Åsan och håret

Jag klippte mig ju som sagt i måndags, jag har varit sugen på en förändring ett tag och valde att ta av lite längd på det, dels så kan jag nu ha det utsläppt på jobbet men också så är det en längd där steget till nästa förändring inte är så långt så oavsett om jag bestämmer mig för att ha långt hår eller klippa av det mer så blir förändringen mindre drastisk

Här är resultatet.
.IMG_9438

Nu har ju jag haft långt hår några år men innan dess har jag hunnit ha ganska många frisyrer, allt finns inte dokumenterat det är ju faktiskt först de senaste åren vi har haft teknik att hela tiden ha kamera och lagringsutrymme tillgängligt, men några olika varianter kan jag nog bjuda på.

När Åsan var 16-17 bestämde hon sig för att klippa av allt hår, hade snagg i två omgångar.
Åsa04

Åsa10  Åsa18   Det där med lugg är ju inte första gången  här är jag som 19-20 åring

åsaf6   åsaf7 Sen fick jag en idé om att inte bara testa snelugg utan sned lugg

IMG_6592   Här är jag runt 2006

På senare år har det som sagt varit lite längre

Bild 109  & IMG_0713

Och här får vi nog av mitt egotrippande genom frisyrlane och hittar på något annat.

IMG_4319

/Åsa

Advertisements

Åsan och ångesten

Min hjärna har sätt att göra livet och dess ingredienser så oerhört mer komplicerade än de behöver vara. Ångest och oro drabbar ju som sagt alla, men vi kan ju ta den ångesten och förstora upp den några gånger så har vi hur jag har det ibland. Det är undergångstankar och små små saker kan bli oöverstigliga hinder. Igår och idag kom det igen, så nu idag har jag skrivit ner en handlingsplan till mig själv att använda när tankarna far iväg för mycket med mig. Mitt hjärta har en tendens att rusa iväg pga adrenalinpåslag av saker som för många skulle vara en orsak till nervositet men inte mer, det är en lövhög jämfört med hammarbybacken ungefär.

Så nu har jag ett nytt mantra när jag står inför en chansning som även är en stor risk och vi kan ju konstatera att väldigt mycket värt att ha i livet innebär också risker. Att misslyckas, att bli sårad etc.

“Mitt liv var bra och jag trivdes bra med det innan denna möjlighet kom upp och om det inte skulle funka så finns allt det som gjorde det bra och trevligt kvar och är någon erfarenhet rikare”

För grejen för mig är att jag ofta inte ger saker en chans för att jag inte klarar av att ta risken att lyckas/misslyckas, jag får för mycket ångest då mina tankar rusar iväg och ritar upp scenarior så jag kommer mig inte ens för att öppna böckerna, worddokumentet, att öppna upp mig innan det är försent. Självklart vet jag om att detta är ganska improduktivt och destruktivt, men det är ett mönster som för mig kan vara svårt att bryta.

Mina steg är alltså att använda mig av mantrat, fråga mig själv vad är det värsta som kan hända, vad blir konsekvenserna om detta händer och hur troligt är det att detta kommer hända? Andas och räkna till tio. Meditera varje dag för att dra ner min stressnivå. Använda mig att nogranna, tidsatta att göra-listor. Och att höra Emmans eller systerysters röst i huvudet om tankarna drar iväg med mig.

Mitt tidigare mantra har varit att citera Pär Lagerqvist

Ångest, ångest är min arvedel,
min strupes sår,
mitt hjärtas skri i världen.
Nu styvnar löddrig sky
i nattens grova hand,
nu stiga skogarna
och stela höjder
så kargt mot himmelens
förkrympta valv.
Hur hårt är allt,
hur stelnat, svart och stilla!

Jag famlar kring i detta dunkla rum,
jag känner klippans vassa kant mot mina fingrar,
jag river mina uppåtsträckta händer
till blods mot molnens frusna trasor.

Ack, mina naglar sliter jag från fingrarna,
mina händer river jag såriga, ömma
mot berg och mörknad skog,
mot himlens svarta järn
och mot den kalla jorden!

Ångest, ångest är min arvedel,
min strupes sår,
mitt hjärtas skri i världen.

Några av mina tidigare texter om ångest

Om det där med mående

Om det nakna hjärtat

/Åsa