Kaffrepet, Lägenheten och Livet!

Mitt relativt regelbundna bloggande dog visst bort när jag flyttade, ska se om jag kanske kan ta upp det igen. Det där kafferepet som jag talade om en del ett tag är genomfört med mycket lyckad utgång. Kakorna var nio till antalet, människorna var 12, åldrarna blandade, fikat välsmakande och stämningen mycket god. På det hela taget en mycket lyckad tillställning och jag var mycket stilig som en femtiotalets hemmafru.

Bostadsfrågan löste sig till slut genom att jag slog till på en lägenhet i högdalen. Nu ska här renoveras och fixas istället för ful beige plastmatta ska jag ha laminatgolv. Och de hiskeliga intensivblå tapeterna med en gul bård på mitten som sedan upp mot taket har två olika intensivblå ränder för att sedan avslutas med en annan gul bård ska absolut bort. Istället ska man där finna puder pärlemor på tre av väggarna och aloe eller olivblad på den fjärde väggen(www.alcro.se). Lite saker i köket skulle behöva fixas men inget akut så det får vänta. Fast problemet är ju att jag helst vill att någon annan gör det tråkiga fixarbetet så jag kan koncentrera mig på det roliga, nämligen hitta alla underbara inredningsdetaljer. Som den där underbara lampan jag hittade på blocket för bara 1800(http://www.blocket.se/vi/15485220.htm?ca=11_s), som hittat liksom 🙂

Förhoppningsvis så blir det bra till slut även om det tar ett tag för alla bitar att falla på plats, men inflyttningsfesten får kanske vänta längre än två veckor denna gång. Appropå inflyttningsfest så funderade jag på coctailparty med vintagetema, inriktat på 20-50 talet. Får se hur det blir med det känns som det mesta bara är en ursäkt för att jag ska få klä upp mig i fina kläder och jag kanske kan ursäktas med det iaf.

Livet har känts väldigt upp och ner på sistone, känner massa saker och jag är inte så bra på det där med att känna och inte så särskilt van vid det heller. Vill att allt ska falla på plats på en gång trots att jag vet att det inte är särskilt rimligt. Sen vet jag egentligen att jag har det ganska bra, att de vänner jag har är bra vänner. Jag har en familj som ställer upp på mig och ett jobb som även om det inte direkt är mitt drömjobb är ganska bra. Men sen när ensamheten tränger sig på så känns det som man inte har något. Jag vet inte vad det är om det är en ovana att vara själv, ren otillfredställelse, för höga krav, eller bara mig själv det är fel på. Det är till stor del slarv med maten tror jag, när jag hoppar över för många mål mat och kanske bara äter ett om dagen har jag helt plötsligt mycket svårare att hantera allt. Men det är ju faktiskt ganska logiskt, det blir svårare att tänka rationellt, energin blir låg, positiv input minskar etc. Undrar hur mycket av ens problem som skulle vara ickeproblem eller iaf snabblösta om man åt regelbundet och bra. Klart inte allt kan förklaras med mat men nog ganska mycket, för när jag äter bra så kan jag lättare tänka logiskt och hantera mina känslor, har jag en jämn energinivå så kan jag lättare hålla en positiv grundton etc. Jag tror att jag ska börja äta igen(alltså inte så att jag inte äter nu men det är inte så organiserat och ibland allt för sällan).

Om ni känner att ni vill så är ni hjärtligt välkomna att hjälpa till med lägenhetsupprustning och/eller flytt. Och är det någon som har några häftiga, roliga, snygga lampor eller en stringhylla att sätta ovanför mitt skrivbort så ska ni veta att jag är inte är den som tackar nej.

Nä nu får ni ha det så bra så ska jag laga mat.
Kram//Åsan

Advertisements

Kafferep och flyttbestyr!

Är hemma sjuk, tanken är att jag faktiskt ska ge kroppen en chans till återhämtning. Enda kruxet är det att det förutsätter att man faktiskt tar det lugnt och vilar och så. Så att springa på luncher och att ägna tiden till att packa kan vara att motarbeta själva syftet med sjukskrivningen, även om det förstås också är sådant som måste göras. Var i alla fall iväg till vårdcentralen idag, fick lite mollipect utskriven hoppas att det hjälper, den här läkaren kändes mer förtroendeingivande som om han kanske skulle kunna tänkas vilja kolla upp vad som egentligen är fel om nu halsprovet inte visar något. Borde kanske kolla upp mina värden till exempel och se om jag har järnbrist igen eller brist på något annat som kan göra att immunförsvaret är försvagat. Min fot får jag visst vänta ut för är det en spricka är det inte mycket man kan göra tydligen, ha bra skor(jag har ju typ bara fotriktiga skor så det är ju bra) och kanske sätta en linda på foten mycket mer kan jag tydligen inte göra(kanske bli lång så jag inte måste ställa mig på främre delen av foten för att nå saker).

Har packat ett antal kartonger böcker idag, kommer antagligen fortsätta med det imorgon. Skulle kunna börja packa vissa delar av det som rymmer sig i köksskåpen också, misstänker starkt att jag inte behöver mitt finporslin och alla mina koppar och saker. Måste även fundera på vad som ska få följa med till Fredhäll, är lätt att ta med sig för mycket. Men lite jobbigt är det att jag inte har någon koll på vad som ryms i herr steffenssons köksskåp och lådor, så jag vet inte vad jag ska komplettera med. Skulle gärna ta med matberedaren med tanke på att jag vet att jag ska baka och det är så jobbigt att röra ihop en vetedeg för hand, men å andra sidan känns det som en typisk pryl som tar upp massa plats(men jag älskar ju min matberedare). Kaffekvarnen följer definitivt med har svårt att leva utan den nu när jag fått den och kaffepressen ska med för herr steffensson skulle ta med sig sin kaffebryggare(som är en såpass bra kaffebryggare att till och med jag skulle kunna tänka mig traditionell bryggning). Är vissa kökssaker som jag har svårt att leva utan men som jag misstänker inte finns hos de flesta ensamstående unga män. När det kommer till böcker så är det ordböcker och de böcker som jag läser just nu som följer med, finns en del böcker där som jag kan läsa och sen har jag faktiskt ett lånekort i plånboken som används alltför sällan.

Verkar som att kafferep är en idé som känns väldigt främmande för de flesta människor, tur att mina vänner inte är som de flesta människor då. Berättade för några på jobbet att jag skulle ha kafferep med sju sorters kakor och blicken jag fick då säger mig att de undrade från vilken planet jag härstammar. Men här får jag dels chansen att klä mig som någonslags hemmafru från 40-50-talet och i vilket universum skulle jag säga nej till chansen att klä mig i en roll. Men jag får också en möjlighet att umgås med en massa trevliga människor i ett sammanhang som inte får folk att supa skallen av sig. Sen får jag baka och fixa och om någon bestämmer sig för att stanna lite längre så får jag även chansen att skryta med min matlagning. Ska se till att svänga förbi Mauritz kaffe när jag är i göteborg nästa gång för att ladda upp med lite råbönor så jag kan rosta rejält med kaffe. Det är nästan roligast att planera eventen, tyvärr har jag inga små söta kaffekoppar vilket hade känts som ett plus men jag kommer nog över det.

Ska se om jag kan få mor eller far eller kanske ingrid att hjälpa mig med att köra över saker den 13:e, tänkte få över både datorn och cykeln så skulle behöva vara bilburen. Sen en stor resväska med kläder och allt annat små tjafs ska ju också transporteras på något sätt. Men än så länge är mor och far i prag så får ta det efter helgen.

Nu ska jag skriva i min bok som en duktig flicka och sen ska jag sova tror jag och utan tid att passa imorgon så planerar att sova till jag vaknar av mig själv.

Ha det bra. Kram//Åsa