lite uppdatering

Befinner mig i malmö på överliggning nu, på vägen ner fick min iphone ett nervsammanbrott och den sa att den inte tänker samarbeta innan jag synkar den med min dator hemma, då känns det fint att jag inte slutar förrän 22.57 imorgon kväll.

Tänkte åka över till köpenhamn imorgon, ska träffa Miranda för att fika på Coffee Collective, lär köpa med mig lite kaffe trots att jag egentligen har så jag klarar mig hemma men deras kaffe är inte det lättaste att hitta hemma och när det finns så blir det såpass dyrt att det inte riktigt känns värt det. Tänkte passa på att titta lite i centrum, hittade ett helt underbart te-ställe när jag och mamma var i Köpenhamn för något år sen förhoppningsvis klarar jag av att hitta tillbaka.

Har helt sjukt ont i armen nu, det domnar och har sig en massa så ska boka tid hos läkaren och ta tag i det där med att få en karpaltunneloperation nu är det snart ett halvår som det krånglat och jag pallar inte mycket mer.

Sen på lördag morgon ska jag ut och åka tåg alldeles privat hoppas att jag klarar åka utan att känna mig allt för jobbskadad, brukar vara problem med den saken, slappnar sällan av utan lägger märke till allt. Ska iaf till Mariestad för att hälsa på syster med familj.
/Åsa

Advertisements

Hur vi lär oss värdera utseende och vikten av kanske värdera även andra saker…

http://fitnessguru.se/osa/26137-hur-vi-laer-oss-vaerdera-utseende-och-vikten-att-kanske-vaerdera-andra-saker-ocksa

Publicerat 29/3-11, lägger även till tipset om denna text som tar upp problemet på ett utmärkt sätt: http://www.smh.com.au/lifestyle/dont-dumb-girls-down-20110829-1jh86.html

När jag var liten fick jag då och då pengar av okända tanter och farbröder på bussen, detta ”för att jag var så söt” min syster som är fyra år äldre hatade mig då. I efterhand ser jag beteendet som rätt sjukt, för även om de säkerligen menade väl så kan jag ifrågasätta vilka signaler det sände ut egentligen. För allt vi säger och gör vittnar om någonslags grundläggande värderingar, det befäster eller provocerar normer. Allt mellan att något benämns som bögigt, tjejigt att vi hela tiden berättar att någon är söt men inte att den är rolig, smart, underbar etc. sänder ut signaler om vad som anses rätt och fel, önskvärt och inte önskvärt. Så i handlingen att ge mig pengar, eller att gratis ge mig de vykort man egentligen sålde bara för att jag var så söt, så säger man att det är en önskvärd egenskap att vara söt, något som man som tjej ska sträva efter.

Min farmor kommenterade gärna kroppar och utseenden, hon menade nog inget illa då hon var en trevlig dam och mycket grundade sig nog i hur hon själv kände kring utseende och kroppen men likväl blir det lätt fel. När min syster kommit tillbaka efter sitt utbytesår i USA hade hon gått upp en del i vikt, farmor sa till någon väninna så att syster hörde det att när Ullis kom hem från USA såg hon ut som en spärrballong. Hon sa även så syster hörde det, ja Åsa är mitt sötaste barnbarn, ja du är ju söt du också. Tror ni hon kände så. Det många inte inser är att små kommentarer lämnar stora spår, det är inte bara att man är söt eller inte söt det är all värdering som ligger i orden. För ord som söt, smal, har inte bara denotationer alltså en faktiskt betydelse utan även konnotationer som är de värderingar som vi lägger i ett ord.

Ibland har jag ett ideal och en dröm om en värld med mindre ideal eller kanske snarare en med flera accepterade ideal. Där kanske det viktigaste vi strävar efter med våran kropp är att den ska vara frisk och stark och bära oss väl genom livet och sen får det där med hur kroppen ser ut komma i andra hand. Fast visst vill jag ha en snygg, smal och vältränad kropp, men när det kommer till kritan så vill jag mest av allt att den ska vara frisk, stark och bära mig väl genom livet, det vill nog de flesta men problemet är att det glöms bort när man är frisk.

Min tanke är nog i alla fall den att det vore bra om det där med kroppar och utseende inte blev så laddat, om inte begreppen kring det laddades med så mycket värderingar. Kanske om vi såg kroppen som lite mera av en vän så skulle vi ta hand om den bättre utan att tänka så många dumma tankar om den. Man vill ju vara snäll mot sin vän och varken att övergöda den eller att svälta den är särskilt snällt. Inte heller att tvinga den till sånt som den vägrar eller att låta den passiviseras i en soffa. Men istället så blir kroppar något vi dömer och bedömer, något som ska granskas och tyglas och lyckas vi inte med det så straffar vi den.

När jag var yngre så bedömdes jag ofta efter hur jag såg ut, jag fick höra massor med kommentarer till mitt utseende. Jag fick veta att jag inte skulle kunna äta så för evigt för då skulle jag gå upp i vikt, jag fick höra hur smal jag var. Jag har aldrig haft några ätstörningar men nog har jag bedömt min kropp mycket. Jag har även tyckt att jag inte behövde träna för jag var ju redan smal, för det som förmedlades var inte glädjen över att träna, röra på sig och att vara frisk. Jag har skrutit med att jag fick in handen under revbenen, för att vara smal var ju bra och det sades inte att man borde ha muskler där som gör att man inte kan göra så.

Självklart ska man kunna ge en komplimang utan att det är fel, men ibland kanske vi ska tänka på att ge komplimanger även för sådant som inte är kopplat till utseende. Och självklart ska vi kunna säga till när vi tycker att någon behandlar sin kropp fel, men vi kanske ska tänka på hur och med vilka motiv vi säger det. Ofta är det ju hälsa så varför inte rikta in det på det.

För det kan ju inte vara rätt att det finns ett enda ideal, en mall som du ska rätta dig efter oavsett hur din kropp ser ut vad dina förutsättningar är och vad du själv vill. Jag såg en kommentar på Elsa Billgrens blogg som löd något sånt här: ’Vad roligt att du vågar vara tjock’ i min värld är inte Elsa tjock utan kurvig, hon äter det hon vill utan att frossa och simmar då och då, hon verkar må bra och trivas i sin kropp så vad är då poängen med att kommentera, hon håller vikten bra och trivs och när man kommenterar så där så blir det som att tvinga på någon sina värderingar.

Det skulle vara så skönt om vi hade det så att man fick trivas oavsett om man var smal, muskulös, kurvig, senig etc. om det som sades om andras kroppar sades av omtanke och inte av en önskan att få in en till i fållan. Då skulle det vara så mycket lättare att veta att den som försöker förändra sin kropp gör det av sin egen vilja och inte bara av vilja att passa in i det ideal som råder där den befinner sig nu.

Söta Elsa

Några som skriver bra om det där med synen på utseendet och på vilket sätt vi bekräftar det är Helt Kokko
En föredetta anorektiker som pratar så bra och fint om det och allt som hör till är Tuva Minna Linn lyssna gärna på ljudklippet hon pratar bra och blandar det med vacker musik

Det där med att gilla saker med sig själv blir enklare den dag du faktiskt gillar dig själv…

Inlägget är från början publicerat på min blogg på fitnessguru.se och skrevs i samband med att det var en kampanj där man skulle säga tre bra saker med sin kropp.

http://fitnessguru.se/osa/33202-det-dar-med-att-gilla-saker-med-sig-sjalv-blir-mycket-enklare-den-dag-du-faktiskt-gillar-d#comment-count

Jag har nog haft tur på vissa sätt, bortsett från en misslyckad kålsoppediet som hon och pappa körde en gång så har min mamma aldrig bantat. Hon var ganska normalviktig till det att sköldkörteln började krångla och jag har aldrig någonsin hört henne beklaga sig över sin kropp, hon har knappast några problem att visa sig utan smink etc. Pappa var politiskt engagerad och vi har alltid diskuterat mycket hemma vid köksbordet. Jag har lärt mig ifrågasätta och genomskåda saker. Så den påverkan media har haft på min kroppsbild har nog varit väldigt mycket mindre än om jag haft andra uppväxtförhållanden.

Visst har jag haft något komplex, när jag var yngre gillade jag inte mina vader och hade helst svarta strumpbyxor över för att förminska dem. Men min kropp har varit min kropp och jag är rätt ok med den. Jag kan komma på mer än tre bra saker med den. Inte med det sagt att jag inte bryr mig om utseende eller någonsin vill förändra något, men jag låter mig inte styras av negativa tankar om min kropp.

Jag tycker nog att det viktigaste med våra kroppar är att de är friska och starka, tar oss ut på massa äventyr och att utseende kommer i andra hand. Om någon nu tänker att jag är överdrivet politiskt korrekt nu så kan jag säga såhär, med det menar jag inte att jag inte bryr mig om utseende för det gör jag men jag har haft tillräckligt med problem med rygg, nacke, handled, etc. för att känna att jag vore väldigt tacksam om jag kunde gå omkring utan att ha ont någonstans. Jag är rätt tacksam att jag kan använda kroppen trots att den ofta gör ont men allra mest längtar jag efter en hel kropp.

Våra kroppar är fantastiska i vad de klarar med, vad de kan läka etc. så att sända dem en tanke av tacksamhet är inte helt fel. Kanske är det här många behöver börja att liksom inse att deras kroppar är bra och med allt de kan göra skänker mycket glädje. Kanske är det då lättare att acceptera sina för små bröst, eller för breda höfter eller vad man nu hakat upp sig på och helt plötsligt börja se det som är fantastiskt.

Jag vet inte vad såna här utmaningar med att säga tre saker man gillar med sin kropp har för effekt. Jag tänker att det mesta bottnar i låg självkänsla och att då bara bekräfta det yttre och inte jobba med grunden till varför man inte accepterar sig själv leder nog ingenstans. Absolut inget fel med att uppmärksamma det bra med sin mage, rumpa eller vad det nu är men om det stannar där kommer man nog aldrig nå ända fram. För självförtroende har med värdering av våra förmågor och så att göra och självkänsla är vår grund i hur vi värderar vår person helt utan prestationer och bara som vi är. Ska man älska sig själv tror jag att det finns ett värde i att börja inifrån. För allt mellan komplex, känslan att man måste prestera för att räcka till etc. grundar sig i låg självkänsla och det är där man behöver börja jobba. Att lära sig älska sig själv oavsett vad man gör eller hur man ser ut.

När den tryggheten finns så kan man åstadkomma vad som helst, ta risken att misslyckas och chansen att lyckas och göra det man mår bra av.

/Åsa (110603)