Snabb fundering

Jag brukar lyssna på andras spotifylistor för att få musiktips och har tänkt på en sak. Vore det inte bra om man kunde spärra vissa artister/låtar? Så att jag kan lyssna på andras musik utan att helt plötsligt släppa allt jag har för händer för att byta låt. Blockera Kent och Håkan Hellström men spela allt annat.

Och med hälsan är det bra?

Annars då? Jo det känns bättre nu, kan andas bättre. Min nacke är kaos dock, den har varit knas sen jag var kanske 17-18 år men den har blivit mycket sämre. Funderar på om det kan vara diskbråck i nacken, mycket som stämmer in på det. Men för att få svar på det måste jag ta mig till en läkare och det är något av det svåraste jag kan göra.

Men när jag konstaterade hur illa det var så kom jag iväg till mitt lilla gym snabbt. Jag är definitivt inte befriad från utseendenormer, ideal och så men jag märker att jag inte styrs av det när jag har jättesvårt att komma iväg när jag har såna mål men när jag känner att mitt fysiska eller psykiska välmående kräver det så går det mycket fortare.

Angående nacken så kan jag förresten konstatera att det blir värre av att ligga ner och till exempel sova, men att jag blir trött av smärtan så jag vill ligga ner och t.ex. sova.
/Åsa

bloggtankar

På ett helt annat ämne så funderar jag på det här med att skaffa en server att lägga den här bloggen på, inte för att den är så stor och därför förtjänar det, men wordpress låter en göra så sjukt mycket mer om man hostar den själv. Men då känns det ju som att jag måste ta tag på riktigt i det där med att fixa till bloggen ge den en snygg design, en header värd namnet etc. och helt plötsligt känns det som massa jobb. Fast uppenbarligen gillar jag det här stället för trots mina perioder av inaktivitet så återkommer jag, trots att alla ni som läser tycks vara maniskt rädda för att kommentera så fortsätter jag skriva. Jag tänker lite så här det där med att man skriver för sig själv är ju både sant och inte sant, jag hade ju inte skapat en blogg om jag inte fick ut något av att skriva, men om det inte var så att jag även skrev för andra så hade jag kunnat skriva en dagbok och inte behövt bry mig om jag utlämnar någon, om det man säger tas emot på rätt sätt eller vad jag kan och inte kan säga utifrån vem som kan läsa det jag skriver.

Men ni som har blogg på eget domän, hur mycket måste man kunna för att det ska vara värt det? Och ni som läser men inte säger något, spelar det någon roll hur bloggen ser ut för er del?

Ett nej är ett nej, eller kanske ett ja är ett ja….

Det finns alltid något nytt att bli upprörd över idag är det det här fallet.

“Kvinnan sade nej och försökte hålla ihop benen. Men när mannen fortsatte “stängde hon av”, har kvinnan berättat i förhör. Nu har Värmlands tingsrätt friat mannen från våldtäkt, trots att domstolen tror på hennes berättelse.

– Hon har inte kunnat beskriva vare sig våld eller hot, då är det ingen våldtäkt enligt lagen. Vi har ett problem här, man tutar i unga kvinnor att ett nej räcker, säger åklagare Barbro Brännlund till Nya Wermlands-Tidningen.”

Det jag finner mest skrämmande i det här fallet är att Barbro Brännlund inte bara tycks säga att en kvinnas nej är oväsentligt, hon lägger över ansvaret på den som blir utsatt. Det som är så frustrerande är synen på att det som är viktigt är nej och inte ja. Helt enkelt vi borde inte nöja oss med att ett nej är ett nej, vi borde istället helat tiden i sexuella relationer titta efter om vi får ett ja antingen i ord eller handling. Vi borde börja med steg ett kolla om ens sexpartner är med på det hela, nu tycks man hoppa över det och gå vidare till steget där man ska protestera och man ska fanimej göra det tydligt nog hur skulle han annars kunna vetat.

Jag har funderat på det här med samtyckeslagstiftning, kanske är det inte så dumt det måste fortfarande finnas bevis men istället för att man ska kolla men protesterade hon mycket nog så är ansvaret på den som fortsätter att kolla att signalerade hon verkligen att hon ville. För med dagens lagstiftning så tycks ansvaret ligga på den som är utsatt, det signalerar det här fallet det signalerar fallet med tjejen som blev våldtagen när hon hade tagit sömtabletter, med tjejen med asperger. Ett nej är ett nej, eller ett ja är ett ja, tänk på saken.

Om man vill läsa en riktigt bra text om sexuell kommunikation och synen på vår sexualitet så måste jag tipsa om det här blogginlägget The myth of the boner werewolf

Hjärna på villospår

Det tycks som om min hjärna har tagit semester. Först glömde jag min jobbkappa inne på arbetsledarnas rum, sen igår kom jag upp på basen utan nycklar så jag sprang ner och letade i omklädningsrummet två gånger men uppfattade att skåpet var låst och var beredd på att klippa upp det idag. Men idag när jag kom såg jag efter en stund att skåpet var stängt men inte låst och vad hittade jag där inne om inte nycklarna. Kaos i min hjärna, jag är lite känslig efter tidigare stressepisoder så jag tror att en inre stress över svårigheter med att få till pluggrutiner, mycket att göra, ett jobbigt uppbrott och en kropp som inte är med helt kanske skapat en inre stress som påverkat mig mer än jag trott.
Men förhoppningsvis hamnar mitt inre mer i fas snart.

Om det svåra

Att min blogg är lite tyst just nu beror på att jag inte riktigt orkar vara så självutlämnande som för massor med år sen, men jag kan kan inte heller skriva om massa annat som om det är det min hjärna tänker på mest hela tiden.

Men jag ska försöka säga lite utan att säga för mycket.

Jag och min pojkvän, min bästa vän, den som jag umgåtts allra mest med de senaste tre och halvt åren har gjort slut. Det är det svåraste jag någonsin gjort, men jag trodde det var nödvändigt så jag gjorde det ändå. Jag är ibland helt ok och ibland så bryter jag ihop en i en gråttattack. På ett sätt skulle jag vilja ta tillbaka allt, men måste komma ihåg att det inte gjordes på något infall och att bara för att jag bara ser de fina sakerna nu så fanns det saker som inte gjorde mig riktigt lycklig. Skulle jag känna att jag vill ta tillbaka allt om ett år så kanske det är en annan sak. Men separationsångesten är stor och det är svårt. Har bra vänner och en underbar syster som jag kan ringa när jag behöver och jag är nog snart tillbaka lite mer på riktigt. Eftersom att skriva om det här får mig att gråta så är det kanske inte det smartaste att göra precis innan jag sticker till jobbet. Just känner jag för att aldrig träffa någon igen för att inte behöva ta risken att känna så här igen men förhoppningsvis blir både jag och David lyckliga på varsitt håll i framtiden och kan dela den glädjen med varandra, bara kanske inte just nu.

/Åsa

Kära läsare haven förtröstan

Om det mot förmodan skulle vara någon mer än söstra mi som har denna blogg som prenumeration så är det inte så att jag fick ett ryck och skrev cirka 200 inlägg på en dag, utan det föreligger så att jag fick ett ryck och importerade min gamla blogspotblogg in hit och ni är välkomna att välja att läsa noll, ett, några stycken eller alla av dessa. Hur ni väljer att göra är helt upp till var och en.

Kvällen har ägnats åt tomatsoppa, vin och fantastiska ostar. Dagen har ägnats åt städning, koppning och oolongdrickande.

Nu tänkte jag satsa på en kopp te.

Jag hade förresten en blogg mellan blospot och wordpress nämligen fitnessguru.se/osa men risken/chansen att jag importera allt därifrån är inte så stor då jag isåfall måste ta och kopiera dem ett och ett har återpublicerat något innan och kanske blir det mer om jag orkar leta och leta guldkornen.

/Åsan

Få det gjort schmå det gjort

Jag har ju svårt för att ta tag i saker och få saker gjorda, vilket leder till att det alltid är alldeles för stökigt hemma och jag alltid ligger efter med läsandet till kursen. För att råda bot på det så köpte jag två böcker

20121110-231900.jpg

Och denna

20121110-232133.jpg

Ett litet aber i det hela är bara att jag inte ens får att läsa de där böckerna gjort. Så få det gjort, nja inte så mycket än så länge.

Lagar versus normer

Pär Ström och hans anhängare gillar att hänvisa till lagar, regler och förordningar och pratar gärna om saker som strukturer och normer med tänkta citattecken i luften.
Som till exempel den här kommentaren på Hannah – one way communications blogginlägg
“Sedan delar vi inte alltid synsätt och särskilt då inte när det gäller den kollektivistiska synen med alla dessa “normer”, “strukturer” och “maktordningar” som tydligen ska påverka alla individerna i samhället mer än vad som formellt står i lagboken och hur myndigheterna formellt agerar gentemot individerna.”

Lagar styr inte vårt handlande däremot kan lagar vara starkt kopplade till normer och strukturer och därför följer vi ofta lagarna. Men allt eftersom våra normer och värderingar förändras ändras praxis kring lagar och ofta kommer en punkt då dessa lagar anses ha passerat bäst före datum och de tas bort eller skrivs om. Men det är inte så enkelt att det ena föregår det andra. Om vi tar aga som exempel så förbjöds det för att tillräckligt många ansåg det vara omoraliskt, därefter ändrades under en lång tid synen på och tillämpningen av lagen och idag så är de i Sverige som anser aga vara en bra uppfostringsmetod helt klart undantag. Men ingen är väl naiv nog att tro att innan lagen kom så tyckte alla att aga var av godo och efteråt så ändrade sig alla omedelbart. Lagen var en del i att ändra strukturer kring vår syn på barnuppfostran men att den finns gör inte att vi styrs att tänka så så länge inte samhället i stort har en syn att aga är dåligt så kommer inte pressen att följa den påverka oss. Särskilt som att synen på vad det är värt för straff och för resurser påverkas av vad samhället i stort känner kring ämnet. Grejen är ju att hur myndigheter formellt agerar mot individer styrs av hur normer och värderingar ser ut i samhället i stort. Ingen människa är en ö, och det är inte våra myndigheter heller. Ta försäkringskassan till exempel de hade aldrig fått de nuvarande riktlinjerna om inte tillräckligt många i det kollektiv vi kallar samhället skriver under på tankar som att den som jobbar är värd mer än den som inte gör det, att många väljer att leva på sjukbidrag istället för att jobba och att fusket är utbrett. Hade tillräckligt många ansett att alla är värd en grundnivå av levnadsstandard, att majoriteten hellre jobbar än går hemma och att även om det finns fuskare så är de ett fåtal så skulle situationen se annorlunda ut. Grejen är den att visst vi påverkas av lagar och regler, men även av normer, strukturer och maktordningar och dessa normer och maktordningar påverkar i sin tur lagarna och reglerna.

Saker och ting hänger ihop alltmedan synen på mamman förändras kommer synen på pappan förändras och till slut kommer det förändra föräldrabalken i lagboken. Men för att detta ska ske måste synen på att mamman är mer förälder™ än pappan förändras och det är där dessa diskussioner om genus, könsroller och olika förväntningar har sin legitimitet.