Det vi låter andra se

Jag har en period av enorm trötthet och utmattning just nu och där saker och ting inte känns så kul men tittar man på mitt instagram- eller facebookflöde är detta inte uppenbart. Någon utsiktsbild, lite champagnedrickande och annat son verkar skoj hittar man där, facebook är det vanliga artikeldelandet. Och det är ju inte osant på ett sätt för jag fascineras fortfarande av en vacker solnedgång och både lakritsfestivalen och champagnedrickandet har inträffat och varit trevligt. Men bilden vi ger av oss själva är ofta begränsad och trots att vi intellektuellt förstår att det gömmer sig mer bakom än vad vi ser så är det lätt att få för sig att alla andras liv är så mycket mer glamorösa än vårt eget. Men våra kameralinsar höjs ovan tvätthögen, de rymmer bara det vi vill dela med oss av och att min instagram för tillfället inte uppdateras med några selfies är inte ett tecken på att hur nöjd jag är utan att där i mitt ansikte syns tröttheten jag väljer att inte dela med mig av. Men i mötet med andra och i diskussionerna som uppstår så blir det uppenbart att det alltid finns mer än det ögat möter. Det är skönt att få välja vad vi delar med oss av men kanske skulle vi tjäna på att våga dela annat än bara de små ljusglimtarna.

20140331-084150.jpg

20140331-084220.jpg

Advertisements

Radio Jenkins

Jag nämnde ju någon gång i februari att jag skulle börja med redaktörskap i Radio Jenkins, nu har jag publicerat tre avsnitt och under morgondagen ska jag spela in det fjärde som ska publiceras på söndag. Varannan vecka jag och varannan vecka Joel som är den som startade podden för ett antal år sen.

Mina avsnitt hittills är

Våldtäktskultur och samtyckeskultur
Kaffepod
Könsroller, patriarkala system och internaliserat mans- och kvinnohat

I söndagens avsnitt ska jag prata om kroppssyn, självhat och sinnenas utvidgande.

Ni kan lyssna antingen via hemsidan eller t.ex. via itunes app podcaster.

/Åsa

Åsan och håret

Jag klippte mig ju som sagt i måndags, jag har varit sugen på en förändring ett tag och valde att ta av lite längd på det, dels så kan jag nu ha det utsläppt på jobbet men också så är det en längd där steget till nästa förändring inte är så långt så oavsett om jag bestämmer mig för att ha långt hår eller klippa av det mer så blir förändringen mindre drastisk

Här är resultatet.
.IMG_9438

Nu har ju jag haft långt hår några år men innan dess har jag hunnit ha ganska många frisyrer, allt finns inte dokumenterat det är ju faktiskt först de senaste åren vi har haft teknik att hela tiden ha kamera och lagringsutrymme tillgängligt, men några olika varianter kan jag nog bjuda på.

När Åsan var 16-17 bestämde hon sig för att klippa av allt hår, hade snagg i två omgångar.
Åsa04

Åsa10  Åsa18   Det där med lugg är ju inte första gången  här är jag som 19-20 åring

åsaf6   åsaf7 Sen fick jag en idé om att inte bara testa snelugg utan sned lugg

IMG_6592   Här är jag runt 2006

På senare år har det som sagt varit lite längre

Bild 109  & IMG_0713

Och här får vi nog av mitt egotrippande genom frisyrlane och hittar på något annat.

IMG_4319

/Åsa

Frisyrtankar

Jag har funderat lite grann på att ta av lite på längden på håret, särskilt att om håret blir kortare än axellängd så får jag ha det utsläppt på jobbet och då är det lättare att vänja mig av med att jämt ha håret uppe (om man alltid har en tråktofs vad är då vitsen med att ha längd på håret). Och igår när jag åkte till Malmö så  kom jag och min ena kollega in på det där med hår och hon sa att jag skulle passa så bra i en bob. Det fick mig att tänka på en bild på en frisyr som jag har sett och tänkt på sen dess, så på måndag tänkte jag satsa på något sånt här när jag kommer till Linda.

Vad tror ni om det? Bilden länkar till inlägget där jag hittade den förresten.

Falun, träning och slarv

Nu befinner jag mig i Falun på hotellet där, äntligen har jag kommit iväg och tränat. Hotellgymmet här var ganska ok, fanns kettlebells vilket jag tyckte var trevligt. Kände mig svag trots att jag tog helt ok vikter, tror det beror på dålig energi mest. Det här med att planera måltiderna och äta regelbundet är inte min starka sida, det kräver bättring. Hade tänkt gå ut och gå här i Falun men kombo av att det är sent och jag ska upp tidigt, -15 kräver mer kläder än de jag har med mig och ovan nämnda energinivå gör att jag stannar inne. Får hoppa i understället och på med övriga varma kläder det första jag gör när jag kommer hem imorgon.

20130118-213623.jpg

20130118-213731.jpg

Förresten så har jag använt shape up för att hålla koll på maten lite (redan slarvat med att fylla i någon dag dock) och då fyllde jag i mina uppgifter om vikt och längd och enligt det var jag överviktig. Uppgifter som jag tar med en nypa salt, nog skulle jag gärna minska mängden underhudsfett lite men det är mest av fåfängeskäl.

Nu ska här ätas lite mer, fixas lite mer te (älskar hotell med temakningsmöjlighet på rummet)(älskar att min telefon har lagt ordet temakningsmöjlighet på minnet) och sen duschas och sovas. Eventuellt ska jag sticka lite också.

Ha det. /Åsa

Tankar som nästlar sig in ens hjärna och hur en bryter påverkan

Jag har funderat lite på det där med utseendenormer och fixering på sistone. Jag ägnar ganska lite tid åt mitt utseende för det mesta, men är absolut inte obrydd. Faktum är att jag märkte en sak nyligen. Jag skaffade pinterest nyligen. Där pinnar jag allt möjligt, inredning, elefanter, kläder, frisyrer och smink. Och för mig som inte brukar läsa tjejtidningar blev en sak tydlig. När jag tittade på och la upp alla dessa bilder på vackra ansikten så kände jag mig så mycket lättare ful (självklart inte bara därför). Att de var ganska mycket snyggare än mig var en petitess i sammanhanget jag ser vackra människor lite hela tiden. Det som påverkade mest är nog det faktum att det recenserande, rangordnande etc. trycker på det faktum som hela vårt samhälle tycks tycka att utseende är viktigt. Och ju viktigare det blir för oss desto lättare blir det att när man tittar sig i spegeln börja skärskåda och recensera sig själv. Detta sker varje dag. Men om man ständigt konsumerar populärkultur så är det lätt att missa vad som händer i hjärnan. Om man inte tittar på sitt samhälle med en analys så blir det ännu svårare. Därför tyckte jag att detta inlägg av Tuva Minna Linn var så intressant.

Det är så lätt av missa den här påverkan den nästlar sig subtilt in i våra hjärnor. Det är oerhört lätt att tänka att det faktiskt är ens näsa det är fel på och inte sättet på vilken man betraktar den. Så mitt bästa tips till unga osäkra tjejer är, skaffa en analys. Det är även mitt bästa tips till vuxna som vill ändra synen på sig själva eller hjälpa unga osäkra tjejer och killar, ta på lite olika glasögon och betrakta världen igenom.

/Åsa

Vuxenhet och den lilla rynkan

Apropå vuxenhet så räcker det inte med att köpa broddar man måste visst ha med sig dem också och det tar inte slut där man måste ta på sig dem också.

Sen i år köpte jag faktiskt julkort, men jag missade att få iväg dem får skriva såna nästa år då är jag trettio och officiellt vuxen.

Sen började jag nojja över rynkor när jag såg mig i spegeln såna som iofs mest beror på trötthet och torr hud. Och jag önskar att jag kunde lämna det vid att jag behöver dricka mer vatten, ta bättre hand om min hud och sluta sitta uppe sent vid datorn. Att i övrigt säga det gör mig detsamma. Jag vet att mitt utseende inte definierar mig, men det finns stunder då jag inte känner det. För ett helt samhälle säger att det spelar roll, en hel uppväxt säger att det spelar roll så även om jag sitter på vetskapen att jag inte definieras av hur jag ser ut så är jag inte alltid förvissad om sanningshalten i detta. Men ändå vet jag att oavsett hur jag ser ut så är jag densamma så hur kan det då spela så stor roll. Så vad jag önskar mest när det kommer till vuxenhet och mognad är inte främst att jag blir bättre på att använda broddar eller skicka iväg julkort. Det är en starkare förvissning om att det som är mitt skal inte definierar vem jag är trots att så många tycks hävda motsatsen.

Disclaimer

Missförstå mig rätt nu de flesta dagar tar jag på mig mina kläder utan särskild eftertanke, sätter upp håret i en hästsvans och går ut utan att vara särskilt brydd i hur jag ser ut bortom hel och ren. Andra gånger upplever jag det här med utseende som en rolig lek och det är något kul. Men det finns dagar där jag kan haka upp mig, då utseende varken är roligt eller bara ett konstaterande att jo men när du säger det så har jag ju ett utseende, utan dagar då det ses fel och där jag låter värdera mig i hur jag ser ut.

Slipade solglasögon känns som de hetaste heta i sommar…

Då jag utan korrigering ser jättedåligt och inte är linsbärare och då jag är trött på att på sommaren få ont i huvudet p.g.a. solen så tänkte jag fixa ett par slipade solglasögon. Gick in på favoptic.se och de hade något set med sex bågar som passar bra till solglasögon som man kunde ta hem. Fick hem dem jättesnabbt och har nu provat igenom alla, fotade alla då jag i och med att jag ser så dåligt har svårt att avgöra hur det ser ut när jag inte har glasögon på mig (och två par glasögon på samtidigt är så opraktiskt). Tänkte lägga upp bilder så ni får se, men då tänkte jag poängtera att jag inte valde bågar som skulle komma själv utan tog ett färdigt kit. Självklart ska det vara solglas i alla varianter egentligen. Inte så bra bilder men orkade inte ta nya, så morgonrocksbild med oplanerad rekvisita är det som det får bli. Gissa vilja bågar jag tror på av dessa.

/Åsa