Om det svåra

Att min blogg är lite tyst just nu beror på att jag inte riktigt orkar vara så självutlämnande som för massor med år sen, men jag kan kan inte heller skriva om massa annat som om det är det min hjärna tänker på mest hela tiden.

Men jag ska försöka säga lite utan att säga för mycket.

Jag och min pojkvän, min bästa vän, den som jag umgåtts allra mest med de senaste tre och halvt åren har gjort slut. Det är det svåraste jag någonsin gjort, men jag trodde det var nödvändigt så jag gjorde det ändå. Jag är ibland helt ok och ibland så bryter jag ihop en i en gråttattack. På ett sätt skulle jag vilja ta tillbaka allt, men måste komma ihåg att det inte gjordes på något infall och att bara för att jag bara ser de fina sakerna nu så fanns det saker som inte gjorde mig riktigt lycklig. Skulle jag känna att jag vill ta tillbaka allt om ett år så kanske det är en annan sak. Men separationsångesten är stor och det är svårt. Har bra vänner och en underbar syster som jag kan ringa när jag behöver och jag är nog snart tillbaka lite mer på riktigt. Eftersom att skriva om det här får mig att gråta så är det kanske inte det smartaste att göra precis innan jag sticker till jobbet. Just känner jag för att aldrig träffa någon igen för att inte behöva ta risken att känna så här igen men förhoppningsvis blir både jag och David lyckliga på varsitt håll i framtiden och kan dela den glädjen med varandra, bara kanske inte just nu.

/Åsa

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s