Det vi låter andra se

Jag har en period av enorm trötthet och utmattning just nu och där saker och ting inte känns så kul men tittar man på mitt instagram- eller facebookflöde är detta inte uppenbart. Någon utsiktsbild, lite champagnedrickande och annat son verkar skoj hittar man där, facebook är det vanliga artikeldelandet. Och det är ju inte osant på ett sätt för jag fascineras fortfarande av en vacker solnedgång och både lakritsfestivalen och champagnedrickandet har inträffat och varit trevligt. Men bilden vi ger av oss själva är ofta begränsad och trots att vi intellektuellt förstår att det gömmer sig mer bakom än vad vi ser så är det lätt att få för sig att alla andras liv är så mycket mer glamorösa än vårt eget. Men våra kameralinsar höjs ovan tvätthögen, de rymmer bara det vi vill dela med oss av och att min instagram för tillfället inte uppdateras med några selfies är inte ett tecken på att hur nöjd jag är utan att där i mitt ansikte syns tröttheten jag väljer att inte dela med mig av. Men i mötet med andra och i diskussionerna som uppstår så blir det uppenbart att det alltid finns mer än det ögat möter. Det är skönt att få välja vad vi delar med oss av men kanske skulle vi tjäna på att våga dela annat än bara de små ljusglimtarna.

20140331-084150.jpg

20140331-084220.jpg

Advertisements

Åter i landet där allt är lite modernare men sängen lite tommare….

Nu är jag åter i moderlandet, ja alltså jag kom ju inte just in men jag har inte haft tid förrän nu helt enkelt. Jag kom ju hem natten till tisdagen, sen när jag lyckades kravla mig upp ur sängen på tisdagen så åkte jag till mariatorget där jag åt lunch med Joel på Drop coffee. Vi drack kaffe också, väldigt gott kaffe, men först och främst så diskuterade vi podcast, alltså inte fenomenet i stort utan hans podcast som i framtiden även kommer bli min podcast, ja ni kommer få höra mer om detta. Sen när han var tvungen att sticka så hade jag lite tid att fördriva så jag stack in hos Johan och Nyström för lite oolongte och sen en koppning (den har ni aaaldrig hört förut). Därefter åkte jag till Lidingö till den årliga tandläkarkontrollen, detta nödvändigt onda och tyvärr så kommer det ju göra ont och svida lite i plånboken då jag hade hål som måste lagas. Sen eftersom jag var på ön på första gången på månader så passade jag på att träffa David, äta lite mat, plocka ihop de prylar jag har där och snacka lite grann. Kom hem vid halv tio, snackade på skype, uppdaterade mig på omvärlden letade låtar i mitt ganska stora arkiv på datorn och kom sedan i säng alltför sent. Nu menar jag alldeles alldeles för sent, för dels han klockan bli mycket innan tanken shit jag måste upp snart infann sig, sen kom tanken var har jag jobbnycklarna och då lägenheten inte var i sitt finaste skick så var det inte det lättaste att lokalisera och när jag väl landade där i sängen så kunde jag inte sova direkt, tror att klockan var 01.20 när jag kollade på den sista gången och sedan var den 04.14 när första väckarlarmet ljöd. Mina kollegor var övertygade att de inte skulle kunna jobba efter så lite sömn och lite förvånade över hur lite det märktes och på hur gott humör jag var trots detta. Grejen är ju att jag kan gå till synes opåverkad av sömnbristen (bortsett från förvirring) rent humörmässigt vilket kan inbilla andra och mig själv att det är helt ok, men kroppen vet ju, allas kroppar vet ju att det inte kommer hålla i längden så det är ju något jag helt klart behöver ta tag i. Jag åkte iaf till Alvesta idag i första klassen och därefter så passåkte jag tillbaka till Stockholm, lyckades kanske sova 30-45 minuter av den resan vilket åtminstone var någonting men mindre än jag hade hoppats på. Åter i Stockholm efter avslutat värv, stack jag in och testade Mean coffee som har tagit över fanan efter V. Street coffee där åt jag mig en god gulaschsoppa och drack lite kaffe och därefter tog jag tunnelbanan till Vällingby och Joel. Och det är här kära vänner som vi återkommer till detta med podcast, för från att jag i fredags bildligt talat stack upp handen när Joel annonserade att han ville ha någon kvinnlig medredaktör till sin pod så gick det rätt fort. Så helt enkelt dagen efter jag kommit hem så blev det lunchmöte om det här med podcast och dagen efter det, alltså idag, så spelades första avsnittet in. Framöver så ska det ju till en viss regelbundenhet i det hela men innan dess så är ju tanken att jag ska skaffa den utrustning jag kan  tänkas behöva, förstå mig på själva inspelningstekniken etc. Så när det sätter igång på riktigt kommer ni få höra det helt enkelt.

Detta första avsnitt handlade om relationer och värderingar, vad krävs för att bygga en relation på och vad kan du offra för att få det att funka ungefär. Podden kallas Radio Jenkins – agitation och underhållning och är väl tänkt att spänna från högt till lågt, så ämnen jag kan tänkas prata om är ju inte helt olikt här på bloggen: feminism, genus, kaffe, etik och moral, miljö etc. tanken finns även med att ha någon gäst någon gång och kanske om vi när vi känner att det skulle passa kan göra något mer gemensamt program. Tills dagens avsnitt som kommer komma en söndag framöver kommer ut så kan ni ju gå in på hemsidan och lyssna på avsnitten som redan finns där, till exempel det om killar och feminism. Tyvärr krånglar prenumerationstjänsten i itunes men det kommer åtgärdas någon gång framöver men till dess så går det alldeles utmärkt att lyssna direkt på hemsidan och den finner ni här. Ni är ju även välkomna att gilla radio jenkins på facebook.

Nu är snart min middag färdig så jag tror det här får bli allt så skriver jag lite om Nordirland i ett eget inlägg lite senare.

/Åsa

kontraster

Igår var jag på förvånansvärt bra humör med tanke på hur lite jag sovit. När vi förberedde tåget innan resenärerna kommit på sjöng jag för full hals och nästan dansade genom tåget. Detta höll i sig hela dagen och sen kom jag hem skulle göra tomatsoppa, fixa lite hemma, blogga lite och vara produktiv och helt plötsligt slog tröttheten mig som ett slag bakifrån. Jag somnade någon timme och när jag vaknade vara allt jag orkade göra lite te och mackor. Så ja egentligen skulle det kommit något blogginlägg här igår, men jag får försöka kompensera lite idag. Kommer vara ledig hela dagen och har bara min klipptid inbokad.

När jag är på sånt där hoppeli studsigt humör så spelas denna i min hjärna helt ofelbart

/Åsa

<a href=”http://www.bloglovin.com/blog/4730313/?claim=d5dcx288r8x”>Följ min blogg med Bloglovin</a>

Såå trött, såå trött...

Den senaste tiden har jag alltför ofta varit så trött att jag i slutet av arbetsdagen/arbetsveckan vill lägga mig en en hög och gråta av utmattning. Jag tolkar det som tecken på att något är fel, riktigt fel till och med och det gäller att identifiera vad som är orsaken och göra förändringar då jag tror att man måste lyssna på kroppens signaler.

Till stor del handlar det om jobbet, tågen blir allt tyngre att jobba på med fler resenärer, fler arbetsmoment utan att bemanningen ökar. Sen får jag ett pissigt schema med mycket långa vändturer, mycket sena turer och jag har en stark misstanke om att jag gör för mycket timmar varje månad. Detta i kombination med att tågen väldigt ofta är sena och att det i många fall handlar om långa förseningar gör att chanserna till återhämtning inte är så stora.

Sen finns det saker förutom att klaga på schemat(i hopp om att de kan göra även mitt schema mer varierat med mer överliggningar) jag kan göra för att försöka göra tillvaron drägligare. Dels hitta korta stunder till återhämtning till exempel genom att meditera. Planera tiden bättre så att det inte känns som den bara rinner genom fingrarna på mig. Sen att inte boka upp all min lediga tid utan låta det finnas hål i schemat och ge mig tid för mig.

Idag när jag var hos mor och far för att hämta äppelmos, så passade jag på att låna badkaret, hade i lite badolja med lavendel och låg och njöt. Imorgon är jag ledig, det enda jag har bestämt är att jag ska koka lite bönor och laga mig lite god mat i övrigt är dagen öppen för precis vad jag vill ägna den åt.
Men nu ska jag dricka te och sen ska jag sova.

//Åsan