Hemlösa och män som påminner om min far

Det finns en man som brukar stå vid skanstulls tunnelbana och ibland vid centralen. Han och hans gitarr och en röst av sammet brukar stå och sjunga visor av det slag som de min far ofta sjunger. Igår när jag gick upp vid mariatorget så stod han där och sjöng, men hans svarta skägg och hår hade blivit grått och ansiktet askigt, men rösten var kvar. Och jag undrar vad som har hänt de senaste månaderna. Och jag tänker på hur mycket lättare det är att hamna där än man tror särskilt om man saknar social skyddsnät (något som är vanligt hos äldre män). Det är något med hemlösa män som påminner om pappa det är som om det blir så mycket mer nära inpå (bränner bakom ögonlocken ibland). Nu kommer hösten och vintern och situationen blir än mer utsatt och på söndag är det första soppkök Sthlm för hösten. De behöver hjälp med både med saker och med tjänster. Gå in på deras facebooksida och gilla och hitta all info.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s