Om det där med träning…

Jag har ju som sagt bloggat lite om träning tidigare, dock så blev det mindre av det när jag liksom inte tränade något. Jag är fortfarande en tränande individ men när för många delar av kroppen brakar ihop samtidigt så är det ibland svårt att hålla ångan uppe. Så när ryggen inte velat vara med, samtidigt som jag har haft inflammation i båda armarna och sen har benen fått en liten muskelbristning på det så har det där med alternativträning känts långt bort. Men efter massagen så fick jag som sagt bort min låsning, benen börjar kännas mycket bättre och armarna ska nog klara lite bibelastning iaf så nu ska jag komma igång lite smått igen. Jag tänker nog börja med att bara få in rörelsen i livet igen, promenader, lite hemmaövningar, kanske ta tag i det där med sjukgymnastik och något spinningpass eller så, så jag får in lite rutin igen och inte överanstränger någon av mina lite mera ilskna kroppsdelar.

Kroppen är ju gjord för att röra på sig och när jag tränar mår jag så mycket bättre så självklart ska jag vara aktiv i vardagen. Jag kom till och med ut på en liten morgonpromenad imorse trots att regnet gjorde att jag såg ut och kände mig som en blöt hund vid hemkomsten.

Advertisements

Åsa och uppskjutarsjukan….

Apropå mig och det där med studier så är det så att jag haft en del problem med det där att prestera tidigare när jag pluggat. Problemet är inte att uppgifterna jag gör inte blir bra (även om det självklart kan förbättras), problemet ligger i att uppgifterna ofta inte görs. Jag är prokrastinerare, eller kanske var för det är något jag försöker förändra och då är det antagligen inte bra om jag identifierar mig själv som sådan. Jag har prestationsångest och ofta om jag står inför något jag tycker är svårt så låter jag helt enkelt bli att prestera. Och även en relativt lätt uppgift kan bli svår om du skjutit allt framför dig och helt plötsligt ska göra väldigt mycket samtidigt och på väldigt kort tid. Självklart är detta något som i stunden det händer inte är så enkelt och rationellt som jag beskrivit det, för isåfall hade jag löst det nu. Men vi kan säga så här att jag är bra på mycket, jag är en bra människa, jag är ganska smart, analytisk och rolig. Men jag har som alla människor mindre bra sidor och har sätt att hantera vissa saker på som inte alltid är så konstruktivt. Men eftersom jag är smart så har jag insett att jag inte kan fortsätta plugga heltid, utan att ta alla poäng, med csn eller med den ständiga risken att csn dras in. Dock så är att fortsätta jobba heltid på mitt jobb och att lägga ner allt pluggandet pga dessa problem inte ett alternativ, så jag är nu tjänstledig på 50% ska läsa en kurs på 50% och tänker försöka lägga upp en planering för mig själv vecka för vecka. I min plan ingår det också att hitta en bra terapeut/psykolog med kbt-inriktning som kan hjälpa mig jobba med det här och vad mer som nu kan tänkas hålla mig tillbaka.

Om du inte har så stor koll på vad det här med prokrastinering är så kan du läsa mera här: http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/psykologi/emelie-slass-mot-sitt-uppskjutarbeteende_1644135.svd

/Åsa