Var kom alla vackra människor ifrån?

Jag vet inte om det är våren/försommaren, att jag trots sånt jag skrev om i förra inlägget är rätt livsglad just nu, men jag märker att jag kollar in folk rätt mycket just nu. Allt från en extra blick på stan eller kaféet till att människor jag träffar lite längre stunder väcker mitt intresse lite mer. Upptäckte att en kille på stan i London kollade in mig, han kan ju givetvis reagerat på att jag såg konstig ut/hade något i ansiktet etc. men till skillnad från tidigare versioner av Åsan så är det inte längre min första tanke.

För ett antal år sen så invigde Johan & Nyström sin konceptbutik, jag var där på invigningen och en kille sätter sig bredvid mig, presenterar sig och börjar konversera. Denna tidigare utgåva av Åsan tänker då inte att han tycker att jag ser trevlig/söt/snygg/charmig/intressant ut, utan hon tänker att oj, såg jag jag så ensam och patetisk ut. Som tur är var även denna Åsa smart nog att inse att det är skit att tänka så och tog sig ett snack med sin självkänsla och sitt självförtroende. Strax därefter var jag ute och åt middag med två vänner och jag berättade denna historia och sa att nä jag borde kanske testa detta med att dejta. Dagen efter det så var jag på en fest och där snackade jag med en kille en stor del av kvällen, när han gick så tog vi varandras nummer och bestämde att fika i veckan. Därefter så började jag snacka med den där snygga killen jag sett i rummet bredvid och vi pratade och så vidare till han följde med mig hem. Jag gick faktiskt på fika med första killen, men eftersom mina och Davids dejter ledde till att vi blev tillsammans så blev det inte så mycket dejtande den gången.

Nu funderar jag på att ge det en ny chans, jag är inte riktigt ute efter att bli tillsammans med någon riktigt än men vill gärna träffa folk och tänkte att det kan vara ett bra sätt. Men som ni förstår så är mina erfarenheter av detta ytterst begränsade. Så alltså hur gör man? Hur funkar sånt där? Måste rådgöra med någon mer erfaren på området. Vad har ni för tips? Jag är liksom rätt kass på sånt, är inte alltid den bästa på att läsa av folks intresse när det inte är väldigt tydligt (finns vissa luckor i programvaran och ibland dyker spår från tidigare versioner upp även i Åsan 3.0.)

Och hur kommer det sig att det helt plötsligt är så mycket vackra människor överallt, var kom de ifrån?

/Åsan

Fullt upp…

Jag ska ju egentligen blogga mer, men dels är jag uppe på heltid på jobbet igen vilket tar tid, sen är jag jättetrött när jag väl är ledig och dessutom har jag besök nu och är social mest hela tiden och på det så skypechattar jag en stor del av min tid. Men ska försöka ta mig mer tid snart igen. Kommer till exempel upp en ledig helg här snart, planerar konsert och lite umgänge på lördag och kanske isvaksbad på söndag (premiär isåfall för min del) men lite tid lär jag ha över. Ska programmera lite inlägg sen tror jag, förbereda för långa trötta dagar. Imorgon ska jag i alla fall ha vändtur till Malmö, blir en lång dag men ska se om jag inte kan ta tid på rasten eller kvällen för att skriva något.

Jag vill bara säga att mitt relativt regelbundna bloggande inte är över det bara pausar lite just nu och är tillbaka snart.

Annars ser jag fram emot stundande Belfasttrip

/Åsa

Längtan efter litteraturen

Jag har saknat att läsa, tidigare har jag alltid slukat böcker. Kom undan böter för försenade böcker på biblioteket för att bibliotekarierna mindes mig från när jag var riktigt liten och gick därifrån med fler böcker än jag kunde bära. Gick till jobbet utan ha sovit för att boken jag läst varit för spännande för att lägga ifrån mig. Men sen hände något, jag blev för trött och okoncentrerad och gick från att ha kunnat läsa mer böcker än dagarna i en vecka till att nästan inte läsa alls.

Så häromdagen gick jag in på pocket shop och köpte mig några nya böcker av den mer lättlästa typen. Först så har jag läst Det bästa av allt av Rona Jaffe

20120711-144622.jpg

Brödbrist, livet och prioriteringar…

Jag har haft semester i snart 3,5 vecka och varit hemma kanske 4 gånger totalt så när jag var in på ica och handlade på vägen hem så var jag inte medveten om den stora brödkrisen som rådde. Det som finns är (var) två små knäckebrödsbitar om 3*5cm och lite pitabröd. Får helt klart bli grötfrukost imorgon dock utan mjölk då jag inte är hemma tillräckligt länge för att göra slut på den. Hoppas dock att jag har sylt annars får jag försöka tina lite bär eller nåt. Fanns överhuvudtaget inte så mycket att bli inspirerad av matmässigt hemma, fryser rymmer en del men kylen är rätt trist just nu. är hungrig men vet inte vad jag ska äta (förutom den fantastiska chokladen jag köpte medan jag väntade på en emman som blivit försenad).

Imorgon är det tvättstuga och städning som gäller, åker hem till David antingen imorgon kväll eller på onsdag. Sen på fredag så åker jag till Mariestad för att hälsa på syster. På söndag ska jag lifta hem till Stockholm med syster och Marcus och på måndag börjar jag jobba efter semestern, något som jag känner ett litet motstånd inför. Tittade på schemat för augusti idag och det är mycket överliggningar och sena kvällar, känns bra att hösten bjuder på annat än heltidsjobb (kommer dock sakna heltidslönen), gäller dock en del planering för att få in allt. Ska bolla pluggande, jobbande, tränande, att behålla mina vänner och att hålla liv i mitt förhållande, har ingen lust att ge upp något av det. Bestämde att jag bara får jobba lite extra så att jag inte behöver känna mig desperat när det kommer till pengar, men jag får helt enkelt leva med att inte kunna göra allt ekonomiskt utan prioritera då jag hellre prioriterar andra delar av mitt liv.

Känns bra att det är lite nytt på gång i livet i alla fall. Känns som att det är på tiden.

/Åsa

Om ansvaret för sin egen lycka, om att våga, att slappna av och om att leva…

Fick inte riktigt sagt allt jag vill säga i det förra inlägget, men kände att det fick bli två olika inlägg. Dels så vill jag inte skriva för långt, men även att det var lite så att jag ville ge en bakgrund till vem jag är för att det jag skriver ska få ett sammanhang. Jag har funderat en del på hur mycket jag kan förändras, vad man kräva av en annan människa och hur mycket ens värderingar kan skiljas åt om man är tillsammans utan att det innebär att man gör avkall på allt man tror på.

Jag är stark i tron om att vi är ansvariga för vår egen lycka. Jag måste göra mig själv lycklig, jag måste se till att tillfredställa mina behov, mina viljor, mina mål och mina drömmar. Men självklart är det viktigt med de runt omkring en, för även om någon annan inte kan göra en lycklig så innebär ju inte det att dina relationer inte har någon del i din lycka. Dels så innebär det att jag får vara tydlig med vad jag vill ha och behöver från en annan människa, jag måste ge vad jag kan för att relationen ska lyckas (gäller oavsett vilken typ av relation det handlar om). Det gäller att känna efter vad som är viktigt för mig, vad jag kan ge efter på och vad som är obligatoriskt för att det ska funka. Dels så handlar ansvaret för ens egen lycka om att på egen hand göra saker som får mig att må bra, jag kommer aldrig kunna få allt i en människa, inte kunna få allt från en människa. Men sen handlar det om kommunikation, att inte förvänta sig att någon vet vad jag känner, vill ha, behöver om jag inte förmedlar det. Sen handlar det ibland att göra ett val, att känna efter om man tror att det är värt det, att inte bara titta på nuet utan vad man tror har hänt om tio år och om utveckling verkar vara av det slag man kan leva med eller ej.

Men jag tror att jag vet vad jag vill så det handlar för min del om att våga, om att tro och om att känna tillit till att saker kommer utvecklas åt rätt håll. Ibland så får min flyktmekanism och mitt tänkande överhanden, när jag bara måste slappna av och leva.

/Åsa

Om att veta vem man vill vara, att leva medvetet och om att utvecklas…

De som känner mig väl vet att jag är vad man kallar en tänkare, periodvis är det grubblande, andra gånger är det bara att jag formulerar mina värderingar och tankar för mig själv. Det har varit väldigt mycket tänkande på senaste tiden, funderingar kring vem jag vill vara, vad jag tycker är viktigt, vad jag vill göra och hur jag vill leva mitt liv. Jag var väldigt politiskt aktiv och engagerad i min omvärld när jag var yngre, vice ordförande i elevrådet på gymnasiet, pow-wow genom ungdom mot rasism, arrangerande av temadagar, med i styrelsen både i länet och vår lokalförening i ett av de politiska ungdomsförbunden, medlem i amnesty m.m. Men när jag mådde som sämst fick jag sluta med allt, jag slutade läsa dagstidningar och jag slutade titta på nyheter. Det var inte hållbart då jag gick och hade dåligt samvete för allt dåligt i världen (kan ha tendenser till det ibland fortfarande).

Jag har fått försöka hitta allt igen, vad är mina värdering, vad har förändrats och vad är detsamma. Jag kan växla lite på en skala politiskt numera även om jag självklart lutar åt ett håll. Men det jag kan säga är att vissa saker är sånt jag nog alltid kommer bära med mig. Jag är självklart feminist, jag tycker att lika rättigheter och möjligheter är något som bör vara självklart. Även om jag är medveten om att det finns biologiska skillnader så tror jag mer på våra individuella skillnader, att man som individ får möjlighet att utvecklas och att jag kan välja vem jag ska vara. Jag tror på att man ska ge barn alla möjligheter, inte begränsa lekarna, färgerna, möjligheterna, sättet vi pratar med dem eller vilket beteende som uppmuntras.

Jag gillar självklart och bryr mig om min och andras utsida men det viktigaste är vem man är innanför. Vad man har att ge, vad man tror på, vad man förmedlar. För mig är det viktigt att vara en god människa, kanske inte att vara perfekt även om jag ibland strävat efter det, men att känna att jag kan stå för det jag gör. Att veta att jag lever ett liv som är förenligt med mina värderingar. Jag tror att man som individ hela tiden får och bör ta ansvar för sitt liv och hur man lever, men jag känner även att vi har ett ansvar utanför oss själva. Dels att vi har ett gemensamt ansvar för varandra, men också om att tänka utanför vad jag vill ha här och nu och ta ansvar för miljö och omvärld.

Jag tror att det är viktigt att fråga sig själv då och då, vad man tycker, vem man vill vara och hur man vill leva. Tankar och värderingar förändras och utvecklas, ofta har man dock en grund där man landar. Men att känna efter så man lever förenligt med sina värderingar. Om det är något som måste förändras för att man ska få det liv som man vill ha. Tanken är att man något år senare ska kunna se sig själv i ögonen och veta att man levt medvetet och ärligt mot sig själv.

/Åsa