Dagens husmorskola

20130105-222726.jpg

När du använt pressad citron i något och är lämnad med såna här bitar. Tänk inte att deras jobb är gjort utan tänk istället på den där favorittekoppen som ibland får så fula avlagringar och lägg citronen där, ha på varmt vatten och låt dra några minuter och när du sen tar med diskborsten där så nästan smälter skiten bort. Inget mer gnuggande med salt som ändå inte får bort allt. Fint knep som jag lärde mig av min kompis Karin.

Det där med att gilla saker med sig själv blir mycket enklare den dag du faktiskt gillar dig själv…

När jag ändå repostat ett inlägg kan jag återposta ett annat som jag hittade på den bloggen det skrevs när det gick omkring en utmaning bland främst träningsbloggare där man skulle  nämna tre saker man gillade med sin kropp, och jag tyckte att även om tanken var god så blir det lite fel ändå. Utseendefixering löses inte med att fokusera på utseende.

orginalpost här http://fitnessguru.se/osa/33202-det-dar-med-att-gilla-saker-med-sig-sjalv-blir-mycket-enklare-den-dag-du-faktiskt-gillar-d

Jag har nog haft tur på vissa sätt, bortsett från en misslyckad kålsoppediet som hon och pappa körde en gång så har min mamma aldrig bantat. Hon var ganska normalviktig till det att sköldkörteln började krångla och jag har aldrig någonsin hört henne beklaga sig över sin kropp, hon har knappast några problem att visa sig utan smink etc. Pappa var politiskt engagerad och vi har alltid diskuterat mycket hemma vid köksbordet. Jag har lärt mig ifrågasätta och genomskåda saker. Så den påverkan media har haft på min kroppsbild har nog varit väldigt mycket mindre än om jag haft andra uppväxtförhållanden.

Visst har jag haft något komplex, när jag var yngre gillade jag inte mina vader och hade helst svarta strumpbyxor över för att förminska dem. Men min kropp har varit min kropp och jag är rätt ok med den. Jag kan komma på mer än tre bra saker med den. Inte med det sagt att jag inte bryr mig om utseende eller någonsin vill förändra något, men jag låter mig inte styras av negativa tankar om min kropp.

Jag tycker nog att det viktigaste med våra kroppar är att de är friska och starka, tar oss ut på massa äventyr och att utseende kommer i andra hand. Om någon nu tänker att jag är överdrivet politiskt korrekt nu så kan jag säga såhär, med det menar jag inte att jag inte bryr mig om utseende för det gör jag men jag har haft tillräckligt med problem med rygg, nacke, handled, etc. för att känna att jag vore väldigt tacksam om jag kunde gå omkring utan att ha ont någonstans. Jag är rätt tacksam att jag kan använda kroppen trots att den ofta gör ont men allra mest längtar jag efter en hel kropp.

Våra kroppar är fantastiska i vad de klarar med, vad de kan läka etc. så att sända dem en tanke av tacksamhet är inte helt fel. Kanske är det här många behöver börja att liksom inse att deras kroppar är bra och med allt de kan göra skänker mycket glädje. Kanske är det då lättare att acceptera sina för små bröst, eller för breda höfter eller vad man nu hakat upp sig på och helt plötsligt börja se det som är fantastiskt.

Jag vet inte vad såna här utmaningar med att säga tre saker man gillar med sin kropp har för effekt. Jag tänker att det mesta bottnar i låg självkänsla och att då bara bekräfta det yttre och inte jobba med grunden till varför man inte accepterar sig själv leder nog ingenstans. Absolut inget fel med att uppmärksamma det bra med sin mage, rumpa eller vad det nu är men om det stannar där kommer man nog aldrig nå ända fram. För självförtroende har med värdering av våra förmågor och så att göra och självkänsla är vår grund i hur vi värderar vår person helt utan prestationer och bara som vi är. Ska man älska sig själv tror jag att det finns ett värde i att börja inifrån. För allt mellan komplex, känslan att man måste prestera för att räcka till etc. grundar sig i låg självkänsla och det är där man behöver börja jobba. Att lära sig älska sig själv oavsett vad man gör eller hur man ser ut.

När den tryggheten finns så kan man åstadkomma vad som helst, ta risken att misslyckas och chansen att lyckas och göra det man mår bra av.

/Åsa

Repost kycklingsoppa…

Nu var det länge sen jag kopierade in något inlägg från min gamla fitnessgurublogg, men då jag råkar vara ganska så sjuk nu passar detta med ett recept på kycklingsoppa. Jag hade ett lite längre inlägg på gång men först blev jag förkyld, sen magsjuk och nu när magsjukan är över så tog förkylningen nya tag så har inte riktigt haft orka att slutföra det än men det kommer.

orginalinlägg härifrån http://fitnessguru.se/osa/25869-kycklingsoppa

En massa googlande på kycklingsopperecept ledde som väntat till att jag hittade på ett eget recept med inspiration från många andra. Fick laga den själv men till Davids försvar så tog han hand om disken och hjälpte till lite iaf.

Till soppan använde jag:
cirka 900g kycklingfilé
1 röd chili
2 stora vitlöksklyftor
ca två tummar ingefära
1 palsternacka
4 morötter
3 portobellosvampar
1 purjolök
suger snap peas
1 citron
asiatisk sesamolja
lite olivolja till stekning
lite salt och peppar
grönsaksbuljong och kycklingfond
ca 2 liter vatten

skala morötterna och palsternackan, slanta dem därefter. Skär svampen i bitar, skär ner hela purjon. Skär kycklingen i bitar, släng ner den i lite olja i en stekpanna/wok salta och peppra.

Skär ner chilin och vitlöken, ha ner dem i en stor kastrull i olja, ha därefter på grönsaker/lök/svamp och stek en stund. Häll på vatten och tillsätt buljong, fond och sesamoljan. Riv ingefäran och pressa ner all saft från den i soppan, riv ner skalet från en citron i soppan och pressa citronen ner i soppan. Ha i den stekta kycklingen med spad i resten av soppan. Smaka av med sesamolja och servera.

Alla mängder är ungefärliga för jag är dålig på att anteckna när jag lagar, men den smakade väldigt mustigt och gott iaf så det rekommenderas. Det blev ca 6 portioner