om schemalagd smärta och en sjukvård med ohållbart system.

IMG_0267

Den lilla blomman betyder ägglossning, fertilitet och smärta. Sen jag var på akuten för min cysta så har jag haft schemalagt ont, först kring ägglossning, sen vid mensen, ingen vanlig mensvärk, för trots att jag varit relativt förskonad på det området har jag ändå haft tillräckligt för att veta hur det känns. Jag har ju en stark motvilja mot att gå till läkare, så så fort smärtan är över för den här gången så tänker jag att det inte är något värt att kolla upp. Visst det gör ju ont, men inte på ‘det där dubbelvikta ögonen tåras-sättet’ som jag åkte in för innan. Så jag bara accepterar att det känns som någon jävligt stark, tar mina äggstockar i sin knytnäve och klämmer åt hårt som attan, och att det ibland strålar ut i hela buken. Jag accepterar att den smärtan återkommer vid mens, ibland med en kombination av att det känns som någon hugger med en kniv vid själva slidan. Att jag drabbas av trötthet som får mig att somna med telefonen i handen, glasögonen på kudden bredvid mig och ibland med kläderna på, vaknar mitt i natten gör mig i ordning på riktigt ser till att sätta telefonen på laddning innan jag lägger mig ned igen för att inte vakna utan batteri och sover sen massa timmar igen.

Jag kan skylla att jag inte går och kollar upp saker på min oförmåga att ta tag i saker, men det är inte hela sanningen. Sanningen är att jag har svårt för sjukvården, den är inte gjord för mig, den är gjord för de som orkar kämpa, som orkar överdriva, som inte förminskar, som är bra på att kommunicera med läkare. Inte för oss som efter varje misslyckat möte med vårdcentralen blivit mer övertygade om att det inte finns någon läkare som är intresserad av att hjälpa (har träffat bevis på motsatsen men de har alltid varit tillfälliga). Men jag vet att det i många fall är systemets fel, ett system som vill ha snabba lättdiagnosticerade patienter, för att de får betalt för antalet patienter och inte för tiden de lägger ner. Ett system som får de flesta som jobbar inom det att avskärma sig, avtrubba sig för att det är enklast så. Kanske därför jag ändå orkar gå när jag har just något lättdiagnosticerat och snabbt.

Ibland säger jag till någon att jag kanske skulle kolla upp det och sen fortsätter jag som vanligt och vet att min smärta ändå är relativt schemalagd, jag vet när jag kommer ha ont och ungefär när det kommer ta slut till nästa gång kanske det är någon tröst, sen om det bara kunde vara det samma med den där tröttheten, men man kan inte få allt här i världen, men kanske ska jag kolla upp det någon dag jag ska bara få upp orken först.

Advertisements

Falun, träning och slarv

Nu befinner jag mig i Falun på hotellet där, äntligen har jag kommit iväg och tränat. Hotellgymmet här var ganska ok, fanns kettlebells vilket jag tyckte var trevligt. Kände mig svag trots att jag tog helt ok vikter, tror det beror på dålig energi mest. Det här med att planera måltiderna och äta regelbundet är inte min starka sida, det kräver bättring. Hade tänkt gå ut och gå här i Falun men kombo av att det är sent och jag ska upp tidigt, -15 kräver mer kläder än de jag har med mig och ovan nämnda energinivå gör att jag stannar inne. Får hoppa i understället och på med övriga varma kläder det första jag gör när jag kommer hem imorgon.

20130118-213623.jpg

20130118-213731.jpg

Förresten så har jag använt shape up för att hålla koll på maten lite (redan slarvat med att fylla i någon dag dock) och då fyllde jag i mina uppgifter om vikt och längd och enligt det var jag överviktig. Uppgifter som jag tar med en nypa salt, nog skulle jag gärna minska mängden underhudsfett lite men det är mest av fåfängeskäl.

Nu ska här ätas lite mer, fixas lite mer te (älskar hotell med temakningsmöjlighet på rummet)(älskar att min telefon har lagt ordet temakningsmöjlighet på minnet) och sen duschas och sovas. Eventuellt ska jag sticka lite också.

Ha det. /Åsa

Om det där med mående…

Jag uppfattas ofta som en glad och positiv person och kanske är de inte helt fel ute men ibland fastnar jag i ett beteende som nästan kan upplevas som deprimerat trots att jag inte direkt ägnar mig åt att gråta mig igenom dagarna. Men jag fastnar i att göra ingenting och runt omkring mig gror mitt hem och mitt liv igen och jag orkar inte göra något åt det. För mig har det varit så så länge att det har blivit det normala men kanske är det inte normalt. För tillfället är det ganska bra, jag behöver inte allt för lång tid för att komma ur sängen vissa dagar, jag orkar ta hand om disken. Jag hör folk säga att alla mår dåligt ibland, men mitt ibland varar ibland lite längre och när jag då är på väg att resa mig upp är det så mycket skräp som trillar ner på mig. Jag ska ta tag i mitt hem, mitt liv, allt jag inte orkat läsa inför kurser och det blir mig övermäktigt.

Oavsett vad den där oförmågan att ta itu med saker kommer ifrån, teorierna är många, så är det något som hindrar mig i vardagen. Jag skjuter inte bara upp saker till det är dags för deadline och sen blir klar i sista sekunden. Jag skjuter upp saker tills det aldrig blir färdigt. Jag låter ångest ta bort det bästa av mig, låter den sluka min tid och energi. Ångest är inte bara något som finns där ibland det är något som äter mig. Men om jag inte ändrar beteende när jag möts av den så växer den, kanske är det därför jag satt alla mål, för att ändra fokus. För jag behöver hitta sätt att göra allt det där jag inte klarat tidigare. Så att jag lär mig att jag inte kommer att dö, gå under, krevera. Så jag inser att mitt undflyende beteende är mer troligt leda till dessa saker än när jag tar tag i saker och ting.

Kanske denna gång om jag känner att det blir mig övermäktigt så orkar jag sträcka ut en hand, till en vän, till en vårdcentral, inte bara slå på mig själv och tänka att jag borde, borde, borde klara detta trots att det blivit mig övermäktigt så många gånger tidigare.

Jag fyller snart 30 år och jag hoppas och vill att det blir året då jag orkar leva fullt ut, utan att fastna i några hål som jag gräver själv. Jag hoppas att det blir året då jag orkar be om hjälp, inse att jag är starkast i sällskap av andra. Jag hoppas att det blir året då jag slutar stirra in i en skärm samtidigt som måstena lägger sig på hög.

Jag hoppas på ork, på mod, på vänskap. 2013 ska få bli året då demonerna får stryk.

hemmingsson070220_231960w

hemmingsson060406_209756w

Hemmingsson_438_361232w

/Åsa

Förhoppningar för nya året…

Jag tror inte på nyårslöften som lösa saker man slänger ut sig, att i år ska jag minsann göra ditten och datten. Men jag tror på att identifiera vad man önskar sig, vad som skulle må bra av och vad man skulle må bra av att ha mindre i sitt liv. Fundera på hur man kan nå dessa grejer och sen skapa mål utifrån det.

Jag skulle till exempel må bra av mer utrymme och eftersom jag inte direkt har de ekonomiska resurserna till att skaffa en större lägenhet så får jag helt enkelt rensa ut saker. Det är lätt att tänka men tänk om, men nej jag kommer aldrig behöva mer än högst två t-shirtar för sunk/städ/målar-dagar. Jag behöver inte spara jeans som blivit för små och som dessutom ändå börjat spricka i grenen. Jag behöver inte kläderna som inte sitter smickrande, som tappat passformen eller som bara inte är jag. Jag behöver inte spara papper från varenda kurs jag någonsin har gått. Jag behöver inte spara varenda pocket jag någonsin har läst. Så jag ska rensa. Vara lite hård mot mig själv. Sälja på tradera, ge någon kasse till stadsmissionen etc. För som dem som känner mig tillräckligt för att släppts över tröskeln till mitt hem kanske känner till, det där med ordning är inte min grej, när det blir för mycket saker så blir det kaos i mitt huvud. Så massor med saker som är lätt att tänka att de kan vara bra att ha, kan för mig vara direkt skadligt att ha. Jag tror inte att jag någonsin kommer få eller eftersträva ett kliniskt rent hem, men jag kan kanske hitta ett sätt där mitt hem och ordningen i det inte riskerar att bidra till ångest.

Nästa grej är denna. Jag vill må bra i min kropp, senast året har jag gått upp i vikt inte extremt men ändå behövt gå upp i jeansstorlek. Men det främsta jag känner är att jag saknar att känna mig mig vältränad, när jag var på nationalmuseum så blev jag anfådd av trapporna där visst det var precis innan jag blev sjuk så kan varit bidragande men ändå. Jag saknar känslan av att känna mig stark, jag saknar känslan av att rörelse känns som en naturlig del av livet, att ha åtminstone ok kondition. Sen känner jag att när det blir för mycket socker och stärkelse så protesterar min kropp, huden mår sämre, magen mår sämre. Så till och börja med har jag och min syster bestämt att jag ska vara frisk till den 15:e januari för då ska vi börja våran hälsomånad. Den syftar till stor det till att avgifta från socker och att komma igång med riktigt bra kost och rörelse. Sen om det kommer med något kilo på vägen så är det välkommet men för åtminstone min del så har jag tänkt det främst som ett bra startskott på ett mer hälsosamt liv.

Jag vill överhuvudtaget bli mer tillfreds med mig själv så då behöver jag dels göra mer av det som får mig att må bra, jobba med mina bra sidor, men även att försöka ta itu med vissa mindre bra sidor av mig själv. Vissa saker är jag mer klar med hur jag ska göra med än andra. Jag vet att jag vill gå på mycket bio, se en del konserter, komma iväg på museum med jämna mellanrum. Jag mår bra av det, så det är något som jag ska försöka göra regelbundet. Jag och Frida har bestämt att vi ska bli zitavänner nu i vår och komma iväg mycket på bio, sen är första konserten snart nämligen 26:e januari då vi ska se Conor Oberst i philadelphiakyrkan. Sen vill jag skriva mer utveckla mitt språk, sätta ord på tankar, dels blogga, men kanske något mer vad får vi se. Jag behöver bli bättre på att ta tag i saker, oavsett vad denna oförmåga beror på så är det något som jag måste hitta redskap att ta tag i, sen om jag gör det själv eller tar hjälp får vi se. Och apropå att ta tag i saker så har jag en sak som ligger som en sur trasa i ett hörn. När jag gick på folkhögskolan så gick det ganska bra men som alltid med studier så sköt jag upp allt till sista stund, så med en dag kvar till inlämning så skulle det göras ett arbete i samhällskunskap och ett i historia och dessutom läsas litteratur till båda och jag hann bara göra ett med ok resultat. Men min snälla lärare som såg att jag gjort bra ifrån mig hela terminen erbjöd mig att skriva det under sommaren och skicka till henne. Det gjorde jag aldrig, utan det ligger där som en sak som jag borde ta tag i så jag till slut får den där historiakursen avklarad. Så jag har anmält mig till en kurs i historia a på komvux nu i vår som jag hoppas bli insläppt på och tillslut få avklarad. Jag börjar hyfsat bra med hela få saker gjort grejen, idag har jag tagit hand om tvätten från när jag blev sjuk, diskat undan all disk som blev då.

Andra saker som jag behöver ta tag i är min läkarskräck, jag har sen jag fick cystan förra hösten haft ont varje ägglossning och det kan vara bra att kolla upp för att se om det går att göra något åt. Sen så föreslog min syster en lösning för mitt kök som faktiskt kändes görbar även med ganska lite pengar så när Disa går att lämna i från sig lite längre stund väntar jag att hon kommer och hjälper mig 😉 (vad säger du systeryster?).

Det är det jag tänker dela med mig av just nu.

Den stora deodorantjakten…

Jakten på den perfekta naturliga deodoranten fortgår. Nästa försöksobjekt är denna.

20121006-174604.jpg

Tyvärr så får de två jag köpte i somras inga höjdarbetyg direkt, deo måste höra till det svåraste att hitta en bra naturlig, det är ju inte ens lätt att hitta en bra bland de aliminiumstinna varianterna. Nu hittade jag var jag hade läst om Eilas deodoranter tidigare, dock rosvarianten men ändå.

Cysta i retur

Det där med cystor var ju inte bara en engångsföreteelse, ända sen detta så har jag haft ont i högst växlande omfattning. I några månader har jag haft problem med ont på morgonen, ni vet när blåsan är sådär sovit hela natten-full, men senaste veckan inte känt av något. Men igår i pausen på matchen så kände jag samma känsla som innan jag fick fullskalligt ont där i november förra året och idag gör det riktigt ont.

Laddat med värktabletter i för jobbdagen, men nu måste jag göra det där jag skjutit upp ett tag nämligen söka hjälp och få till en utredning.

20120816-153827.jpg

Råkade visst gå loss på lite gröna produkter på semestern…

Det blev lite shoppat på mina två semestrar och då syftar jag inte på kläder även om jag köpte två tröjor på malta och tre små bambuplagg i köpenhamn, utan jag pratar det där med ekologisk och naturlig hudvård. Jag hade ju visserligen övergått till ekoschampo och hade väl haft en del naturliga produkter även tidigare, men efter jag såg Underkastelsen av Stefan Jarl på Zita så fick de där tankarna om att kanske testa att bli blond ett tag arkiveras och jag började ställa om mig långsamt till naturliga produkter. Sen har jag börjat läsa allt mer bloggar om naturlig hudvård och jag kommer nog aldrig gå tillbaka till konventionella produkter.

På Malta hittade vi en butik som heter Holland & Barrett som är en brittisk kedja, så jag kunde inte låta bli att gå in där.


Det här schampot verkar bra, blir ingen ordentlig utvärdering då mina korgar i badrummet hade släppt i sugproppen när jag var borta och en stor del av innehållet rann ut i avloppet. Inte sett märket hemma men kanske finns här.


Även balsam, inte heller detta märke har jag sett hemma


Köpte lite aloe vera för att se om det skulle rädda min soleksem’


En åsikt som jag inte är ensam om är den att en riktigt bra deodorant är något av det svåraste att hitta ett naturligt substitut (och då tyckte jag inte direkt att det var lätt att hitta en bra när jag köpte aliminiumstinna deos heller) tyvärr blir det en dyr historia att leta rätt men jag har fått tips om att det snart kommer släppas en som jag kanske kan sätta mitt hopp till. Den första av dessa kan jag säga funkar som en vardagsdeo när svettrisken är lägre, den andra köpte jag i köpenhamn och behöver testa mer innan jag kan göra en utvärdering.


Varför inte testa grönt när det kommer till munhygienen också tänkte jag och köpte dessa som jag använder med min ekotandborste.


Ja just det, mitt nyinköpta schampo hade ju som sagt flutit ut i avloppet så jag hade faktiskt legitima skäl till att köpa dessa.

Stället som sålde dessa låg i i saluhallen och förutom att man fick testa skrubben på händerna i deras handfat så hade de även en del där man kunde ta ett fotbad och testa skrubben på sina fötter (vi passade på en dag med mycket promenerande). Känns riktigt bra på kroppen iaf och luktar trevligt.


Något av det bästa att smörja in kroppen med enligt mig är mandelolja


Dessa har Ingrid B Beautiful skrivit och tipsat om så tänkte testa när de fanns i provstorlekar, jag tittade inte så noga och den blå var visst inte mint utan den neutrala babyvarianten vilket jag tycker är rätt tråkigt så bättre att syster som har ett barn och ett till på gång får den.


Blåbärs- och myntatvålen luktade så gott att jag inte kunde motstå.

Köpte även en mascara från logona men fick ingen bra bild på den och kanske är det nog med bilder redan. Men några smågrejer blev det alltså, fast inte så mycket, kanske är dags att rensa badrumsskåpet på gamla grejer som inte används.

Vill man lära sig mer om naturlig hudvård så finns det ett antal bättre och kunnigare bloggare än mig att vända sig till men vill ni få lite recensioner av dessa produkter och kanske något av det som jag redan har hemma så kan ni ju hojta till i kommentatorsfältet.

Om ni vill ha några argument till varför ni ska välja grönt så har naturligt snyggt några att bjuda på här


/Åsa

Melankoli och kontakten med känslorna

Inspirerad av det här inlägget: Alla de tårar ögonen inte förmår fälla så gjorde jag en ituneslista som fick heta melankoli. Inte för om jag vet om det är min hy som mår dåligt men jag är helt klart dålig på att känna ibland kanske därför som mina dippdagar känns så nattsvarta.

Jag skrev en del i min gamla blogg om det där med mina ångestattacker som jag hade förut och även om dem inte besöker mig längre så tror jag inte att det skadar om jag försöker ha kontakt med mina känslor. Om inte annat för att jag vet vad det gör med mig om jag undantrycker allt.

Åsa

förkylning, allergi och astma…

Min träning fick sig ett litet stopp förra veckan då jag drog på mig en förkylning, i och för sig av det snabbt övergående slaget men ändock. Men dum som jag var så missade jag att ta mina allergitabletter under den veckan och lagom till att jag kände att nu är jag frisk så slog allergin till ordentligt. Nu har vi förutom björk och vide, förärats av min nemesis gräset och förutom att jag får en rejält snorig näsa så sätter det sig på mina luftvägar. Imorgon ska vi återigen till Saltrummet och jag hoppas att det tillsammans med nässköljning och bricanyl får det att bli lite lättare. Jag tror att jag får boka ny tid på astma- och allergikliniken, för att få allergimedicin på recept (skulle vaccinerat mig men det blev inte av) och kanske någon mer medicin än bricanyl. Har även fått tips från flera håll om något som heter msm, måste läsa in mig lite mer men skadar nog inte att prova.

//Åsa

Fokusskiftning

Jag insåg en sak häromdagen, att även om det var gott, roligt och givande att vara lakritsambassadör så var det kanske inte det bästa för kroppen. Dels två påsar lakrits (som jag visserligen delade med mig av), tester med lakritsdesserter, pressträff med fri provsmakning och därefter festivalen med smakning samt små inköp (även om det mest blev ren lakrits och bok). Det i kombination med att jag varit väldigt stillasittande gör att jag känner mig smaltjock & dessutom känns min hy i ansiktet sämre.

Så nu kändes det dags att ta tag i mitt leverne. I måndags var jag på gymmet för första gången sen någon gång i början på året och ikväll jag jag gjort lite hotellrumsträning. I onsdags när jag var i Hallsberg så kände jag mig inte mätt, vilket ledde till lakritssug, så jag gick till kiosken men på vägen dit så kom jag på mig själv vilket gjorde att det blev fitnessmagasin, jordnötter (sånt kan jag äta med måtta) och läkerol istället för godis.

Jag tänker att jag ska köra en godis- och dessertfri tid ett tag fram över och sen kan sånt få ta plats med måtta igen.

Jag ska även försöka få in träningen regelbundet igen & jag tänker att det är bättre med många såna här korta pass som det jag körde nu än att jättefå på gymmet. Dock ska jag hålla mig från armhävningar ett tag till känner jag då min arm inte är hundra procent återställd än och iaf inte van vid mycket belastning längre.

Grejen är den att jag anmälde mig till en grej som heter 100 grymma dagar där jag var med förra året, men denna gång var nog mitt fokus på annat i början. Det är en ganska så stor skillnad på att vilja vilja och att känna att man verkligen vill och ska och först nu har den känsla infunnit sig hos mig. Sen jag skadade armen förra året så har jag tappat rutinen särskilt som det inte bara var den jag behövde jobba runt. Men nu är både armen, ryggen och äggstockarna bättre så nu känns det mer görbart igen.

Nu ska jag dricka te då jag fick lyxrum med vattenkokare och läsa min tidning och sen sussa sött.

20120427-225402.jpg

/Åsa