Om kontroll och bristen på densamma…

Tystnaden är total. Jag har varit trött, en trötthet som gör mig mindre uppdaterad på världsläget och debatter (utkasten har ökat dock). Mitt känsloliv leker berg- och dalbana också, ena dagen säger jag ja, ja, ja, andra nja, nja, nja och ytterligare andra nej, nej, nej. Det växlar och jag är inte förankrad i vilken del av mig som ska få styra. Jag har insett att jag är en trygghetsnarkoman, jag vill ha kontroll och många dagar är jag beredd att låta livet bara förbli detsamma bara för att då vet jag vad jag har. Men jag vill ju inte heller sluta utvecklas, jag vill leva och inte bara finnas så visst måste även jag ta risker. Så hur vet man om det är värt det? eller hur lär man sig att chansa och om det inte skulle vara det bara ha utökade erfarenheter. En del av mig vill veta precis hur allt kommer gå, men det är inte möjligt och skulle mest troligt vara trist som fan. Det är ju inte rimligt med detta kontrollbehov, rent intellektuellt vet jag ju att känslor inte är farliga, så hur lär jag mig att låta mig känna allt utan att rygga bakåt? Jag skulle vilja ha en hjärna som lugnar ner sig ibland inte bara skickar nya tankar, impulser och funderingar jämt, jag vill ha en ro som ibland är långt borta. Jag vill ta modet i handen och lämna rädslan hemma.

/Åsa

Advertisements

En liten text om att hålla sig tillbaka av rädsla…

De saker jag vill ha mest lockar och skrämmer som inget annat på samma gång. Tanken på att flyga, på att sväva på att leva, rädslan för att falla, att störta. Alltför många gånger har rädslan tagit tag i modet ryckt det från klippkanten och sagt “visst är det härligt att flyga, men tänk om du störtar vem ska fånga dig då.” Men kanske är det realistens roll att inte bara säga tänk på att du kan göra dig illa, utan tänk så mycket du kan få uppleva om du vågar och tänk att allt förblir som det var om du backar från den där klippkanten igen. Tänk visst vill du leva på riktigt och visst finns det dem som kan tänka sig fånga dig om du faller. Så tänk inte, våga, hoppa, flyg, känn luften under vingarna och lev. Låt dig bara vara och lev.

20130220-152754.jpg

Belfast

Ja jag vet att det varit segt med bloggandet, dels så har jag varit så fruktansvärt trött (sådär så jag drabbas av någon förvirringsdemens som är skrämmande) men så är det alltid så om jag kommer av mig med bloggandet en period det är svårt att komma igång igen.

Förra torsdagen tog jag ju ett plan till Dublin och efter ungefär två timmars bussresa därifrån så var jag framme i Belfast, där vandrade jag omkring, fikade och så i några timmar innan Jonas slutat jobbet. Hade problem med att jag först köpt en defekt adapter och sen när jag köpt en fungerande så visade det sig att min uråldriga applesladd fått glapp men som tur är klarade sig batteriet tills vi fått tag i varandra, jobbigt annars (eller jag hade backup iofs). Vi tog min väska, skaffade oss en taxi och åkte hem till Jonas där vi beställde indisk take away och tog det lugnt och bara umgicks med varandra. Tittade på första avsnittet av Dancing on the edge, bra tv-serie borde komma till Sverige men känner jag mig själv rätt kommer jag ha råkat se hela innan den visas på svensk tv.

På fredagen så stack vi ut på en liten biltur som tog oss till espresso elements för ganska bra kaffe med Belfast-mått och när vi varit hos Jonas en stund tog vi oss till en tågstation och hoppade på ett tåg till Helens bay där vi promenerade omkring någon timme, var en liten sneak peak på det vackra landskapet som ön har att erbjuda.

IMG_9503

IMG_9524

IMG_9513

IMG_9521

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Därefter satte vi oss på ett tåg tillbaka in mot Belfast och letade därefter upp en trevlig restaurang där vi intog kvällens utmärkta middag, förrätt, huvudrätt och ett utmärkt vin och ingen plats för dessert, mycket trevligt och mysigt.

IMG_9533

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

På lördagen så promenerade vi till St George’s market och handlade mat till frukost och middag, var nere en sväng på stan och handlade lite klänning, skor och choklad och sen till Jonas för middag och därefter ut för att träffa hans vänner på en pub, tyvärr var pub-valet inte det bästa och hans vänner var pepp på att röra sig vidare men vi inväntade andra och de uppskattade tydligen stället mer än oss så vi kom aldrig vidare och istället så avrundade vi kvällen lite tidigare. Jag är lite så att jag antingen vill ha ett ställe där man kan ut och dansa eller en pub där det går att sitta och prata och detta var en pub med en decibelnivå över svenska godkända nivåer och inget dansgolv direkt. Ingen hit när man är bland nya människor alltså, särskilt när man kan tycka att det är lite svårt även där man kan prata med dem får hoppas att vi lyckas bättre nästa gång jag är Belfast.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

På söndagen så var vi till Ulster museum och till botaniska trädgården där, tanken var att vi skulle gått till ett kaffeställe och dricka god chemexkaffe också men det var ju så att min hjärna hade gjort en felkoppling och trots att jag läste saturday så tänkte jag på något sätt sunday så vi missade det, men museibesöket var trevligt och vi hade en bra idé. Blev liten sväng in till stan efteråt och sen blev det återigen lite take away hos Jonas och lite choklad från besöket på hotel chokolat, därefter satt vi och pratade en del om lite allt möjligt och om framtiden och såg sen andra avsnittet av Dancing on the edge och sen blev det måndag där jag var ensam, gjorde mest ingenting och sedan åkte hem till Sverige där allt är lite modernare, med varmt vatten i alla kranar, tryck i vattenledningarna, där mögel och kondens i husen inte är obligatoriska tillbehör och där sängen var mycket ensammare men där jag tycker att skype är bästa uppfinningen någonsin.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Och Belfast ni får bli bättre på kaffe för jag tänkte komma tillbaka för hälsa på och då måste ni ju ge mig gott om anledningar att gilla staden och inte bara vissa av deras invånare som herrn nedanför och Belfast när vi ändå pratar förbättringspotential så kan ni väl se över det där med antalet regndagar och om det inte är dags att dra ner på dem, eller är ni rädda att det också skulle orsaka kravaller och ungdomar som säger alltså det är som man förkastar allt brittiskt?.

IMG_9540

/Åsa

Åter i landet där allt är lite modernare men sängen lite tommare….

Nu är jag åter i moderlandet, ja alltså jag kom ju inte just in men jag har inte haft tid förrän nu helt enkelt. Jag kom ju hem natten till tisdagen, sen när jag lyckades kravla mig upp ur sängen på tisdagen så åkte jag till mariatorget där jag åt lunch med Joel på Drop coffee. Vi drack kaffe också, väldigt gott kaffe, men först och främst så diskuterade vi podcast, alltså inte fenomenet i stort utan hans podcast som i framtiden även kommer bli min podcast, ja ni kommer få höra mer om detta. Sen när han var tvungen att sticka så hade jag lite tid att fördriva så jag stack in hos Johan och Nyström för lite oolongte och sen en koppning (den har ni aaaldrig hört förut). Därefter åkte jag till Lidingö till den årliga tandläkarkontrollen, detta nödvändigt onda och tyvärr så kommer det ju göra ont och svida lite i plånboken då jag hade hål som måste lagas. Sen eftersom jag var på ön på första gången på månader så passade jag på att träffa David, äta lite mat, plocka ihop de prylar jag har där och snacka lite grann. Kom hem vid halv tio, snackade på skype, uppdaterade mig på omvärlden letade låtar i mitt ganska stora arkiv på datorn och kom sedan i säng alltför sent. Nu menar jag alldeles alldeles för sent, för dels han klockan bli mycket innan tanken shit jag måste upp snart infann sig, sen kom tanken var har jag jobbnycklarna och då lägenheten inte var i sitt finaste skick så var det inte det lättaste att lokalisera och när jag väl landade där i sängen så kunde jag inte sova direkt, tror att klockan var 01.20 när jag kollade på den sista gången och sedan var den 04.14 när första väckarlarmet ljöd. Mina kollegor var övertygade att de inte skulle kunna jobba efter så lite sömn och lite förvånade över hur lite det märktes och på hur gott humör jag var trots detta. Grejen är ju att jag kan gå till synes opåverkad av sömnbristen (bortsett från förvirring) rent humörmässigt vilket kan inbilla andra och mig själv att det är helt ok, men kroppen vet ju, allas kroppar vet ju att det inte kommer hålla i längden så det är ju något jag helt klart behöver ta tag i. Jag åkte iaf till Alvesta idag i första klassen och därefter så passåkte jag tillbaka till Stockholm, lyckades kanske sova 30-45 minuter av den resan vilket åtminstone var någonting men mindre än jag hade hoppats på. Åter i Stockholm efter avslutat värv, stack jag in och testade Mean coffee som har tagit över fanan efter V. Street coffee där åt jag mig en god gulaschsoppa och drack lite kaffe och därefter tog jag tunnelbanan till Vällingby och Joel. Och det är här kära vänner som vi återkommer till detta med podcast, för från att jag i fredags bildligt talat stack upp handen när Joel annonserade att han ville ha någon kvinnlig medredaktör till sin pod så gick det rätt fort. Så helt enkelt dagen efter jag kommit hem så blev det lunchmöte om det här med podcast och dagen efter det, alltså idag, så spelades första avsnittet in. Framöver så ska det ju till en viss regelbundenhet i det hela men innan dess så är ju tanken att jag ska skaffa den utrustning jag kan  tänkas behöva, förstå mig på själva inspelningstekniken etc. Så när det sätter igång på riktigt kommer ni få höra det helt enkelt.

Detta första avsnitt handlade om relationer och värderingar, vad krävs för att bygga en relation på och vad kan du offra för att få det att funka ungefär. Podden kallas Radio Jenkins – agitation och underhållning och är väl tänkt att spänna från högt till lågt, så ämnen jag kan tänkas prata om är ju inte helt olikt här på bloggen: feminism, genus, kaffe, etik och moral, miljö etc. tanken finns även med att ha någon gäst någon gång och kanske om vi när vi känner att det skulle passa kan göra något mer gemensamt program. Tills dagens avsnitt som kommer komma en söndag framöver kommer ut så kan ni ju gå in på hemsidan och lyssna på avsnitten som redan finns där, till exempel det om killar och feminism. Tyvärr krånglar prenumerationstjänsten i itunes men det kommer åtgärdas någon gång framöver men till dess så går det alldeles utmärkt att lyssna direkt på hemsidan och den finner ni här. Ni är ju även välkomna att gilla radio jenkins på facebook.

Nu är snart min middag färdig så jag tror det här får bli allt så skriver jag lite om Nordirland i ett eget inlägg lite senare.

/Åsa

Mot Belfast

Nu åker jag till Belfast och trots att jag hade tänkt förprogrammera några inlägg så blev det inte av, så blir uppdateringar, svar på kommentarer och så lite sporadiskt så vet ni varför.

Fick fönsterplats så jag är nöjd, kommer väl som vanligt sitta som en exalterad femåring vid start och landning, min favoritdel av att flyga. Och eftersom jag gärna är i gooood tid så har jag drygt en timme kvar att fördriva så ska väl ladda upp telefonen till 100% igen och äta min frukost som jag har med mig och kanske läsa en bok.

Jag kände mig som en tant när jag tittade på tidningar och och besviket och förgäves letade efter VI. Det och stickningen vad blir nästa grej? 😉

20130207-085537.jpg

Åsan och håret

Jag klippte mig ju som sagt i måndags, jag har varit sugen på en förändring ett tag och valde att ta av lite längd på det, dels så kan jag nu ha det utsläppt på jobbet men också så är det en längd där steget till nästa förändring inte är så långt så oavsett om jag bestämmer mig för att ha långt hår eller klippa av det mer så blir förändringen mindre drastisk

Här är resultatet.
.IMG_9438

Nu har ju jag haft långt hår några år men innan dess har jag hunnit ha ganska många frisyrer, allt finns inte dokumenterat det är ju faktiskt först de senaste åren vi har haft teknik att hela tiden ha kamera och lagringsutrymme tillgängligt, men några olika varianter kan jag nog bjuda på.

När Åsan var 16-17 bestämde hon sig för att klippa av allt hår, hade snagg i två omgångar.
Åsa04

Åsa10  Åsa18   Det där med lugg är ju inte första gången  här är jag som 19-20 åring

åsaf6   åsaf7 Sen fick jag en idé om att inte bara testa snelugg utan sned lugg

IMG_6592   Här är jag runt 2006

På senare år har det som sagt varit lite längre

Bild 109  & IMG_0713

Och här får vi nog av mitt egotrippande genom frisyrlane och hittar på något annat.

IMG_4319

/Åsa

Åsan och ångesten

Min hjärna har sätt att göra livet och dess ingredienser så oerhört mer komplicerade än de behöver vara. Ångest och oro drabbar ju som sagt alla, men vi kan ju ta den ångesten och förstora upp den några gånger så har vi hur jag har det ibland. Det är undergångstankar och små små saker kan bli oöverstigliga hinder. Igår och idag kom det igen, så nu idag har jag skrivit ner en handlingsplan till mig själv att använda när tankarna far iväg för mycket med mig. Mitt hjärta har en tendens att rusa iväg pga adrenalinpåslag av saker som för många skulle vara en orsak till nervositet men inte mer, det är en lövhög jämfört med hammarbybacken ungefär.

Så nu har jag ett nytt mantra när jag står inför en chansning som även är en stor risk och vi kan ju konstatera att väldigt mycket värt att ha i livet innebär också risker. Att misslyckas, att bli sårad etc.

“Mitt liv var bra och jag trivdes bra med det innan denna möjlighet kom upp och om det inte skulle funka så finns allt det som gjorde det bra och trevligt kvar och är någon erfarenhet rikare”

För grejen för mig är att jag ofta inte ger saker en chans för att jag inte klarar av att ta risken att lyckas/misslyckas, jag får för mycket ångest då mina tankar rusar iväg och ritar upp scenarior så jag kommer mig inte ens för att öppna böckerna, worddokumentet, att öppna upp mig innan det är försent. Självklart vet jag om att detta är ganska improduktivt och destruktivt, men det är ett mönster som för mig kan vara svårt att bryta.

Mina steg är alltså att använda mig av mantrat, fråga mig själv vad är det värsta som kan hända, vad blir konsekvenserna om detta händer och hur troligt är det att detta kommer hända? Andas och räkna till tio. Meditera varje dag för att dra ner min stressnivå. Använda mig att nogranna, tidsatta att göra-listor. Och att höra Emmans eller systerysters röst i huvudet om tankarna drar iväg med mig.

Mitt tidigare mantra har varit att citera Pär Lagerqvist

Ångest, ångest är min arvedel,
min strupes sår,
mitt hjärtas skri i världen.
Nu styvnar löddrig sky
i nattens grova hand,
nu stiga skogarna
och stela höjder
så kargt mot himmelens
förkrympta valv.
Hur hårt är allt,
hur stelnat, svart och stilla!

Jag famlar kring i detta dunkla rum,
jag känner klippans vassa kant mot mina fingrar,
jag river mina uppåtsträckta händer
till blods mot molnens frusna trasor.

Ack, mina naglar sliter jag från fingrarna,
mina händer river jag såriga, ömma
mot berg och mörknad skog,
mot himlens svarta järn
och mot den kalla jorden!

Ångest, ångest är min arvedel,
min strupes sår,
mitt hjärtas skri i världen.

Några av mina tidigare texter om ångest

Om det där med mående

Om det nakna hjärtat

/Åsa

Följa bloggen…

Alltså enligt mig är det bästa sättet att följa bloggar på genom google reader, eller som när jag använde mozillas rss-prenumerationer. Men är det något jag har förstått av denna grymma värld så är det att inte alla alltid tycker som jag och tydligen ska det vara helt i sin ordning, så nu har jag kopplat min blogg till det däringa bloglovin ni hittar en länk dit längst ner på bloggen.

Så sätt att följa min blogg på är att vara vän med mig på facebook och där se när jag lägger upp något (sätt på vilket man kan missa några inlägg).

Lägga in min blogg i sin google reader och läsa på datorn eller i appen på sin telefon.

Prenumera på den via bloglovin

Lägga bloggen bland bokmärken och en gång i kvartalet när man är uttråkad hitta den och surfa in 😉

Sen finns det säkert massa sätt som jag inte känner till, jag är om än inte helt oteknisk ingen teknisk mastermind heller.

/Åsa

kontraster

Igår var jag på förvånansvärt bra humör med tanke på hur lite jag sovit. När vi förberedde tåget innan resenärerna kommit på sjöng jag för full hals och nästan dansade genom tåget. Detta höll i sig hela dagen och sen kom jag hem skulle göra tomatsoppa, fixa lite hemma, blogga lite och vara produktiv och helt plötsligt slog tröttheten mig som ett slag bakifrån. Jag somnade någon timme och när jag vaknade vara allt jag orkade göra lite te och mackor. Så ja egentligen skulle det kommit något blogginlägg här igår, men jag får försöka kompensera lite idag. Kommer vara ledig hela dagen och har bara min klipptid inbokad.

När jag är på sånt där hoppeli studsigt humör så spelas denna i min hjärna helt ofelbart

/Åsa

<a href=”http://www.bloglovin.com/blog/4730313/?claim=d5dcx288r8x”>Följ min blogg med Bloglovin</a>

haha

Förresten så vet man att glasögonen är lite väl skitiga när kollegan mitt i en konversation stannar upp, tittar på en, tar av en glasögonen och börjar tvätta dem.

Nä skulle det hänt mig, inte då, men för säkerhets skull så tvättade jag glasögonen nu innan jag åker till jobbet, kan ju säga att det är en av de kollegor jag jobbat en del med och är bekväm med annars hade hon nog inte gjort så. 🙂