Så fort jag går på konsert (och nu var det ingen renodlad sådan och ändå kom känslan fram) så brukar jag känna och tycka att jag behöver göra det oftare. För den där känslan när jag sitter med ett leende från ett öra till ett annat är fantastiskt. Men jag känner mig alltid för fattig och ouppdaterad så det blir alltför sällan av nu för tiden. Men jag tror att om jag får hålla med med goda smaker, njuta av musik (och alltså inte bara ha på det i bakgrunden) och får skriva lite så kommer jag vara väldigt lycklig. För egentligen är jag ganska enkel små enkla saker som när solen äntligen känns ordentligt efter en lång vinter, eller en låt som går rakt in i hjärtat, eller en perfekt behandlad choklad eller kaffe kan verkligen få hjärtat att sjunga och mig att trivas.
Och när man vet vad som gör en glad borde det inte vara så svårt att få till det. Men ibland är det det ändå, men kanske ska jag skriva ner alla dem här sakerna, göra lite mer målsättningar kring det och inte bara låta tröttman ta över. För trötthet som resulterar i att man inte gör någonting leder ofta till mer trötthet. Jag tycker att det verkar onödigt att apatiskt låta så mycket liv passera när det finns potential till så mycket mer. När jag har det där leendet i mig, när till och med en sorglig låt kan göra mig lycklig bara den är tillräckligt vacker. Det finns så mycket mer än det där ingenting inombords och på något sätt måste jag börja få fram det mycket mera.
/Åsa
asansvarld 