Konsumtionen och vem som egentligen betalar.

Jag köpte ju flygbiljetter häromsistens, jag ska flyga till Dublin för att därifrån ta mig till Belfast bussledes. Det fanns tre bolag att välja mellan SAS, Ryan Air och Aer Lingus, varav bara två av dem var för mig reella alternativ. Varken aer lingus eller sas är några änglar eller perfekta bolag, men det är Ryan Air jag har problem med. För att vara ärlig så har jag flugit med dem ett antal gånger i det förflutna, men har valt att aldrig mer göra det.

Dels så kallar de sina kunder dumma i huvudet, men det är inte där mitt största problem ligger. I slutänden när alla avgifter för bagage, skatter m.m. är betalda så sparar du inga jättesummor på att ha valt ryan air, företaget gör dock stora vinster det råkar till och med vara ett av de bolag som går bäst. Men dessa vinster tas från saker som säkerhet och personalvillkor. Ryan air hymlar inte med ett förakt för facket och kollektivavtal, de hymlar inte heller med ett förakt för människor och kanske framförallt för kvinnor (deras kvinnliga personal objektifieras ganska rejält). Men tillbaka till det här med kollektivavtal och facket. Deras personal har alltså några av dem sämsta villkoren på den svenska arbetsmarknaden och visst råkar du vara en av dem som säger solidaritet schmolidaritet så kan det vara lugnt. Du säger att de som jobbar där får skylla sig själv när de tar jobbet (för i ställen som nyköping kan man ju verkligen välja och vraka mellan jobben), men jag skulle uppmuntra att man tänkte längre. Om man tänker ‘men på min arbetsplats har vi ju ok löner och avtal så det där är inget som jag bryr mig om’, tänk längre. Arbetsmarknaden förändras just nu, den är definitivt annorlunda mot när mina föräldrar kom ut på den, jag vill till och med hävda att det hänt en del sen jag hade mitt första jobb. Dessa förändringar sker med vårat tillåtande. Om vi säger ‘priset är allt’ och alltid köper det vi vill ha när vi vill ha det utan en tanke på vem som betalar och hur (människor med arbetsmiljö, naturen med miljöförstöring etc.) så uppmuntrar vi dessa förändringar. Men branscher och företag påverkas av varandra och om företag ser att här kan vi få mer vinst, betala mindre i löner och förmåner och några få protesterar men de flesta fortsätter konsumera våra produkter bara priset är rätt, så kommer fler och fler få dessa villkor.

Det är självklart oerhört bekvämt med ett samhälle där man kan få det man vill ha när man vill ha det, omedelbar behovstillfredsställelse är lätt att vänja sig vid. Tröja 69 kr taget, flygresa för 500 kr som hittat etc. Men kanske kan det vara värt att bryta denna konsumtionsspiral, köpa saker som håller, köpa begagnat, spara pengar innan man köper något. Jag har numera ett sätt att tänka där utgångspunkten är att samma typ av sak har alltid ett motsvarande grundpris, det som är skillnaden är vem som betalar. Är det den som syr plagget, är det miljön, är det du? Och visst när man tänker som jag, tänker på konsekvenserna av sitt handlande (i två betydelser) hela tiden så visst komplicerar det lite grann när man vill ha något, men jag köper sällan något som jag inte använder sen, kvaliteten gör att det håller. Sen så blir det att jag står för mina värderingar fullt ut, jag kan ju inte å ena sidan prata om allas lika rättigheter, om engagemang i miljön, om vikten av ett samhälle som inkluderar och å andra sidan låta mina pengar stödja sådant som framhäver helt motsatta ideal som säger att så länge vi tjänar pengar på att folk köper produkten så är vad som helst ok.

/Åsa

Advertisements

Bloggtips och kläder…


Har hittat lite nya bloggar

Keiko Lynn till exempel

Aya Smith har också något visst


Krystal är en Self-proclaimed fashion enthusiast enligt henne själv

Alla dessa vackra bilder, vackra kläder och vackra flickor inspirerar och gör att det känns som om vårens antågande inte får vänta längre. De här flickorna är med i en utmaning på fantastiska Modcloth, som har så  vackra kläder som kan få mig att oooaa och aaaahha jättemycket i timmar. Jag fylls av en känsla av att dels vilja gå igenom hela garderoben och testa alla kläder och kombinationer, lämna in de kläder som inte passar längre till skräddaren. Men också en känsla av att jag inte har något som helst att sätta på mig och att jag genast måste använda alla pengar som inte går till räkningar och mat till kläder, skor och accessoarer eller helst att någon annan betalar mat och räkningar och att jag kan lägga alla pengar på en ny garderob.

Går även in på nelly.com och bubbleroom.com och tittar och det känns som att var jag än tittar hittar jag så mycket fint som jag skulle vilja ha. Måste bli rik, en 60%-lön känns inte helt hundra nu.

/Åsa