Politisk depression, politisk smeprission

Apropå det där med tankar kring debatt så tänkte jag sno uttrycket politiskt deprimerad. När jag var i högstadie- och gymnasieåldern så var jag engagerad i ett av våra politiska ungdomsförbund, jag blev vice ordförande i vårt elevråd, organiserade temadagar, var med i amnesty etc. Samtidigt så mådde inte jag så bra, några år med mobbing och det faktum att jag var tonåring gjorde att jag blev deprimerad och fick ångest. Jag la efter ett tag ner allt, skola, engagemang och att titta på nyheter. Allt politiskt blev för personligt och jag kunde ha dåligt samvete för allt i samhället som var fel. Numera kan jag ta del av debatt och trista nyheter utan att bryta ihop men jag är nog känsligare än många andra för pajkastningsdebatt. Idag skulle jag nog inte få dåligt samvete av en resa till västindien för jag vet att jag flyger ganska lite och lever ganska medvetet men för några år sen var det annorlunda. Men till stor del så har jag tagit mitt engagemang och flyttat det från omvärlden till mig själv, mitt miljöengagemang innebär att jag försöker leva ekologiskt hållbart, min feminism/ekvivalism gör att jag försöker vara medveten om mitt eget beteende etc. Jag tänker att om jag lever enligt mina normer så kan jag långsamt förändra något utan att behöva stånga huvudet blodigt i kamp mot annat. På något sätt är jag för känsligt för att inte bry mig, men för att känsligt för att klara av att bry mig utan att gå sönder, men det blir bättre. Kanske är det därför ett bra debattklimat är så viktigt för mig, jag vill förändra men jag behöver bra förutsättningar för att kunna göra det.

Vad gillar ni förresten mitt projekt från träslöjden i nian? fick mvg tack vare den i alla fall så jag förstår inte varför vissa påstår att feminismen inte leder till något gott 😉

/Åsa

Advertisements

Mat och konsumtion…

Idag har jag ägnat mig åt vara uttråkad, David är på något flygevent, jag är ännu inte tillräckligt frisk för att träna och alla är upptagna. Började läsa Ensemble c’est tout eller tillsammans är man mindre ensam som den heter på svenska, tänkte att jag ska försöka underhålla franskan lite så jag inte tappar allt.

Tittar just nu på Escape to River Cottage, nu har jag fastnat i ett ämne igen jag fick nämligen en idé när jag tittade på The People’s Supermarket som gick på SVT i veckan (finns tyvärr inte på svtplay men är inte omöjligt att hitta på andra sätt). Jag har ju länge haft tankar och idéer om allt det som vi stoppar i oss, om konsumtion och nu tror jag att jag har en idé om vad jag ska göra med dessa tankar. Dessutom hittade jag via Bondens Egna marknads facebooksida till en blogg Husfadern som kom sig av ett projekt där Petter försöker klara sig utan att handla något via Coop, Ica etc. utan istället handla det han behöver direkt från producenten, jag skulle själv varken vilja, orka eller ha möjlighet att leva så men jag tilltalas ändå av idéen om någon slags småskalighet. Det faktum att stora delar av världens befolkning svälter samtidigt som en annan del av densamma blir överviktig och slänger ofantliga mängder mat. Mat som tas fram på ett sådant sätt att den blir näringsfattig bara för att våra butiker ska ha dignande hyllor av perfekt formade frukter och grönsaker. Det är inte annat än sjukt och även om alla inte kan leva som Petter gör så måste det finnas ett annat sätt att leva och vi borde kunna förändra vårt förhållande till och känsla för den mat vi äter.