Jag har svaret…

Jag har kommit på varför Pär Ström tänker som han gör. Han har tagit den här låten på lite för stort allvar.

Att jag inte kommit på det tidigare.

Advertisements

Hemlösa och män som påminner om min far

Det finns en man som brukar stå vid skanstulls tunnelbana och ibland vid centralen. Han och hans gitarr och en röst av sammet brukar stå och sjunga visor av det slag som de min far ofta sjunger. Igår när jag gick upp vid mariatorget så stod han där och sjöng, men hans svarta skägg och hår hade blivit grått och ansiktet askigt, men rösten var kvar. Och jag undrar vad som har hänt de senaste månaderna. Och jag tänker på hur mycket lättare det är att hamna där än man tror särskilt om man saknar social skyddsnät (något som är vanligt hos äldre män). Det är något med hemlösa män som påminner om pappa det är som om det blir så mycket mer nära inpå (bränner bakom ögonlocken ibland). Nu kommer hösten och vintern och situationen blir än mer utsatt och på söndag är det första soppkök Sthlm för hösten. De behöver hjälp med både med saker och med tjänster. Gå in på deras facebooksida och gilla och hitta all info.

heneratorn

Igår drabbades jag av en ödets ironi när jag skulle blogga om hen och heneratorn och wordpress gick exorcisten på mig och började skriva allt baklänges. Det visade sig att det var det faktum jag installerat heneratorn i firefox som ställde till det för när jag avaktiverat den så funkade det normalt igen.

Men i alla fall jag installerade den mest som ett experiment på mig själv, man vänjer sig förvånansvärt snabbt med att inte se hon och han i text. Nu avkönas ju inte texterna helt då det i nyhetstext någon annanstans ofta står namn eller mannen/kvinnan. I texter som diskuterar han/hon/hen så blir det ganska underhållande som i den här texten i DN.

Jag noterar förresten att frågan till artikeln tycks ta en felaktig utgångspunkt och förstärker fördomarna om hen. Frågan är bör han och hon ersättas av hen och har svarsalternativen ja, nej och i vissa fall. Men grejen är att det inte handlar om att ersätta som i att ta bort de andra alterativen. Dels så är det främst tänkt att det ska ersätta konstruktionerna “han eller hon” och “han och hon” som i om kunden önskar kan hen även få rekommendationer av sommeliern. Dels kan man använda det som en utrymmesbesparing men också då det i fall då könet är okänt så är det ganska vanligt att det kön som enligt stereotypa föreställningar är representant för den kategorin får stå som enda alternativ. Men som med alla ord så finns det inget tvång att använda eller inte använda det. Jag gillar till exempel inte ordet teka så jag hittade på slura som ersättning tillsammans med far min, jag hade även ett ersättningsord för det så fula ordet sarg men då det var ett antal år sen jag flyttade hemifrån och jag därför inte konfronteras med ishockey så ofta så har jag glömt bort det*. Du kan även fritt välja mellan obsolet eller föråldrad efter eget tycke, ingen kommer diktera hur du pratar. Visst det finns språknormer men det finns ingen polis som sätter dit mig om jag skulle avsluta ett halvformellt brev med ha det fint istället för med vänliga hälsningar, personen som läser det kan eventuellt höja på ögonbrynen men hen kan inte sätta dit mig för det.

Men att surfa med heneratorn är inte riktigt samma sak som om vi skulle få hen som en vanlig komponent i vårt språk, för det ersätter i alla fall och inte bara i de där det är motiverat, men det är ett bra sätt att testa sina fördomar.

* Apropå det där med slura istället för teka och det där ordet för sarg som nu fallit glömska så var det någon gång när jag tittade på ishockey/issluring med min far som jag sa att jag kunde titta bara vi hittade något alternativ till dessa i min åsikt otroligt fula ord.

Om ett debattklimat som gör att folk både får och orkar komma till tals.

I förra veckan skrev My Vingren ett debattinlägg på aftonbladet om hatet mot feminister, hon hade några dagar innan skrivit ett mycket uppmärksammat blogginlägg om de hot hon har fått som aktiv offentlig feminist.

Något intressant som där blev tydligt är det här att från det här “Jag delar inte dina åsikter men jag är beredd att dö för din rätt att framföra dem.” så verkar vi ha gått mot “Jag delar inte dina åsikter och jag ska döda dig för att du framför dem” för oavsett hur man själv tolkar världen, patriarkat eller inte patriarkat, könsroller håller tillbaka och begränsar oss eller vi behöver tydliga könsroller så borde man väl ändå anse att hot mot ens motståndare är fel. Men det är inte vad som visar sig i kommentatorsfält efter kommentatorsfält, en stor del av kommentarerna på debattartikeln går direkt på åsikten “men om inte feministerna vore så dumma” etc. istället för att jag håller inte med om dina åsikter men du har rätt debattklimatet är inte ok. Jag har tidigare skrivit om det där med debattklimat i inlägget pragmadialektik, debattklimat och konsten att lyssna. För att så många som möjligt ska orka uttrycka sina åsikter så behöver vi ha ett klimat i vilket folk inte ifrågasätter om de kommer orka reaktionerna, för reaktionerna är alldeles för ofta inte på vad som uttrycks i det aktuella tillfället utan på vad andra som sätter en liknande titel på sig någon gång har sagt. Och självklart förstår jag att långt ifrån alla beter sig så här eller tycker det är ett ok beteende. Men det behövs nog att foten sätts ner ordentligt nu, bara för att det sägs på internet är det inte på låtsas. Jag är lika riktig när jag knappar ner det här på min dator som jag är om du skulle se mig öga mot öga och jag är inte mer riktig än någon annan. Visst vissa trollar, men vi är alla riktiga personer bakom varje skärm och som sådana så tjänar vi på att behandla varandra med respekt. Men jag tror inte det hjälper att säga kan inte alla bara vara snälla mot varandra. Jag tror vi behöver bättre digitala lagar, vi behöver diskussioner om debattklimat, vi behöver politiker som tar tag i dessa frågor och vi behöver ett polisväsende som inte arkiverar anmälningar om hot på nätet i en hög utan som sätter in det i ett sammanhang och ser att det är frågor värda att ta på allvar.

//Åsa

idéen om den neutrala tanken

Idag blossade det upp en debatt då dagens media gick ut med nyheten om att journalisterna på DN förbjuds använda sig av ordet hen i nyhetstext. Ni kan läsa om det här och här. I artikeln citeras Åsa Tillberg såhär “Visst kan man tycka att det är praktiskt och det är mycket möjligt att hen blir ett vedertaget begrepp så småningom. Men det är inte DN:s uppgift att gå i bräschen för hen som fortfarande kan uppfattas som ett querpolitiskt ställningstagande. Många läsare riskerar att haka upp sig på detta ord och tappa fokus från det som artikeln verkligen handlar om”

Men här tycker jag mig se ett tankefel för att bestämma att ordet hen inte får användas är inte motsatsen till ett ställningstagande, det är ett tydligt ställningstagande mot någonting. Så det blir inte som om de inte tar politiskt ställning. Nu anser jag att det inte finns några neutrala tankar, om vi tar ett mer oladdat exempel om bananer så kan man se det såhär. De flesta människor i Sverige har antagligen vid minst ett tillfälle ätit en banan. Bland dessa människor finns det de som tycker att bananer är hur gott som helst, de som tycker att det är helt ok och dem som inte tycker om bananer alls. Inget av detta är neutralt, att tycka jättemycket om eller att avsky det är lite starkare ställningstaganden än att bara tycka det ok, men de är alla lika mycket ett ställningstagande. Men så finns de dem bland bananälskarna som inte förstår hur någon inte kan tycka om bananer och vill få alla att tycka som dem. Det finns de bland bananhatarna som tycker att bananer är såpass äckligt att ingen borde äta bananer överhuvudtaget. Sen finns det förstås dem som tycker att var och en får tycka som de vill i den frågan ät bananer eller låt bli och låt andra göra som de vill. Inget av dessa resonemang är neutralt, men den som tycker att andra ska få göra sitt val är väl den som är det närmaste en neutral som vi kan komma i sammanhanget. Det är även det resonemang som är mest liberalt.

Så om vi då återkommer till förbudet mot hen i nyhetstext så tidigare innan denna officiella policy kom till så verkade det fungera så att varje journalist själva gjorde sitt val, vissa använde hen, andra skrev han eller hon och kanske var det någon som använde sig av vederbörande eller personen. Alltså en situation där tidningen som helhet inte tog ställning utan där flera alternativ gjordes tillgängliga. Ett queerpolitiskt ställningstagande hade det kunnat vara om de tvingat sina journalister att använda hen, men detta var inte fallet. Nu är det ett konservativt ställningstagande där man istället säger att ni får inte använda hen. Den enligt egen utsaga oberoende liberalen väljer att gå i bräschen inte för hen utan mot hen, vilket helt plötsligt ger det hela mycket mera politisk laddning än vad som är nödvändigt.

Annars finns det ju andra sätt att hantera frågan på Jan Helin på aftonbladet säger såhär – “Aftonbladet har samma policy för hen som för andra nyord, vilket betyder att det ska hanteras med förnuft och känsla av redaktörerna, säger han till dagensmedia.se.”

Och Svenska Dagbladets chefredaktör Lena K Samuelsson säger så här

“– Jag ser inte alls något behov av att införa ett sådant förbud eller policy mot “hen”. Jag har fullt förtroende för att min nyhetsredaktion och mina skribenter både kan hantera “hen” och andra nya ord på ett relevant och vettigt sätt, säger hon till dagensmedia.se och fortsätter:

– Samtidigt är det viktigt att nyhetsjournalistiken är tydlig och begriplig, men jag tror att vi kan hantera det på ett annat sätt än med förbud och policies.”

Till sist om man vill läsa mer om hen ur en språklig synvinkel så har vemihelvete skrivit bra här.
Om du tänker hävda det onaturliga med ett könsneutralt pronomen så tänker jag citera en för mig än så länge okänd på twitter (springer jag på källan så creddar jag då)
“Pojkvän, flickvän, partner.
Mamma, pappa, förälder.
Pojke, flicka, barn.
Syster, bror, syskon.
Hon, han, hen.
Svårare än så är det inte.”

och för den som vill hävda att förekomsten av könsoberoende tredjepersonspronomen förvirrar så har jag en länk till en karta på wals som visar på att de språk som anger kön i pronomen är i minoritet.

Men i alla fall tankar är inte neutrala oavsett om det är tankar som delas av de flesta eller bara ett fåtal och att utmana sina tankemönster ibland är bara nyttigt.

/Åsa