Uppdatering…

Nu dröjde det ett tag mellan uppdateringarna, men så kan det gå när iphonen dör (för evigt) och man är bortrest. Kom hem sen förra fredagen och fick sätta mig och försöka återställa telefonen, packa etc. Sen på lördag morgon gick mitt tåg 9.10, spenderade förra helgen i Mariestad med syster och familj. Hade det trevligt med bak, syltkokning etc. När jag kom hem till Stockholm så åkte jag direkt till Södertörn för att hämta passerkort, sen hem i kanske 5 minuter för att lämna grejer, sen åkte jag till mor och far för att lämna de saker som de hade glömt hos Ullis och skickat med mig. Fick mig lite kallops också.

I torsdags träffade jag David som kommit hem från Italien och sin skärmflygsresa, igår var det plugg och massage innan jag åkte till David igen och åt en god middag. Och nu sitter jag och har rast i Linköping innan vi åker hemåt igen. Ska hem till David igen, ska nog försöka gå och träna också och på söndag så ska jag ha långöverliggning i linköping. Kommer sluta tidigt på måndag och då gäller det att vara effektiv med pluggande. Ska träffa Emma på tisdag för umgänge och plugg och på kvällen är det seminarium igen.

Ska försöka mig på någon lite mer intressant uppdatering än denna snart, men jag är lite trött och oinspirerad.

Advertisements

lite uppdatering

Befinner mig i malmö på överliggning nu, på vägen ner fick min iphone ett nervsammanbrott och den sa att den inte tänker samarbeta innan jag synkar den med min dator hemma, då känns det fint att jag inte slutar förrän 22.57 imorgon kväll.

Tänkte åka över till köpenhamn imorgon, ska träffa Miranda för att fika på Coffee Collective, lär köpa med mig lite kaffe trots att jag egentligen har så jag klarar mig hemma men deras kaffe är inte det lättaste att hitta hemma och när det finns så blir det såpass dyrt att det inte riktigt känns värt det. Tänkte passa på att titta lite i centrum, hittade ett helt underbart te-ställe när jag och mamma var i Köpenhamn för något år sen förhoppningsvis klarar jag av att hitta tillbaka.

Har helt sjukt ont i armen nu, det domnar och har sig en massa så ska boka tid hos läkaren och ta tag i det där med att få en karpaltunneloperation nu är det snart ett halvår som det krånglat och jag pallar inte mycket mer.

Sen på lördag morgon ska jag ut och åka tåg alldeles privat hoppas att jag klarar åka utan att känna mig allt för jobbskadad, brukar vara problem med den saken, slappnar sällan av utan lägger märke till allt. Ska iaf till Mariestad för att hälsa på syster med familj.
/Åsa

Hur vi lär oss värdera utseende och vikten av kanske värdera även andra saker…

http://fitnessguru.se/osa/26137-hur-vi-laer-oss-vaerdera-utseende-och-vikten-att-kanske-vaerdera-andra-saker-ocksa

Publicerat 29/3-11, lägger även till tipset om denna text som tar upp problemet på ett utmärkt sätt: http://www.smh.com.au/lifestyle/dont-dumb-girls-down-20110829-1jh86.html

När jag var liten fick jag då och då pengar av okända tanter och farbröder på bussen, detta ”för att jag var så söt” min syster som är fyra år äldre hatade mig då. I efterhand ser jag beteendet som rätt sjukt, för även om de säkerligen menade väl så kan jag ifrågasätta vilka signaler det sände ut egentligen. För allt vi säger och gör vittnar om någonslags grundläggande värderingar, det befäster eller provocerar normer. Allt mellan att något benämns som bögigt, tjejigt att vi hela tiden berättar att någon är söt men inte att den är rolig, smart, underbar etc. sänder ut signaler om vad som anses rätt och fel, önskvärt och inte önskvärt. Så i handlingen att ge mig pengar, eller att gratis ge mig de vykort man egentligen sålde bara för att jag var så söt, så säger man att det är en önskvärd egenskap att vara söt, något som man som tjej ska sträva efter.

Min farmor kommenterade gärna kroppar och utseenden, hon menade nog inget illa då hon var en trevlig dam och mycket grundade sig nog i hur hon själv kände kring utseende och kroppen men likväl blir det lätt fel. När min syster kommit tillbaka efter sitt utbytesår i USA hade hon gått upp en del i vikt, farmor sa till någon väninna så att syster hörde det att när Ullis kom hem från USA såg hon ut som en spärrballong. Hon sa även så syster hörde det, ja Åsa är mitt sötaste barnbarn, ja du är ju söt du också. Tror ni hon kände så. Det många inte inser är att små kommentarer lämnar stora spår, det är inte bara att man är söt eller inte söt det är all värdering som ligger i orden. För ord som söt, smal, har inte bara denotationer alltså en faktiskt betydelse utan även konnotationer som är de värderingar som vi lägger i ett ord.

Ibland har jag ett ideal och en dröm om en värld med mindre ideal eller kanske snarare en med flera accepterade ideal. Där kanske det viktigaste vi strävar efter med våran kropp är att den ska vara frisk och stark och bära oss väl genom livet och sen får det där med hur kroppen ser ut komma i andra hand. Fast visst vill jag ha en snygg, smal och vältränad kropp, men när det kommer till kritan så vill jag mest av allt att den ska vara frisk, stark och bära mig väl genom livet, det vill nog de flesta men problemet är att det glöms bort när man är frisk.

Min tanke är nog i alla fall den att det vore bra om det där med kroppar och utseende inte blev så laddat, om inte begreppen kring det laddades med så mycket värderingar. Kanske om vi såg kroppen som lite mera av en vän så skulle vi ta hand om den bättre utan att tänka så många dumma tankar om den. Man vill ju vara snäll mot sin vän och varken att övergöda den eller att svälta den är särskilt snällt. Inte heller att tvinga den till sånt som den vägrar eller att låta den passiviseras i en soffa. Men istället så blir kroppar något vi dömer och bedömer, något som ska granskas och tyglas och lyckas vi inte med det så straffar vi den.

När jag var yngre så bedömdes jag ofta efter hur jag såg ut, jag fick höra massor med kommentarer till mitt utseende. Jag fick veta att jag inte skulle kunna äta så för evigt för då skulle jag gå upp i vikt, jag fick höra hur smal jag var. Jag har aldrig haft några ätstörningar men nog har jag bedömt min kropp mycket. Jag har även tyckt att jag inte behövde träna för jag var ju redan smal, för det som förmedlades var inte glädjen över att träna, röra på sig och att vara frisk. Jag har skrutit med att jag fick in handen under revbenen, för att vara smal var ju bra och det sades inte att man borde ha muskler där som gör att man inte kan göra så.

Självklart ska man kunna ge en komplimang utan att det är fel, men ibland kanske vi ska tänka på att ge komplimanger även för sådant som inte är kopplat till utseende. Och självklart ska vi kunna säga till när vi tycker att någon behandlar sin kropp fel, men vi kanske ska tänka på hur och med vilka motiv vi säger det. Ofta är det ju hälsa så varför inte rikta in det på det.

För det kan ju inte vara rätt att det finns ett enda ideal, en mall som du ska rätta dig efter oavsett hur din kropp ser ut vad dina förutsättningar är och vad du själv vill. Jag såg en kommentar på Elsa Billgrens blogg som löd något sånt här: ’Vad roligt att du vågar vara tjock’ i min värld är inte Elsa tjock utan kurvig, hon äter det hon vill utan att frossa och simmar då och då, hon verkar må bra och trivas i sin kropp så vad är då poängen med att kommentera, hon håller vikten bra och trivs och när man kommenterar så där så blir det som att tvinga på någon sina värderingar.

Det skulle vara så skönt om vi hade det så att man fick trivas oavsett om man var smal, muskulös, kurvig, senig etc. om det som sades om andras kroppar sades av omtanke och inte av en önskan att få in en till i fållan. Då skulle det vara så mycket lättare att veta att den som försöker förändra sin kropp gör det av sin egen vilja och inte bara av vilja att passa in i det ideal som råder där den befinner sig nu.

Söta Elsa

Några som skriver bra om det där med synen på utseendet och på vilket sätt vi bekräftar det är Helt Kokko
En föredetta anorektiker som pratar så bra och fint om det och allt som hör till är Tuva Minna Linn lyssna gärna på ljudklippet hon pratar bra och blandar det med vacker musik

Det där med att gilla saker med sig själv blir enklare den dag du faktiskt gillar dig själv…

Inlägget är från början publicerat på min blogg på fitnessguru.se och skrevs i samband med att det var en kampanj där man skulle säga tre bra saker med sin kropp.

http://fitnessguru.se/osa/33202-det-dar-med-att-gilla-saker-med-sig-sjalv-blir-mycket-enklare-den-dag-du-faktiskt-gillar-d#comment-count

Jag har nog haft tur på vissa sätt, bortsett från en misslyckad kålsoppediet som hon och pappa körde en gång så har min mamma aldrig bantat. Hon var ganska normalviktig till det att sköldkörteln började krångla och jag har aldrig någonsin hört henne beklaga sig över sin kropp, hon har knappast några problem att visa sig utan smink etc. Pappa var politiskt engagerad och vi har alltid diskuterat mycket hemma vid köksbordet. Jag har lärt mig ifrågasätta och genomskåda saker. Så den påverkan media har haft på min kroppsbild har nog varit väldigt mycket mindre än om jag haft andra uppväxtförhållanden.

Visst har jag haft något komplex, när jag var yngre gillade jag inte mina vader och hade helst svarta strumpbyxor över för att förminska dem. Men min kropp har varit min kropp och jag är rätt ok med den. Jag kan komma på mer än tre bra saker med den. Inte med det sagt att jag inte bryr mig om utseende eller någonsin vill förändra något, men jag låter mig inte styras av negativa tankar om min kropp.

Jag tycker nog att det viktigaste med våra kroppar är att de är friska och starka, tar oss ut på massa äventyr och att utseende kommer i andra hand. Om någon nu tänker att jag är överdrivet politiskt korrekt nu så kan jag säga såhär, med det menar jag inte att jag inte bryr mig om utseende för det gör jag men jag har haft tillräckligt med problem med rygg, nacke, handled, etc. för att känna att jag vore väldigt tacksam om jag kunde gå omkring utan att ha ont någonstans. Jag är rätt tacksam att jag kan använda kroppen trots att den ofta gör ont men allra mest längtar jag efter en hel kropp.

Våra kroppar är fantastiska i vad de klarar med, vad de kan läka etc. så att sända dem en tanke av tacksamhet är inte helt fel. Kanske är det här många behöver börja att liksom inse att deras kroppar är bra och med allt de kan göra skänker mycket glädje. Kanske är det då lättare att acceptera sina för små bröst, eller för breda höfter eller vad man nu hakat upp sig på och helt plötsligt börja se det som är fantastiskt.

Jag vet inte vad såna här utmaningar med att säga tre saker man gillar med sin kropp har för effekt. Jag tänker att det mesta bottnar i låg självkänsla och att då bara bekräfta det yttre och inte jobba med grunden till varför man inte accepterar sig själv leder nog ingenstans. Absolut inget fel med att uppmärksamma det bra med sin mage, rumpa eller vad det nu är men om det stannar där kommer man nog aldrig nå ända fram. För självförtroende har med värdering av våra förmågor och så att göra och självkänsla är vår grund i hur vi värderar vår person helt utan prestationer och bara som vi är. Ska man älska sig själv tror jag att det finns ett värde i att börja inifrån. För allt mellan komplex, känslan att man måste prestera för att räcka till etc. grundar sig i låg självkänsla och det är där man behöver börja jobba. Att lära sig älska sig själv oavsett vad man gör eller hur man ser ut.

När den tryggheten finns så kan man åstadkomma vad som helst, ta risken att misslyckas och chansen att lyckas och göra det man mår bra av.

/Åsa (110603)

Rutiner och pluggande

Igår började jag 4.20 på morgonen, inte min favorittid på dagen/natten. Slutade redan vid tiotiden och då åkte jag hem somnade och sov bort tiden till dess att det var dags att träffa David, fick åka kommunalt då jag vaknade för sent för att hinna åka med honom från jobbet. Fixade en god och enkel middag baserat på fynd från söndagen, pasta, paprikapesto, kikärtor och lite rester av den rökta fläskfilén, smakade gott och krävde inte så mycket ansträngning. Vi stack ut på en promenad på kvällen, och stack sen hem till David där vi myste i soffan en stund och sen läste jag lite i min retorikbok  innan jag råkade somna. Blev mycket sömn den dagen, tror inte att min kropp hanterar oregelbundna vanor så bra, har haft rätt ont också och då verkar mitt sömnbehov öka.

Angående det där med mig och pluggrutiner så har jag läst lite men jag är absolut inte på banan, ni får gärna höra av er varje dag och fråga hur det gått med pluggandet idag. Gjort alldeles för lite idag och måste sätta fart. Tror jag ska använda ett tips där jag ställer klockan på 30 minuter och under den tiden ska jag jobba och därefter får jag ta en liten paus till dess att jag kör 30 nya minuter etc. Kursen nu är både precis vad jag behöver och precis vad jag inte riktigt klarar av. Vi är en ganska liten grupp så alla måste ta plats och således vara förberedda, vi ska även lämna in uppgifter varje vecka. Det är bra att jag inte kan smita undan men sämre att jag inte kan ta igen på samma sätt om jag halkar efter. Mina svårigheter blir i alla fall grundligt utmanade för tillfället.

/Åsa

Helguppdatering…

Jag har inte riktigt fått upp frekvensen på bloggandet än men det kommer väl. I lördags efter jag kommit hem från Arvika och slutat jobba för dagen stack jag bort till Kaffecompagniet där jag drack kaffe, snackade med Martin och köpte lite te. När det var dags att sticka därifrån så köpte jag med mig två kaffe och vandrade bort till Improvisation & co. som hade öppet hus, för min del var det lite av en ursäkt för att få träffa Anette då vi ses alldeles för lite. Hängde där ett tag och sen på väg därifrån så pratade jag med David som jag skulle träffa efteråt. Vi bestämde oss för att gå ut och äta och medan jag väntade på honom stack jag in på espresso house och köpte mig en kopp te och snikade till mig till el till min nästan urladdade iphone. Efter lite sökande på alltomstockholm så bestämde vi oss för att testa Abyssinya som ligger på ringvägen på söder. Maten var god, men kanske i starkaste laget för David och periodvis för mig. Men totalt sett så var det en trevlig kväll och dag.

På söndagen så gick vi upp i vettig tid och åt frukost, planen var nämligen att åka till ytterjärna och besöka Skillebyholms höstmarknad. Det var vi och ett antal andra som gick omkring, njöt av ren luft, tittade på hantverk, fikade, och handlade en massa gott. Det fanns en fin liten turkos husvagn på området där de sålde galetter och crêpes, väldigt populärt såpass att väntetiden blev lång och att de ett tag fick ta paus i beställningarna för att hinna ikapp. När vi väl fick maten så var det dock värt väntan. I övrigt så inhandlades det rotsaker, honung, mirakelkräm, kallpressad rapsolja etc. Hittade även ågatans espresso på marknaden, de serverar Johan & Nyströms kaffe och jag har varit nyfiken på dem ett bra tag. De hade bara espressobaserat kaffe där så tog en cappuccino vilken vara krämig och bra, men jag måste säga att mjölkbaserat kaffe inte är min grej riktigt och att jag nog kunde gett ett bättre omdöme om jag tagit en americano, kaffe med mjölk kan funka för min del, mjölk med kaffe är nog för andra.

Går sådär ärligt talat att ta en vettig bild på mig och David men den får vara med ändå.

När vi traskat omkring på marknaden ett tag så åkte vi vidare mot kulturhuset i ytterjärna, där vi tittade in på en utställning, kikade inne på robygge och stack in på själva kulturhuset och drack te och delade på en bulle. På väg därifrån och hem så var vi in på Saltå kvarns butik och köpte lite bröd och andra fina saker. Sen for vi hem till Stockholm och åt rostade rotsaker med rökt fläskfilé, till det drack vi ett gott rödvin och avrundade dagen på bästa möjliga sätt.

/Åsa

Köksdubier och äppelmos

Igår gjorde jag äppelmos, mamma och pappa har ju numera ett koloniland och där får de fler äpplen än de hinner göra av med så då får jag komma och hämta. Tog en påse fallfrukt att göra något med, ibland har jag varit lite för seg med att ta rätt på frukten men eftersom äppelmos är roligare än en kasse med ruttnande äpplen så tog jag tag i saken.

20110909-234006.jpg

20110909-234130.jpg

Insåg dock att utrymmesbristen är ett problem var ska jag göra av alla burkar? Får ge bort några eller trolla. Har tyvärr bara en liten köksvrå, två plattor varav den största inte fungerar när ugnen är på, minimal skåpplats, ingen ordentlig arbetsbänk etc. Jag gillar ju matlagning, bakning etc så mer utrymme vore inte helt fel, men det får bli i nästa hem.

Till alla duktiga flickor

Du är bra som du är, du måste inte prestera för att vara värd något. Ingen tackar dig för att du kör slut på dig själv innan du nått 35 års ålder. Du måste prioritera, bestäm dig för en högst två grejer att vara sjukt bra på och tillåt dig vara medelmåttig inom något annat. Tänk dig att ditt liv, din tid, din energi är ett cirkeldiagram, får något ta mer plats så naggar det på något annat, du kommer inte undan. Det är ingen annan som kräver perfektion av dig, det är bara du och du är den med makten över dig själv så du kan ändra på det. Förresten så gillar vi människor inte det perfekta, vet du varför? För vi kan inte identifiera oss med det.

Sen om du tycker att alla andra verkar ha allt och ha så perfekta liv så har du fel, du vet inte allt och de använder precis som du fasaden som ett skydd. Våga släpp garden och våga göra misstagen, världen finns kvar precis som innan. Våga be om hjälp och våga erkänna när du är svag, du får mer stöd än du tror.

Du är fantastisk! Du kan åstadkomma och vara så mycket. Men du kan inte vara bästa mamman, vännen, dottern, flickvännen, kollegan, snyggast, smartast, i full kontroll, med ett perfekt hem, perfekta kläder och perfekt kropp på samma gång. Du måste börja lyssna på ditt inre, vad vill du och vad vill du allra mest. Glöm vad du tror förväntas av dig, fundera på vad du vill och varför du vill det. Välj! Välj vad du vill göra, vem du vill vara och var medveten om varför du vill det. Skratta, känn glädje, älska dig själv, vet ditt värde, var din egen bästa vän och gråt om du behöver det.

Försök inte vara allt på en gång, utan njut av det du är. Ta till vara på det du har. Kom ihåg, du duger, du är värdefull och det är inget du behöver bevisa utan det bara är så.

/Åsa

20110909-230510.jpg

Om det där med träning…

Jag har ju som sagt bloggat lite om träning tidigare, dock så blev det mindre av det när jag liksom inte tränade något. Jag är fortfarande en tränande individ men när för många delar av kroppen brakar ihop samtidigt så är det ibland svårt att hålla ångan uppe. Så när ryggen inte velat vara med, samtidigt som jag har haft inflammation i båda armarna och sen har benen fått en liten muskelbristning på det så har det där med alternativträning känts långt bort. Men efter massagen så fick jag som sagt bort min låsning, benen börjar kännas mycket bättre och armarna ska nog klara lite bibelastning iaf så nu ska jag komma igång lite smått igen. Jag tänker nog börja med att bara få in rörelsen i livet igen, promenader, lite hemmaövningar, kanske ta tag i det där med sjukgymnastik och något spinningpass eller så, så jag får in lite rutin igen och inte överanstränger någon av mina lite mera ilskna kroppsdelar.

Kroppen är ju gjord för att röra på sig och när jag tränar mår jag så mycket bättre så självklart ska jag vara aktiv i vardagen. Jag kom till och med ut på en liten morgonpromenad imorse trots att regnet gjorde att jag såg ut och kände mig som en blöt hund vid hemkomsten.

Åsa och uppskjutarsjukan….

Apropå mig och det där med studier så är det så att jag haft en del problem med det där att prestera tidigare när jag pluggat. Problemet är inte att uppgifterna jag gör inte blir bra (även om det självklart kan förbättras), problemet ligger i att uppgifterna ofta inte görs. Jag är prokrastinerare, eller kanske var för det är något jag försöker förändra och då är det antagligen inte bra om jag identifierar mig själv som sådan. Jag har prestationsångest och ofta om jag står inför något jag tycker är svårt så låter jag helt enkelt bli att prestera. Och även en relativt lätt uppgift kan bli svår om du skjutit allt framför dig och helt plötsligt ska göra väldigt mycket samtidigt och på väldigt kort tid. Självklart är detta något som i stunden det händer inte är så enkelt och rationellt som jag beskrivit det, för isåfall hade jag löst det nu. Men vi kan säga så här att jag är bra på mycket, jag är en bra människa, jag är ganska smart, analytisk och rolig. Men jag har som alla människor mindre bra sidor och har sätt att hantera vissa saker på som inte alltid är så konstruktivt. Men eftersom jag är smart så har jag insett att jag inte kan fortsätta plugga heltid, utan att ta alla poäng, med csn eller med den ständiga risken att csn dras in. Dock så är att fortsätta jobba heltid på mitt jobb och att lägga ner allt pluggandet pga dessa problem inte ett alternativ, så jag är nu tjänstledig på 50% ska läsa en kurs på 50% och tänker försöka lägga upp en planering för mig själv vecka för vecka. I min plan ingår det också att hitta en bra terapeut/psykolog med kbt-inriktning som kan hjälpa mig jobba med det här och vad mer som nu kan tänkas hålla mig tillbaka.

Om du inte har så stor koll på vad det här med prokrastinering är så kan du läsa mera här: http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/psykologi/emelie-slass-mot-sitt-uppskjutarbeteende_1644135.svd

/Åsa