Och med hälsan är det bra?

Annars då? Jo det känns bättre nu, kan andas bättre. Min nacke är kaos dock, den har varit knas sen jag var kanske 17-18 år men den har blivit mycket sämre. Funderar på om det kan vara diskbråck i nacken, mycket som stämmer in på det. Men för att få svar på det måste jag ta mig till en läkare och det är något av det svåraste jag kan göra.

Men när jag konstaterade hur illa det var så kom jag iväg till mitt lilla gym snabbt. Jag är definitivt inte befriad från utseendenormer, ideal och så men jag märker att jag inte styrs av det när jag har jättesvårt att komma iväg när jag har såna mål men när jag känner att mitt fysiska eller psykiska välmående kräver det så går det mycket fortare.

Angående nacken så kan jag förresten konstatera att det blir värre av att ligga ner och till exempel sova, men att jag blir trött av smärtan så jag vill ligga ner och t.ex. sova.
/Åsa

Advertisements

bloggtankar

På ett helt annat ämne så funderar jag på det här med att skaffa en server att lägga den här bloggen på, inte för att den är så stor och därför förtjänar det, men wordpress låter en göra så sjukt mycket mer om man hostar den själv. Men då känns det ju som att jag måste ta tag på riktigt i det där med att fixa till bloggen ge den en snygg design, en header värd namnet etc. och helt plötsligt känns det som massa jobb. Fast uppenbarligen gillar jag det här stället för trots mina perioder av inaktivitet så återkommer jag, trots att alla ni som läser tycks vara maniskt rädda för att kommentera så fortsätter jag skriva. Jag tänker lite så här det där med att man skriver för sig själv är ju både sant och inte sant, jag hade ju inte skapat en blogg om jag inte fick ut något av att skriva, men om det inte var så att jag även skrev för andra så hade jag kunnat skriva en dagbok och inte behövt bry mig om jag utlämnar någon, om det man säger tas emot på rätt sätt eller vad jag kan och inte kan säga utifrån vem som kan läsa det jag skriver.

Men ni som har blogg på eget domän, hur mycket måste man kunna för att det ska vara värt det? Och ni som läser men inte säger något, spelar det någon roll hur bloggen ser ut för er del?

Ett nej är ett nej, eller kanske ett ja är ett ja….

Det finns alltid något nytt att bli upprörd över idag är det det här fallet.

“Kvinnan sade nej och försökte hålla ihop benen. Men när mannen fortsatte “stängde hon av”, har kvinnan berättat i förhör. Nu har Värmlands tingsrätt friat mannen från våldtäkt, trots att domstolen tror på hennes berättelse.

– Hon har inte kunnat beskriva vare sig våld eller hot, då är det ingen våldtäkt enligt lagen. Vi har ett problem här, man tutar i unga kvinnor att ett nej räcker, säger åklagare Barbro Brännlund till Nya Wermlands-Tidningen.”

Det jag finner mest skrämmande i det här fallet är att Barbro Brännlund inte bara tycks säga att en kvinnas nej är oväsentligt, hon lägger över ansvaret på den som blir utsatt. Det som är så frustrerande är synen på att det som är viktigt är nej och inte ja. Helt enkelt vi borde inte nöja oss med att ett nej är ett nej, vi borde istället helat tiden i sexuella relationer titta efter om vi får ett ja antingen i ord eller handling. Vi borde börja med steg ett kolla om ens sexpartner är med på det hela, nu tycks man hoppa över det och gå vidare till steget där man ska protestera och man ska fanimej göra det tydligt nog hur skulle han annars kunna vetat.

Jag har funderat på det här med samtyckeslagstiftning, kanske är det inte så dumt det måste fortfarande finnas bevis men istället för att man ska kolla men protesterade hon mycket nog så är ansvaret på den som fortsätter att kolla att signalerade hon verkligen att hon ville. För med dagens lagstiftning så tycks ansvaret ligga på den som är utsatt, det signalerar det här fallet det signalerar fallet med tjejen som blev våldtagen när hon hade tagit sömtabletter, med tjejen med asperger. Ett nej är ett nej, eller ett ja är ett ja, tänk på saken.

Om man vill läsa en riktigt bra text om sexuell kommunikation och synen på vår sexualitet så måste jag tipsa om det här blogginlägget The myth of the boner werewolf