Människor som små studieobjekt!

Människor och mänskligt beteende är saker som är väldigt intressant att studera ibland i nästan alla sammanhang. Häromdagen när jag satt och väntade på att föreläsningen skulle börja så började jag fundera på det där med att folk nästan ofelbart sätter sig med en stol emellan i föreläsningssalen, även fast man kan ana att det mest troligt kommer bli ganska fullt och komma en del folk lite sent. Jag gjorde exakt så själv, men det kan få mig att undra jag brukar ju inte ha något problem med att prata med främmande människor, gör det på jobbet hela tiden men kan även börja prata med någon i tunnelbanan eller på gymmet om det skulle vara så. Så vad är det som gör att svensken (för jag tror inte situationen är riktigt lika i en grekisk föreläsningssal om jag säger så) tycker att det är så läskigt att sätta sig bredvid någon när vi hamnar i dessa situationer? Självklart är det någon enstaka som avviker från detta mönster som killen snett nedanför mig som sträckte fram handen och hälsade på de som satt vid sidan av honom och pratade lite, behövs lite orädda 19-20 åringar ibland, självklart kommer han få lite avvisanden när han gör så där men han har även så mycket större chanser att binda kontakter och ha en riktigt trevlig kurs än de som inte vågar. Under kursen kommer vi förhoppningsvis få en del övning i det där med att bli mer orädda i sociala situationer, som en fin liten bieffekt av allt annat.

På jobbet blir det även en del människostudier (stackars tågresenärer som blir studieobjekt för en stackars nyfiken och kunskapstörstande tågvärd) vi har alla mellan de som ber om ursäkt för minsta lilla och de som tror att resten av världen har all tid i världen för just dem. De som tycker att lite tågförsening innebär mer fika- och filosofitid (även när det närmar sig två timmar) och de som blir hysteriska efter fem minuter. Men det visar ju verkligen på det där med att man väljer sina reaktioner, klart att man har olika förutsättningar någon har bråttom att hinna med ett möte och en annan ska bara strosa på stan, men det skiljer även i inställningen vissa förstår att saker händer kontaktledningar går sönder, spår är hala på vintern (handlar inte om att järnvägssverige är överraskade varje gång det blir vinter men vi har ingen teknik som smälter bort alla snö) och annat dyker upp, andra tror att världen är ute efter dem i såna situationer och går till attack.

Kan säga mycket mer om mänskligt beteende men nu ska jag dricka upp kaffet, äta upp lilla chokladbiten och sen göra mig ordning för att åka till stan.

/Åsa

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s