Hunger och studier…


Jag har denna vecka varit duktig och faktiskt tränat tre gånger, ett boxpass och två gånger joggat. Har dock upptäckt att det förvärrat det där med att jag känner mig hungrig jämt. David är cirka 40 centimeter längre än mig och väger cirka 40 kg mer än mig men ändå verkar jag för tillfället stoppa i mig mer att äta än vad han gör. Känns absurt. Vi har varit i sickla idag och fixat en ny grill till Davids bil samt gjort lite ärenden. Och sen har vi städat hemma hos honom. Nu skulle jag sitta och plugga lite men kunde inte koncentrera mig på grund av att jag var så hungrig. Äter knäckemackor och längtar till glassen med björnbär som vi ska äta snart. Har läst lite i en av mina kursböcker om en teknik som kallas flödesskrivning som jag funderar på att testa för nu är det så att när det kommer till vissa texter kommer jag inte ens igång för att jag har så höga krav på mig själv och det jag skriver. Fanns rent allmänt tips på hur man kan använda skrivande i inlärningsprocessen. Har två seminarier kvar och en del skriftliga saker som ska in så behöver sätta fart nu.

Nu ska jag se om det inte kan vara dags för den där glassen snart, min mage skriker på mig nämligen även efter tre knäckemackor.

/Åsa

– Posted using BlogPress from my iPhone

Advertisements

Hyllningstal!

Som jag nämnde i förra inlägget så fyllde världens bästa David 30 år igår. Till nästa gång på retoriken ska vi hålla ett lovtal så jag tänkte att jag skulle öva lite, då uttrycka känslor inte alltid är min starka sida och då jag gärna hyllar min David. Jag tycker ibland att känna saker, att göra sig sårbar, att släppa in och lita på någon är något av det svåraste som finns, men det är värt det på grund av bland annat detta:

Jag älskar hur vi alltid har något att prata om.

Jag älskar hur vi alltid lär oss saker av varandra.

Jag älskar hur vi utmanar varandra.

Jag älskar ditt tålamod med mig.

Jag älskar hur du blivit min bästa vän.

Jag älskar att vara nära dig.

Jag älskar att vakna upp bredvid dig.

Jag älskar hur det vi har får mig att jobba förbi mina rädslor.

Jag älskar hur vi utvecklas tillsammans.

Jag älskar hur du får mig att skratta.

Jag älskar hur jag kan slappna av med dig.

Jag älskar allt vi kommer att göra, allt vi kommer att bli och framtiden.

Helt enkelt jag älskar dig!

/Åsa

veckan som gick…

Har varit en bra och fullspäckad vecka. I måndags så gick jag på ett boxpass, för massa år sen så gick jag massor på box för Niklas på forsgrénska men nu var det länge sen. Var ett jätteskönt pass men var inte tillräckligt slut efteråt så promenerade hem från globen, tog cirka en timme. I onsdags så träffade jag Emman efter jobbet för fika och kaffeinhandling på kaffecompagniet och sedan för glass och sorbet på kungsholmens glassfabrik. Sen hem en kort sväng och därefter träffa David och åka mot Ekerö där vi åt middag och sen åkte och hämtade en säng. En sväng in på ikea för att köpa madrasskydd och större underlakan. Sen hem till David och kämpa med att få in sängen i hissen, sängen är 160*220 och hissen var inte riktigt anpassad för det fick ta av två av benen och jobba lite för det men till slut gick det. Var jätteskönt sen när vi fått den på plats och vi till slut hade plats på bredden och David hade plats på längden.
Torsdag morgon åkte jag hem och tittade på biggest loser, joggade och gjorde klart min uppgift inför seminariet. Sen gjorde jag mig iordning åkte in mot centralen och promenerade till stadshuset där jag mötte David som fyllde 30 år. Vi satt nere vid vattnet till dess att en våg kom och blötte ner nästan hela mig, så då promenerade vi bort till bilen där jag la av mig lite saker och sen promenerade vi bort till pipersgatan för att äta glass på kungsholmens glassfabrik. Sen promenerade vi bort mot söder där jag hade ett bord bokat på à la crêpe, vi drack varsin fördrink och sedan en underbar middag och efterrätt som gjorde åtminstone mig alldeles för mätt (men gott var det). Sen promenerade vi tillbaka till kungsholmen och bilen och åkte hem till David igen.

En riktigt bra vecka allt som allt.

/Åsa

Datorhaveri och nystart!

Min dator som jag nyligen formatterade om bestämde sig för att dö häromdagen. I och med att den är gammal och sliten så blev det inga återupplivningsförsök. Så nu har jag precis varit på webhallen och inhandlat nytt nätaggregat, moderkort, processor, minne, hårddisk och en dvd-brännare. Har tömt towern på innehåll och damm. Så nu är frågan kommer jag orka vänta till att David kan komma och hjälpa mig eller ska jag börja bygga på egen hand?

Tråkigt att datorn dog, tråkigt att lägga ut massa pengar men väldigt roligt att bygga dator.

/Åsa

– Posted using BlogPress from my iPhone

Uppdateringar och tankar…

Är i Mora för första gången på länge, numera har man inte noll i mottagning mellan Borlänge och Mora, någon delsträcka där det krånglade men inte värre än det brukar vara på de sträckor jag åker med x:et. Det händer saker även ute på landet, trevligt. Har ont i axeln, har nog en muskelfästesinflammation i vänster arm. Tror att jag ska ställa in onsdagens träning med PT:n och ta det nästa vecka istället och köra någon träning då jag inte belastar vänsterarmen under tiden det läker. Kanske komma igång med där joggandet nu. Imorgon när jag kommit till Stockholm ska jag möta upp Emma så ska vi hem till mig och baka en massa inför lördagens kafferep. Sen så ska jag träffa David.

Försöker hitta ett sätt att inte tänka så mycket men min hjärna går på högvarv rätt ofta. Ibland skulle det vara skönt att vara dum och kravlös, men det är inte jag. Så jag måste hitta ett sätt att hantera allt i mitt huvud. Vill hitta ett sätt att slappna av på också, släppa kontrollen ibland men det är inte så lätt. Att vara människa är inte det lättaste alltid.

Jag blev ombedd av en vän att sträva efter att leva och att vara lycklig. Sen är bara frågan hur jag uppnår det.

/Åsa

Om ansvaret för sin egen lycka, om att våga, att slappna av och om att leva…

Fick inte riktigt sagt allt jag vill säga i det förra inlägget, men kände att det fick bli två olika inlägg. Dels så vill jag inte skriva för långt, men även att det var lite så att jag ville ge en bakgrund till vem jag är för att det jag skriver ska få ett sammanhang. Jag har funderat en del på hur mycket jag kan förändras, vad man kräva av en annan människa och hur mycket ens värderingar kan skiljas åt om man är tillsammans utan att det innebär att man gör avkall på allt man tror på.

Jag är stark i tron om att vi är ansvariga för vår egen lycka. Jag måste göra mig själv lycklig, jag måste se till att tillfredställa mina behov, mina viljor, mina mål och mina drömmar. Men självklart är det viktigt med de runt omkring en, för även om någon annan inte kan göra en lycklig så innebär ju inte det att dina relationer inte har någon del i din lycka. Dels så innebär det att jag får vara tydlig med vad jag vill ha och behöver från en annan människa, jag måste ge vad jag kan för att relationen ska lyckas (gäller oavsett vilken typ av relation det handlar om). Det gäller att känna efter vad som är viktigt för mig, vad jag kan ge efter på och vad som är obligatoriskt för att det ska funka. Dels så handlar ansvaret för ens egen lycka om att på egen hand göra saker som får mig att må bra, jag kommer aldrig kunna få allt i en människa, inte kunna få allt från en människa. Men sen handlar det om kommunikation, att inte förvänta sig att någon vet vad jag känner, vill ha, behöver om jag inte förmedlar det. Sen handlar det ibland att göra ett val, att känna efter om man tror att det är värt det, att inte bara titta på nuet utan vad man tror har hänt om tio år och om utveckling verkar vara av det slag man kan leva med eller ej.

Men jag tror att jag vet vad jag vill så det handlar för min del om att våga, om att tro och om att känna tillit till att saker kommer utvecklas åt rätt håll. Ibland så får min flyktmekanism och mitt tänkande överhanden, när jag bara måste slappna av och leva.

/Åsa

Om att veta vem man vill vara, att leva medvetet och om att utvecklas…

De som känner mig väl vet att jag är vad man kallar en tänkare, periodvis är det grubblande, andra gånger är det bara att jag formulerar mina värderingar och tankar för mig själv. Det har varit väldigt mycket tänkande på senaste tiden, funderingar kring vem jag vill vara, vad jag tycker är viktigt, vad jag vill göra och hur jag vill leva mitt liv. Jag var väldigt politiskt aktiv och engagerad i min omvärld när jag var yngre, vice ordförande i elevrådet på gymnasiet, pow-wow genom ungdom mot rasism, arrangerande av temadagar, med i styrelsen både i länet och vår lokalförening i ett av de politiska ungdomsförbunden, medlem i amnesty m.m. Men när jag mådde som sämst fick jag sluta med allt, jag slutade läsa dagstidningar och jag slutade titta på nyheter. Det var inte hållbart då jag gick och hade dåligt samvete för allt dåligt i världen (kan ha tendenser till det ibland fortfarande).

Jag har fått försöka hitta allt igen, vad är mina värdering, vad har förändrats och vad är detsamma. Jag kan växla lite på en skala politiskt numera även om jag självklart lutar åt ett håll. Men det jag kan säga är att vissa saker är sånt jag nog alltid kommer bära med mig. Jag är självklart feminist, jag tycker att lika rättigheter och möjligheter är något som bör vara självklart. Även om jag är medveten om att det finns biologiska skillnader så tror jag mer på våra individuella skillnader, att man som individ får möjlighet att utvecklas och att jag kan välja vem jag ska vara. Jag tror på att man ska ge barn alla möjligheter, inte begränsa lekarna, färgerna, möjligheterna, sättet vi pratar med dem eller vilket beteende som uppmuntras.

Jag gillar självklart och bryr mig om min och andras utsida men det viktigaste är vem man är innanför. Vad man har att ge, vad man tror på, vad man förmedlar. För mig är det viktigt att vara en god människa, kanske inte att vara perfekt även om jag ibland strävat efter det, men att känna att jag kan stå för det jag gör. Att veta att jag lever ett liv som är förenligt med mina värderingar. Jag tror att man som individ hela tiden får och bör ta ansvar för sitt liv och hur man lever, men jag känner även att vi har ett ansvar utanför oss själva. Dels att vi har ett gemensamt ansvar för varandra, men också om att tänka utanför vad jag vill ha här och nu och ta ansvar för miljö och omvärld.

Jag tror att det är viktigt att fråga sig själv då och då, vad man tycker, vem man vill vara och hur man vill leva. Tankar och värderingar förändras och utvecklas, ofta har man dock en grund där man landar. Men att känna efter så man lever förenligt med sina värderingar. Om det är något som måste förändras för att man ska få det liv som man vill ha. Tanken är att man något år senare ska kunna se sig själv i ögonen och veta att man levt medvetet och ärligt mot sig själv.

/Åsa