tjugo över midnatt och jag borde redan sova. Ska nog läsa lite först dock. David var på en föreläsning med Kaj Pollak förra veckan och jag har lånat hans signerade exemplar av att välja glädje. Rätt intressant. Nä borde göra något annat än att blogga från den aningen för hårda hotellsängen. Köpte förresten ett nummer av tidningen vi häromdagen, hållet verkligen på att bli en tant 🙂


– Posted using BlogPress from my iPhone