Hatar det gröna monstret, det som gör att jag känner en sådan avsky. Jag hatar att gå från rationell människa till ett djälva miffo som inte kan se på någon ting med rationella glasögon. Som får mig att bara vilja krympa ihop till en liten hög, som förgiftar mina tankar. Åhhh, jag vill inte finnas jag vill inte finnas i den här världen, vill bort.

Just nu har jag ingen större lust att vara med, vill mest gå i ide och dra något gammalt över mig. Har ingen energi att riktigt ta tag i allting, att få motivationen att räcka till att klara mina åtaganden. Vill gömma huvudet i sanden och bara försvinna. Skulle vara så skönt att slippa ansvar, missförstånd och beslut. Jag har aldrig varit något bra på det där med livet. Vet inte hur man gör. Jag har bara varit den som varit ångestfylld, deprimerad och jobbig. Så svårt att byta ut gamla roller att slippa ångesten, att leva med mig själv. Att tillåta mig själv att vara, att ha ett värde trots stor brist på perfektion. Trots att jag är den som inte vet vad jag ska bli, vad jag kan eller vad jag vill.

Denna ständiga berg och dalbana är svår. Att ena stunden vara studsig och glad och nästa vara hon den tråkiga, jobbiga som lika gärna kunde åka i papperskorgen.

Åhhh tillslut lever jag väl där med min musik, men utan några människor kvar.

Nä kanske skulle gå och dra något gammalt över mig.

//Åsa