Uppskjutarfasoner, mys och längtan till Paris…

Just nu gör jag allt förutom det jag borde göra. Dessutom är jag klantig som få. Stod och hällde upp tevatten och häller och häller till jag upptäcker att det är överfullt, ska då ta koppen och hälla ut lite av vattnet och då dundrar jag in huvudet i hörnet på en öppen skåplucka. Varför är det så svårt att plugga när man ska plugga och städa när man sak städa och så vidare? Varför börjar jag göra allting annat till dess att det är panik? Igår när jag äntligen var på väg hem från Jönköping (vi hade varit så sena dagen innan så tåget på morgonen fick ställas in och vi skulle åka tjänstetåg tillbaka men fick aldrig någon tidtabell från banverket till det tåget så till slut åkte vi pass hem med lite andra tåg) så satt jag där på tåget och kunde inte få ro till att läsa eller skriva. Började prata med en jättetrevlig resenär som satt där i kupén med mig och vi pratade om allt möjligt, film, musik, tv-serier, tåg, deadlines etc. till dess att vi var framme i Stockholm. Tåget som vi åkte pass med blev en timme sent, så total fick jag 10,17 timmar övertid på två dagar och istället för att sluta strax innan tio på förmiddagen så slutade jag vid 17 tiden. Blev direkt hem till David när jag bytt om, vi tog ett bad, lagade jättegod mat, spelade bilspel och myste så blev en trevlig kväll i alla fall.

Idag har jag gjort fisksoppa (yay, matlådan är på väg tillbaka), umgåtts med Ullis, Marcus och Estrid och undvikit att göra sånt jag borde på ett ungefär. Provat igenom delar av min garderob och bestämt mig för att rensa så jag får köpa lite nytt, för den är ganska full men ändå känns det som att det är en del som saknas. Nu ska jag försöka muta mig själv med te och lite praliner för att se om det kan få mig att göra lite nytta. Idag kom lönen, ska betala räkningar och sen tror jag att jag ska göra en liten budget inför Parisresan och så. Längtar till Paris nu, vill ha vår och värme och kärlek och mys, eiffeltorn och restaurangbesök och shopping.

Nu te, praliner och inget mera smita undan.

//Åsa

Advertisements

Kaosdag!

Idag var det kaos, gick upp fyra, tog bussen från larsberg och kom till jobbet i bra tid (tyvärr blev mina jättefina vantar kvar på bussen hoppas de kommer till hittegods sen). Väl i omklädningsrummet så ringde jag våran operativa personalledning och kollade om vårat tåg skulle rulla eller om det var inställt. Vi skulle vara behjälpliga i centralhallen, sen skulle vi åka med tåg 441 till göteborg när vi väntade på det så ringde lokföraren från det tåget vi skulle haft från början och frågade var vi var, han hade inte fått veta att tåget var inställt utan gjort i ordning tåget som vanligt. Sen så ställde de in alla tåg förbi hallsberg så blev kvar på centralen. De försökte få mig att åka till malmö och tillbaka men med vetskapen om hur det ser ut på spåren, hur lång tid det normalt tar att åka malmö tur och retur och det faktum att jag varit upp sen fyra så blev det nej, vägrade, inte populärt men produktionsledaren förstod mig iaf. Stod i centralhallen och delade ut kaffe, te och delicato och svarade på frågor så gott som det gick. Sen åkte jag en lång väg hem till gullmarsplan, därifrån till norra sköndal och sen buss mot norsborg som stannar i högdalen (tack appe för tipset) hittade en bekant Nico där vid gullmars också han bodde längs med 172:ans linje så han följde med mig. Ska man vänta på ersättningsbussarna så känns det som att man lika gärna kan promenera hem. Sen åkte jag hem och däckade i sängen, skulle egentligen gått och simmat med en kompis men vi får göra ett nytt försök någon annan dag. Har aldrig längtat så efter min tjänsteledighet som nu.

Imorgon ska jag till Jönköping, än så länge verkar de inte ställt in det tåget, får väl hålla lite koll imorgon på dagen. Nu ska jag sova igen, efter att ha skrivit det tråkigaste blogginlägget i världshistorien.
//Åsa


Om att lyssna på rätt röster, tro på det bra och att jobba med sig själv…

Försöker bli bättre på att tro på det som är bra, på att inte lyssna på vissa onda vassa tungor som har som mål att förstöra. Som tur är har jag många bra människor i mitt liv, men då jag ibland haft svårt att tro på och tycka om mig själv så har jag haft alltför lätt att lyssna på och bli påverkad av negativa röster och kanske inte tagit åt mig av det bra som jag hör. Dags att sluta upp med det. Jag menar jag är den enda människan jag garanterat kommer ha att göra med hela mitt liv och definitivt den som jag kommer att ha runt mig mest och vars tankar jag kommer att få ta del av mest. Då gäller det att jag blir min egen bästa vän, är konstruktiv i min kritik till mig själv, uppmuntrar mig, väljer att göra det som gynnar mig mest och faktiskt ser till att älska mig själv med fel och brister. För om jag gör detta så kommer jag få lättare att stå emot det som är dåligt, att ta till mig av de bra saker som andra säger och gör och att lita på att jag är omtyckt.

Har flera gånger blivit beskriven som glad av människor som träffar mig. Och det är absolut en del av sanningen, men ibland har jag alldeles för mycket dippar och jag är ärligt talat ganska trött på det. Det är tråkigt och tröttsamt och ganska påfrestande att bli så märkbart påverkad av saker som händer i min omgivning och för mitt eget tankemönster. För ibland när vi blir sårade, ledsna, arga eller irriterade så handlar det till stor del om hur vi väljer att tolka det som sägs eller en handling och inte alls att göra med avsikten. Och även om det är något som sägs eller görs med avsikt att skada så kan det ofta vara mera konstruktivt att välja att tycka synd om den människa som gör sådär än att ta åt sig och jaga upp sig. För när människor beter sig på vissa negativa sätt så är det ju för att de själva inte mår bra och ett beteende som på ett sätt eller annat kommer att straffa sig utan att jag behöver lägga energi på det eller låta det påverka mitt mående.

Enda sättet för mig att förändra och förbättra dessa saker är att jobba på det. Att ta hand om mig själv både fysiskt och psykiskt. Att göra det som jag inte tidigare vågade, att bevisa för mig själv att jag klarar det jag inte trodde att jag klarade, att bryta gamla dåliga mönster. Och framför allt att jobba på att hitta det som är bra med mig och att tycka om mig själv oavsett om jag gör fel eller rätt. Tror det ibland kan hjälpa att fundera på vem som är avsändaren till ett budskap, vad den personen har för relation till mig och vad avsikten bakom det som sägs eller görs troligtvis är och därefter ta ställning till hur jag ska tolka informationen och vad jag ska ta åt mig av. Och när jag pratar med mig själv, fundera ett varv på hur jag skulle ha sagt om den jag pratade med vara någon kär vän och behandla mig själv med samma respekt som jag skulle gett den.

Nu ska jag försöka sluta grubbla, dricka lite te, kanske äta något mer och sen städa ett varv.

/Åsa

Träning och mat…

När jag skulle kolla upp lite kring träningskort, så gjorde jag ett litet test kring typ “vilken träningspersonlighet är du” på sats hemsida, fick då ett träningskort som gäller i 10 dagar och för 5 träningstillfällen. Så igår när jag satt hemma hos Linda och fick håret klippt, så ringde det en tjej från sats medis och frågade om jag hämtat ut mitt kort och bokade in mig på pass till idag. Så idag på förmiddagen stack jag över till söder och körde spinning och core och sedan pratade jag lite med denna tjej och därefter blev det att jag köpte mig ett träningskort på sats med tre tillfällen med en personlig tränare till rabatterat pris, fick även studentrabatt vilket var trevligt. Hon bokade direkt in mig på spinning på söndag förmiddag, så blir visst en omedelbar start på träningen. Har ju i något svag ögonblick bestämt med Emman att vi ska springa premiärmilen 28:e mars (ni måste anmäla er senast 8:e mars) och hon har anmält mig och jag har fått beviljat ledigt, så gäller att skaffa någon slags kondition till dess. Behöver inte göra någon bra tid, har ju aldrig tränat löpning seriöst innan, men vore ju trevligt om jag tog mig runt och det på en tid som inte får mig att skämmas allt för mycket. Var skönt att träna i alla fall, tränade ju på gymmet med Emman i måndags, samt lite enklare träning på hotellrummet i jönköping i onsdags, så denna vecka har varit bra ur träningssynpunkt. När jag kom hem efter en liten detour till skärmarbrink (pratade i telefon så var inte så uppmärksam och eftersom det enligt skyltningen skulle vara så att nästa tunnelbana var mot hagsätra så klev jag på nästa tunnelbana utan att upptäcka att den var mot Farsta) så gjorde jag mig en god men lite sen lunch på lite ångkokt kolja, kokt potatis, paprika, purjo och syrade morötter med vitlök alltsammans tillsammans blev mumma.

Jag har alltid varit lite mer förtjust i gymträning än gruppträning, även om jag i början när jag började träna efter att flyttat tillbaka till stockholm gick på en del pass. Men tror att det är bra att jag går på en del pass när det kommer till konditionen, lite bra med någon som pushar en (och för min del en massa människor att tävla mot även om de inte alltid är medvetna om att det är en tävling). Skulle vara kul att köra någonslags boxpass igen även om det inte blir Niclas underbara pass, han var hård och elak(fast inte på riktigt) och det var på hans pass som jag upptäckte att träning faktiskt kunde vara kul. Men de har nog några bra instruktörer på sats också. När jag skulle lämna mina synpunkter på vad jag ville med min träning och vilken typ av PT jag ville ha så efterfrågade jag just en som vara lite hård och elak, jag kan ju vara lite bekväm och att ha någon som inte låter mig vara det är ju guld enligt mig. Som Emman som ger mig som straff att köra lite extra med en tyngre vikt när det visar sig att jag tagit en för lätt sådan på gymmet. Har jag bara mig själv att förhålla mig till så kan jag ju smita undan med ursäkten att jag tar en tyngre vikt nästa gång. Saknar mina gamla muskler även om jag inte hade tappat alls så mycket som jag trodde att jag skulle, men är en bit från den tid då jag vara ganska regelbunden med träningen och således kom i ganska bra form.

Nu ska jag se om jag inte kan få lite vettigt gjort här hemma. Förresten så undrar jag var alla mina kommentarer är, alla de andra barnen får ju såna 😉

/Åsa

Träning, studier, tidsdisposition, etc…

Till slut blev det lite träning igen, men varför först en vecka innan träningskortet går ut? Var skönt iallafall, vi fick köra uppvärmning på cykel då både alla crosstrainers och roddmaskiner var upptagna, tror inte någon av oss är vana att träna vid peaktiderna på gymmet. Sen blev det lite gymmande, hade inte tappat riktigt lika mycket i styrka som jag befarade även om jag självklart inte är i min bästa form. Ska försöka få in lite mer träning denna vecka men känns svårt att få tid till allt, jobbar sju dagar på raken och ska läsa massa kurslitteratur och göra en studiejournal till på torsdag. Men får försöka få till det på något sätt iallafall. Längtar till mars, går ner till att jobba 60 % då (då kanske jag tillslut har ork och tid till att gneta, haha), känns som om det kommer bli mycket lättare att få någon slags balans när det kommer till allt då.

Var på föreläsning ikväll efter träningen, var intressant ska testa ett nytt angreppssätt när jag planerar nästa seminariums muntliga framställning som ska vara en nedkortad och förbättrad variant av de tal vi gjorde i fredags. Känns som om det bara kan bli bättre i alla fall, tur att det finns utrymme för att utvecklas :), men det gör det väl alltid, när man tror att man inte kan lära sig något nytt så har man nog antagligen tappat förståndet eller är akut döende.

Imorgon ska jag till göteborg en sväng, ska ha bistron för första gången på jättelänge, ska även hämta min spegel som jag vann på en traderaauktion som jag läste om här, den till vänster är det. Har varit på jakt efter en spegel att ha ovanför min byrå och tror att denna skulle vara perfekt. Borde sätta upp min helkroppspegel också den har stått lutad mot väggen jättelänge nu, skulle vara skönt om den fick komma upp. Kanske får åka ut till mor och far och låna ett vattenpass eller så bjuder jag över far ser till att få lite hjälp med att få upp lite speglar, tavlor etc. Någon gång skulle jag behöva fixa det sista med mina lister också, men gott om tid är det ont om och nu när alla möbler finns på plats så är det så lätt att skjuta upp. Att skjuta upp saker känns som det ända jag inte skjuter upp ibland 😉

Nu ska jag dricka upp mitt nya goda örtte och sen sova lite.

//Åsa

Var ska jag träna, lägg din röst här…

Älskar båda mina nya jeans, men undrar när fick jag storlek 26? Jag har ju inte tränat seriöst på jättelänge och äter väl inget speciellt vad jag vet. Men nu ska jag i alla fall iväg på ett snabbt gympass med emman innan föreläsningen. Snart går mitt gymkort ut och frågan är var jag ska träna efter det? Jag har varit väldigt nöjd med stockholm stad i alla år, men funderat på att byta då Emma inte längre ska träna där då hon numera bor i jakobsberg. Gillar att kunna träna med någon kanske inte jämt men lite då och då iallafall. Funderade då på sats då jag känner flera som har kort där och jag då skulle kunna träna även i Göteborg och andra städer. Men sats känns så dyrt i jämförelse med Stockholm stad, där jag har gym, gruppträning och bad på samma kort och dessutom en anläggning nära mig (men ingen nära david där det däremot finns en sats). Nä har nog inte riktigt bestämt mig, finns även ett gym i min förening där jag kan träna för sp lite pengar att det nästan är gratis. Får titta lite mer på alla alternativ de närmaste dagarna och bestämma mig sen.

Tror iallafall att jag betalar kortet kontant denna gång, gillar inte att ha massa autogiron.

/Åsa

– Posted using BlogPress from my iPhone

"Du är personal och jag är kund så nu får du fan i mig lösa det här" tror jag det kallades…

Läste förresten en artikel i dn om sj:s förseningar och om att sjukskrivningarna bland tågpersonalen har ökat.

http://www.dn.se/nyheter/sverige/pressat-sj-forsenat-som-aldrig-forr-1.1044592

En presschef på sj säger att vi har personal på flera orter som är korttidsjukskrivna för att återhämta sig och att många går omkring med ont i magen. Vet att flera kollegor blivit sjukskrivna med utbrändhetssymptom, men även att stämningen på jobbet blir allt mer dyster, folk är mer lättirriterade och att tröttheten är extrem bland kollegorna. Många har även valt att sluta och av de som är kvar så pratas det allt mer om vad man skulle jobba med eller plugga istället.

Nu har jag faktiskt varit i tid några dagar, men innan dess kunde jag inte minnas när jag senast var i tid och jag vet att jag inte är ensam. Med ett år med ett riktigt mardrömsschema bakom oss, så är folk redan från början nära bristningsgränsen och än så länge syns inte mycket till ljus i tunneln (och ser man det kanske man bör springa det kan vara ett tåg).
Nyligen när jag jobbade så började jag jobbdagen med att dundra in i huvudet i taket på minibussen som vi tar till norra bantorget (på ett sätt som gjorde att jag har haft i princip konstant nack- och huvudvärk sen dess och var sjukskriven några dagar efteråt) sen åkte vi till Göteborg och anlände med 40 minuters försening. Därefter lite rast (hade just denna dag en elva timmars tur så fick fortfarande ha rast) och sen skulle vi tillbaka till stockholm, men just denna dag hade ett tåg spårat ur precis utanför Göteborgs central vilket innebar att större delen av spåren inte gick att använda, men drygt en timme efter ordinarie avgångstid så rullar vi ut från centralen i Göteborg och kommer kanske två hundra meter till dess att det tar stopp för att en växel vid ett av de här få användbara spåren gått sönder. När föraren pratar med diverse instanser inom sj och Banverket så rullar vi tillbaka till plattform och personal och resenärer vandrar över till ett tåg på ett av spåren intill. Så lämnar vi till slut äntligen Göteborg på riktigt fast denna gång med en vagn för lite. Kaos ombord, utskällningar, trötthet, en kropp som bara värker och ytterliggare en försening och då ska man samtidigt göra sitt vanliga jobb med att servera en massa första klass resenärer mat, ta biljetter samt vara behjälplig i resten av tåget. En tur som skulle slutat 22.12, slutade med att taxin släppte av mig hemma halv två på natten. Uppe i varv, men ändå trött, en sån där trötthet som kan få en att gråta. Jag vet med mig att jag inte är ensam om såna här upplevelser och såna känslor, så ont i magen är det väl det minsta man kan säga att vi känner ibland när vi ska till jobbet ibland.

/Åsa
– Posted using BlogPress from my iPhone

Fåfänga och trötthet…

Tittade igenom alla bilder jag har inlagda på iphonen och konstaterade att Malin kanske hade lite rätt angående att jag har väääldigt mycket foton på mig själv. Men upptäckte en lustig sak och det är att så fort jag börjar titta på foton där jag är ganska ung så börjar jag nynna på: “jag var ung en gång för länge sen, en skeppare med charm…”. Har även börjat märka lite rynkor som syns när jag är trött eller stressad och börjar fundera på om jag drabbats av någonslags åldersnoja. På sätt och viss kan jag tycka att det är rätt skönt att bli äldre, man slappnar av på ett annat sätt, vet mer om vad man vill och vad man tycker och så. Men samtidigt så vill jag inte att detta ska omfatta även min kropp, känner liksom att kan vi lämna den utanför det här?
Hade förresten Thåström med i min vagn idag, han är cool över 50 men med en stil som vore han runt 20, fick en låt från ANC-galan på hjärnan när jag såg honom.

På ett helt annat ämne så upptäckte jag precis hur trött jag är. När jag var i omklädningsrummet för att byta till vanliga kläder så satte jag mig på golvet när jag skulle packa över saker från jobbväskan till privata och jag höll på att bli kvar där. Men nu är jag på väg hem och ska vila mig och fixa lite innan jag möter upp David. Har bestämt mig för att lyssna mer på min kropp och bestämde därför att vi inte skulle ses direkt efter jobbet utan att jag skulle hem och ta det lugnt först. Annars blir det typ att jag åker hemifrån fredag morgon för seminarie, sen snabb lunch, sen jobb ner till Malmö, hem träffas vara sociala till dess att jag sticker för att jobba till Arvika och sen hemma igen på måndag förmiddag. Och är det så alltför mycket blir det svårt att orka till slut då man ska hinna med en massa annat också.

/ Åsa

– Posted using BlogPress from my iPhone

Livets svåra frågor eller?

Hmm, om man inte diskuterat alla hjärtans dag, men har ett förhållande, förväntas man fira det då? Jag tror aldrig att jag firat det med någon och trots att jag haft flera förhållanden tycker jag att det är lätt att känna sig som en noob ibland. Då jag inte bryr mig så mycket så kan vi hoppa över att fira, men blir ju lite fail om den ena fixat med något men inte den andra.
Fina saker gör vi med och för varandra ändå och när jag vill ha blommor eller choklad så brukar jag lösa det med att gå till en butik som säljer sådant och inhandla det. Även om jag självklart tycker att det kan vara trevligt att få det av någon annan också dock så är det inte det som är viktigast i ett förhållande för min del.

/Åsa

– Posted using BlogPress from my iPhone

En text om osäkerhet, om att tro på sig själv och om att försöka bryta sig förbi sina egna barriärer.

När jag var tretton, fjorton år och det drog ihop sig till alla hjärtans dag så kom jag till skolan bara för att upptäcka någon försökt sparka in skåpet, skrivit mongo och cp på det och lagt en lapp där i där det stod “Jag hatar dig”. Andra fick rosor när de kom till skolan, tänk så olika det kan vara. Jag växlade mellan extrem osäkerhet och en väldig tro på mig själv. Att jag inte var dum, utan snarare ganska smart visste jag på sätt och vis. Jag märkte att saker lätt fastnade på minnet, att många saker föll sig lätt för mig och jag hade med mig ett kritiskt tänkande hemifrån. Jag var ingen stjärna betygsmässigt, även om jag inte heller var dålig, det där med att faktiskt anstränga mig och lägga manken till hade jag inte fått in i medvetandet. Jag försökte både gömma mig och att utmärka mig, jag vågade inte säga ifrån, men på samma gång såg jag till att synas.
Ibland när jag känner mig osäker, blyg eller nervöst så känns det som om man inte är mycket större än den där unga tonåringen, men sen när jag tänker efter inser jag att det ändå hänt rätt mycket sen dess.
Bland annat så gör jag saker jag egentligen inte vågar, jag har verktyg att arbeta med osäkerheten, samt att jag har lättare att känna mig avslappnad bland nya människor numera.
Via jobbet har jag också fått chansen att arbeta bort en stor del av min tidigare konflikträdsla, krävs lite skinn på näsan ibland. Också så är jag medveten om hur mycket min brist på tro på mig själv kan förstöra för mig själv och det är därför som jag har som mål att arbeta bort den.
/Åsa
– Posted using BlogPress from my iPhone