Tankar i kölvattnet av operasexismdebatten…

När Operasexismdebatten dök upp tänkte jag på en sak (det gör inget att jag är sen på bollen för det är inget direkt inlägg i debatten) och det var att regissören försökte använda till sitt försvar att han var bög. “När jag angav Lady Macbeth som ett exempel på det dominerande manliga anslaget försvarade sig Göteborgsoperans dramaturg Göran Gademan dels med att sopranen var med på det och att regissören och dramaturgen, han själv, var bög. Det var inte bara jag i panelen som reagerade. Det är ju resultatet som räknas.” Det är på inget sätt självklart att man har en syn på manligt och kvinnligt som bryter mot normen bara för att man är homosexuell, på samma sätt som att långt ifrån alla kvinnor är feminister. Jag har hört en manlig homosexuell kollega spekulera i om en person som anser sig vara straigth men som gärna bär färgglada byxor och inte direkt har en machostil egentligen skulle vara bög just på grund av sin klädstil. Men preferenser när det kommer till färg på byxorna har nog mycket lite att göra med preferenser i kärlekslivet även om en mer avvikande klädstil kanske har vunnit en större acceptans i hbtq-samhället.

På samma sätt kan jag ifrågasätta de antifeminister som överför åsikter som framförts av enskilda kvinnor till att gälla den ganska så breda skara människor som kallar sig feminister. Kollektivet feminister är ingalunda en grupp med människor som alla delar samma åsikter, det är en brokigt skara människor, både män och kvinnor i olika åldrar och med olika perspektiv på såväl vad feminism är, vad som kännetecknar män och kvinnor, vad man vill åstadkomma och på vilket sätt man vill åstadkomma det på. Jag skulle gärna se en debatt eller kanske snarare en diskussion där man i mycket högre grad var redo att lyssna, ta in, fundera, fråga och faktiskt försöka förstå varandras synpunkter utifrån vad de säger snarare än en polemik där man läser in allt annat som alla andra har sagt i frågan, lägger ord i munnen på den andra. Hellre följdfrågor och förklaringar av att jag tycker så här och så här därför och därför och vad tror du om det.

En av mina favoritbloggare när det kommer till feminism, könsfrågor och genus Hannah som driver bloggen One way communication försöker till stor del åstadkomma detta genom att bara tillåta kommentarer som bidrar till ett bra debattklimat (alltså avvikande åsikter får gärna ta plats men du får inte använda vilken typ av retorik som helst) tyvärr så har hon på sistone tillåtit några debattörer av det slag som får mig att strunta i att läsa kommentatorsfältet.

Men i alla fall kan vi komma överens om att bara för att en person har ett attribut eller är en del av en grupp så innebär inte det att den på grund av det har en viss livsåskådnng, världssyn, och vissa åsikter. Bara för att alla behöver mat för att överleva så betyder inte det att alla har samma syn på mat och kosthållning och på samma sätt gör inte ditt kön dig till feminist eller antifeminist och din läggning gör inte att du automatiskt immun mot kritik angående sexism.

/Åsa

One thought on “Tankar i kölvattnet av operasexismdebatten…

  1. Pingback: pragmadialektik, debattklimat och konsten att lyssna… | asansvarld

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s